2020

2020. Vilket Ă„r. 
Med facit i hand blev ingenting blev som jag hade trott. Men sÄ sÀger man vÀl Ä andra sidan varje Är. Det blir liksom aldrig som man tror. Livet funkar inte sÄ, men jag vet att allting som hÀnt hittills har berett vÀgen för bÀttre saker.
Mitt 2020 började i en trygg bubbla och avslutas med en ny underskrift pÄ ett nytt hyreskontrakt dÀr mitt namn stÄr alldeles för sig sjÀlvt.
För ett Ă„r sedan behövde jag linser varje dag för att klara av livet och nu har jag inte behövt krĂ„ngla med de jĂ€kla plastbitarna pĂ„ 9 mĂ„nader. Jag bakade var och varannan dag för att hĂ„lla mig sysselsatt. Nu har jag en Fluga som hĂ„ller mig sysselsatt bĂ„de fysiskt och psykiskt. 
Jag har inget hus kvar. 
I nulĂ€get har jag vĂ€l inte sĂ„ mycket kvar alls, kanske. 
 
Men en familj, en nÀra vÀn, mina djur, en bil som tar mig vart jag vill och snart, snart en polisexamen. Mycket mer behöver man kanske ÀndÄ inte.
 
Om det Ă€r nĂ„got jag lĂ€rt mig sĂ„ Ă€r det att man Ă€r sig sjĂ€lv nĂ€rmast, att magkĂ€nslan aldrig ljuger och att man vid vilken given punkt som helst i livet Ă€r precis dĂ€r man ska vara. 
 
GĂ„r in i 2021 med bara en termin kvar pĂ„ polishögskolan. Har ingenting annat att lĂ€gga tid pĂ„ förutom Flugan och skolan. Inga ursĂ€kter att inte utvecklas och blir det bĂ€sta jag kan bĂ„de som ryttare och som blivande polis. Inga störmoment. Bara fullt, fullt fokus pĂ„ det som jag vill lyckas med hĂ€r i livet. 
 
Ja, 2021. Bring it.