2020

2020. Vilket år. 
Med facit i hand blev ingenting blev som jag hade trott. Men så säger man väl å andra sidan varje år. Det blir liksom aldrig som man tror. Livet funkar inte så, men jag vet att allting som hänt hittills har berett vägen för bättre saker.
Mitt 2020 började i en trygg bubbla och avslutas med en ny underskrift på ett nytt hyreskontrakt där mitt namn står alldeles för sig självt.
För ett år sedan behövde jag linser varje dag för att klara av livet och nu har jag inte behövt krångla med de jäkla plastbitarna på 9 månader. Jag bakade var och varannan dag för att hålla mig sysselsatt. Nu har jag en Fluga som håller mig sysselsatt både fysiskt och psykiskt. 
Jag har inget hus kvar. 
I nuläget har jag väl inte så mycket kvar alls, kanske. 
 
Men en familj, en nära vän, mina djur, en bil som tar mig vart jag vill och snart, snart en polisexamen. Mycket mer behöver man kanske ändå inte.
 
Om det är något jag lärt mig så är det att man är sig själv närmast, att magkänslan aldrig ljuger och att man vid vilken given punkt som helst i livet är precis där man ska vara. 
 
Går in i 2021 med bara en termin kvar på polishögskolan. Har ingenting annat att lägga tid på förutom Flugan och skolan. Inga ursäkter att inte utvecklas och blir det bästa jag kan både som ryttare och som blivande polis. Inga störmoment. Bara fullt, fullt fokus på det som jag vill lyckas med här i livet. 
 
Ja, 2021. Bring it.