2020
2020. Vilket Är.
Med facit i hand blev ingenting blev som jag hade trott. Men sÄ sÀger man vÀl Ä andra sidan varje Är. Det blir liksom aldrig som man tror. Livet funkar inte sÄ, men jag vet att allting som hÀnt hittills har berett vÀgen för bÀttre saker.
Mitt 2020 började i en trygg bubbla och avslutas med en ny underskrift pÄ ett nytt hyreskontrakt dÀr mitt namn stÄr alldeles för sig sjÀlvt.
För ett Är sedan behövde jag linser varje dag för att klara av livet och nu har jag inte behövt krÄngla med de jÀkla plastbitarna pÄ 9 mÄnader. Jag bakade var och varannan dag för att hÄlla mig sysselsatt. Nu har jag en Fluga som hÄller mig sysselsatt
bÄde fysiskt och psykiskt.
Jag har inget hus kvar.
I nulÀget har jag vÀl inte sÄ mycket kvar alls, kanske.
Men en familj, en nÀra vÀn, mina djur, en bil som tar mig vart jag vill och snart, snart en polisexamen. Mycket mer behöver man kanske ÀndÄ inte.
Om det Àr nÄgot jag lÀrt mig sÄ Àr det att man Àr sig sjÀlv nÀrmast, att magkÀnslan aldrig ljuger och att man vid vilken given punkt som helst i livet Àr precis dÀr man ska vara.
GÄr in i 2021 med bara en termin kvar pÄ polishögskolan. Har ingenting annat att lÀgga tid pÄ förutom Flugan och skolan. Inga ursÀkter att inte utvecklas och blir det bÀsta jag kan bÄde som ryttare och som blivande polis. Inga störmoment. Bara fullt,
fullt fokus pÄ det som jag vill lyckas med hÀr i livet.
Ja, 2021. Bring it.




