The end of an era
Jaha hörrni. Spiken i kistan, typ. BestĂ€mde mig slutligen idag för att sĂ€lja min fantastiska Bruno. Har hĂ€ngt ihop med Bruno som mĂ€rke sedan 2012 och med den hĂ€r kompanjonen sedan 2017. Dock fĂ„tt alldeles för fĂ„ ridtimmar i den eftersom hĂ€starna skadade, sĂ„ldes, blev oridbara osv. Men den Ă€r iallafall till salu nu. Jag blir lite ledsen varje gĂ„ng jag gĂ„r förbi garderoben dĂ€r den legat, varsamt inkilad mellan en massa annat som hör hemma i förrĂ„d. Saker som inte anvĂ€nds men som inte riktigt glömts bort Ă€n. Tycker det Ă€r dags att den fĂ„r en kompis som anvĂ€nder den.Â
Â
Den Ă€r 17" med normala kĂ„por, uppbyggda paneler för stötdĂ€mpning och utskuren runt manken för att lĂ„ta hĂ€starna röra bogbladen bĂ€ttre. Gjort alla valen i samrĂ„d med en vĂ€n till mig som utan tvekan Ă€r duktigare pĂ„ sadlar Ă€n de flesta sadelutprovare jag mött, och den har sedermera legat som en smĂ€ck pĂ„ allting utom hĂ€star med bred rygg ĂĄ la tunna.Â
Nypriset Àr 47 650;- plus stiglÀder 1700;-. SÀljer den för 33 000;-, 3400;- inkl.. Freejump gold metallic stigbyglar (nypris 2899;-).
Â
Usch. Blir lite ledsen av att sÀlja den ocksÄ. VÀrldens bÀsta Bruno, det gör lite ont att skiljas ifrÄn kÀra Àgodelar som det sitter mycket minnen i. Pyrlnördens hjÀrta vÀrker lite nu. Men iallafall. KÀnner ni nÄn som kÀnner nÄn eller sÄ, sÄ ja.. You know the drill.
Â
Â

Â
Â