The end of an era

Jaha hörrni. Spiken i kistan, typ. BestÀmde mig slutligen idag för att sÀlja min fantastiska Bruno. Har hÀngt ihop med Bruno som mÀrke sedan 2012 och med den hÀr kompanjonen sedan 2017. Dock fÄtt alldeles för fÄ ridtimmar i den eftersom hÀstarna skadade, sÄldes, blev oridbara osv. Men den Àr iallafall till salu nu. Jag blir lite ledsen varje gÄng jag gÄr förbi garderoben dÀr den legat, varsamt inkilad mellan en massa annat som hör hemma i förrÄd. Saker som inte anvÀnds men som inte riktigt glömts bort Àn. Tycker det Àr dags att den fÄr en kompis som anvÀnder den. 
 
Den Àr 17" med normala kÄpor, uppbyggda paneler för stötdÀmpning och utskuren runt manken för att lÄta hÀstarna röra bogbladen bÀttre. Gjort alla valen i samrÄd med en vÀn till mig som utan tvekan Àr duktigare pÄ sadlar Àn de flesta sadelutprovare jag mött, och den har sedermera legat som en smÀck pÄ allting utom hÀstar med bred rygg å la tunna. 
Nypriset Àr 47 650;- plus stiglÀder 1700;-. SÀljer den för 33 000;-, 3400;- inkl.. Freejump gold metallic stigbyglar (nypris 2899;-).
 
Usch. Blir lite ledsen av att sÀlja den ocksÄ. VÀrldens bÀsta Bruno, det gör lite ont att skiljas ifrÄn kÀra Àgodelar som det sitter mycket minnen i. Pyrlnördens hjÀrta vÀrker lite nu. Men iallafall. KÀnner ni nÄn som kÀnner nÄn eller sÄ, sÄ ja.. You know the drill.