Halvhalt

ÄNTLIGEN lyckas jag få upp det här inlägget till er, sorry att det har dröjt så länge! 
 
Det har iallafall varit jätteroligt och intressant att läsa era kommentarer och åsikter om halvhalter. Det finns säkerligen inget rätt eller fel, som i allting inom ridsporten så handlar det väl om att hitta någon som fungerar för just ens egna häst. men jag tänkte iallafall tala om hur jag ser på halvhalter och hur samt när jag gör dem. Om inte annat så är det intressant att jöämföra hur olika man faktiskt rider. 
 
För mig finns det två typer av halvhalter. Den ena är den klassiska yttertygeln. Oftast är ytterhanden stödhand. Varför? Vad har man ytter- och innertygel till? Jo, tyglarnas funktion är (enligt min humble opinion) att:
  1. Känna om hästen har lika mycket stöd i bägge sidor. Är stödet ojämnt är hästen sned någonstans. Analysera och fundera på hur kusen ska bli rak och börja om. 
  2. Innertygeln är till för att trycka in bakkärran på hästen under sig. När jag tar i innertygeln vill jag att hästen ska svänga (utan fördröjning) och stampa in inner bakben under kroppen. Varför? Jo för hur tusan ska jag annars få den att vända på en femöring i en omhoppning? Det hjälper inte hur mycket jag bankar med ytterskänkeln om hästen inte kan vända blixtsnabbt för innertygeln. Det är en mycet snabbare effektivare hjälp, och håller dessutom in bakkärran på rätt plats - vilket en bankande ytterskänkel inte kan göra utan att man även tar i tygeln - dito. 
  3. Yttertygeln är en stödtygel i de allra flesta rörelser. Det är den för att hästen ska gå "in i yttertygeln". När hästen på framförallt böjda spår ligger jämnt på yttertygeln och ställer sig korrekt innebär det att den roterar tornutskotten åt rätt håll och därmed arbetar korrekt. Det kan den aldrig göra om den hänger i innerhanden eftersom det i sig triggar en felrotation där vikten och energin försvinner ut i det yttre frambenet. I vissa specifika rörelser har man stödet på inner, men både jag och ni, kära läsare, är nog långt ifrån där än. Det tar vi i ett eget inlägg.
 
 
Så. Nu när vi har rett ut det där så ska jag förklara halvhalt på yttertygeln. När jag tar i yttertygeln så vill jag att känslan ska bli att hästen stampar till och lyfter. Med andra ord är den ett hjälpmedel för att sätta hästen på bakdelen eller helt enkelt kontrollera att hästen arbetar på sin bakdel. Det är en reaktion man måste träna in tills den sker i direkt samband med att man tar i yttern, och det är faktiskt sjukt bra att träna på det med tömkörning.
Den här typen av halvhalt är suverän att använda mitt i en övning eftersom hästen alltid (eller åtminstone i 99% av fallen) kommer att välja minsta motståndets väg och gärna falla framåt i en övning så småningom eftersom det alltid kommer att vara enklare att felrotera, lägga sig på bogen osv än att bära sig korrekt, särskilt i nya, lite svårare övningar/rörelser. Säg att man gör en  diagonalsluta. Någonstans under den slutan så kommer hästen att falla framåt på sitt ena (förmodligen yttre) framben och då är det klockrent att bara kunna ta i yttertygeln (där ju det huvudsakliga stödet finns) och PANG så är hästen på plats igen. Det är inga stora handgemäng jag pratar om, bara en liten påminnelse för hästen att fortsätta kriga på. Mycket effektiv. 
 
Den andra halvhalten jag använder mig av sitter i sätet och benen. När man använder sätet så handlar det om vikthjälper såklart, och jag upplever attd et blir bäst om jag tänker att jag spänner länden/korsryggen och vinklar bäckenet framåt så att man verkligen kommer NER i sadeln. Det gäller ju dock att inte "sitta till" för mycket då hästen istället kan uppleva det som framåtdrivande. Samtidigt som jag gör detta så klämmer jag med låren och knäna. Detta är en inlärd broms och fungerar oftast inte direkt utan kräver 1 miljon övergångar där det känns som om man klämmer av hästen på mitten innan den sitter och ger en bromsande effekt. Denna halvhalt använder jag mig av innan jag påbörjar en ny rörelse. Den är till för att få en effektiv inbromsning där hästen samlar ihop sig inför en ny övning. Precis som en läsare skrev så sänks tempot en aning men energin ska vara kvar. 
 
Man kan säkert använda de här olika halvhalterna som man vill, men jag väljer att använde dem på det här sättet för att jag tycker att det är smidigast. Mitt i en övning använder man oftast vikthjälper och ben till annat och då kan det bli väldigt klurigt att "sitta tillbaka" hästen och bibehålla flytet i övningen, medan ett snabbt pill på yttertygeln är mycket enklare och hinns med överallt. 
 
Hoppas jag skrivit på ett flrståeligt sätt för er. Känner mer och mer att jag måste skaffa mig en kameraman som kan filma allting jag skriver om, haha.. 



Fresh

Hallå i stugorna! 
Jag är ganska nyligen hemkommen efter dagens veterinärbesök och ska strax slå igång ett avsnitt Suits. Tänka sig att jag kom hem innan midnatt idag - fantastiskt. För er som bara vill kika in för att se resultatet av behandlingen tänkte jag tala om det direkt, och för er som vill ha en liten anatomi-genomgång tar jag den längre varianten. Hampus är frisk som en nötkärna i benen nu och får börja sättas igång med tömkörning! 0 grader på alla fyra ben och sådan action i framförallt galoppen nu så det är helt galet. SÅ roligt! 
 
Ni som nu läste denna text ovan och funderade på "hmmm, varför tömkörning och inte ridning?" ska få ert svar nu. I benen är Hampe 100% fräsch. Vid ultraljud visade hans ligament en 50-60%:ig förbättring sedan sist. På TVÅ veckor peeps! Hur sjukt är inte det? FATTAR ni ens hur bra det är? Galet! Stamceller är härt för att stanna, believe me. Anyway. Han är som sagt ren och ohalt i alla gångarter. I höger galopp på volt är han dock väldigt "platt" gentemot vänster galopp som är väldigt rund, bärig och luftig. Vid palpation visade han ömhet i ländryggen på vänster sida och därför bedövades han där och longerades sedan igen. Helt annan häst. Luftig, rund och bärig även i höger galopp denna gång. VAD är det då som är fel? Jo, det ska jag tala om för er. Och det är är riktigt intressant för er som vill lära er, så håll i er.
 
 
 
När hästen böjer sig inåt på ett korrekt sätt så kommer tornutskotten i ryggen att vika sig inåt. Det kallas för rotation och sker främst i bröstryggen på hästen, alltså kotorna längst fram. Böjning och rotation kommer alltid att ske tillsammans. Om hästen roterar så böjer den sig också och böjer man den så kommer bröstryggen att rotera. Det är ofrånkomligt. Rent fysiologiskt innebär det att hästen är böjd genom kroppen, men tyngden och energin är jämt fördelad genom kroppen och hästens fyra ben. Rotation. Tornutskotten tippar åt det håll man böjer hästen. Korrekt rörelse. 
 
Om man böjer hästen felaktigt, exempelvis förböjer hästen åt sidan, så kommer tornutskotten istället att tippa utåt. Och vad händer då? Ryttaren, hästens egna vikt ochb all energi förskjuts till det yttre benparet och allra helst ytter framben/-bog eftersom hästen inte är i balans och får svårt att bära sig. Denna typ av rotation kommer att slita på ryggraden och reflexmässigt så kommer hästens muskler att krampa för att skydda ryggraden från att röra sig abnormalt, och denna spänning uppkommer automatiskt som en försvarsmekanism. Det kallas för felaktig rotation. Självklart sliter det även på det yttre frambenet som får ta väldigt mycket mer vikt än vad som är meningen.
 
Det som är spännande med det här är ju att Hampus behandlades för inflammation i vänster fram av Chris, och jag har liksom grubblat lite på varifrån det där kommer. Tänkte att det berodde på att han avlasta framförallt höger bak (där inflammationon i knäet var stört) diagonalt och därav kom det sig, eller någonting liknande. Här är ju svaret. Klockrent. 100%. Han är lite plattare och "tråkigare" i höger varv som sagt. För att få honom liksidig har jag därför försökt "rida loss" honom i höger genom att lossa honom inåt och få honom rund så att jag kan komma åt hans inre bakben och liksom böja loss honom. Ingen ovanlig tanke. Kanske har jag förböjt honom, kanske har jag gjort någonting annat, men han har iallafall felroterat i bröstryggen vilket lett till att musklerna i länden på vänster sida (den sida som tornutskotten alltså felaktigt tippar åt) krampat för att skydda honom och vikten har hamnat på det yttre (vänster) frambenet som sedan blir överbelastat. DÄR kom det. Svaret. Äntligen.
   Jag har flera gånger känt att jag liksom hamnar lite på utsidan av honom i höger varv, men tänkt att "då ligger han iallafall inte inåt" och sedan inte tänkt på det mer. Det är en väldigt, väldigt svår grej att känna överhuvudtaget, eftersom det är små rörelser det handlar om. Men man måste lära sig att vara fine tuned till alla dessa små saker. Och jag får en smäll på käften igen. Tänk ett steg längre Danai, lär dig. Jajamen, jag tar återigen åt mig. Jag känner så himla mycket saker när jag rider som jag avfärdar, men aldrig mer kommer jag att avfärda någonting jag känner med en egen förklaring. Jag kommer att söka upp allt  vill jag lova! 
 
Hur som helst så tycker jag att detta var fantastiskt intressant! Bröstryggsrotation. Väldigt, väldigt nyttigt och någonting jag numer kommer att ha med mig oavsett vilken häst jag sitter upp på. Jag tror att denna lärdom är nyckeln till väldigt många bra saker. Jag tror att detta är anledningen till väldigt många hältor och rörelsestörningar vi ser idag.
Förutom stort tack till Ursula som hjälper mig och guidar mig till rätta i anatomidjungeln vill jag också verkligen, verkligen tacka Chris, Erika och alla andra på Scandinavian Equine Clinics som bedriver en så SJUKT seriös verksamhet där varenda millimeterrörelse tittas på med precision och kunskap och ingenting förbises. Samt för att alla nämnda svarar tålmodigt på alla mina tusentals frågor. Fruktansvärt glad att ha mina hästar i deras händer. Där är vi trygga. Så så så tacksam. 
 
 

Stem cells

Ni vet när man vaknar efter en siesta och är heeeeeelt väck och det känsn som om man sovit i ett decennium? Så har jag känt hela kvällen, haha. Det är svårt det där med att balansera en siesta. Och då borde jag - som grek - ändå vara någon form av expert, haha. 
 
Anyway! Imorgon ska ju Humlis iväg och bli behandlad med stamceller i sitt krångliga framben, samma behandling som Hampus nyss fått men på ett annat ställe. Eftersom att frågor om pris brukar dyka upp så kan jag lika gärna berätta med en gång att det är en väldigt kostsam historia som försäkringsbolagen inte betalar, utan det är egen ficka som gäller. De kostar 3500;- + moms per spruta (Hampus fick på tre ställen, räkna själva.......). 
 
Som sagt så är detta en relativt ny behandling som jag tror att Chris är en av få som använder, åtminstone i Sverige. Det betyder att än större ansvar hamnar på oss som hästägare, eftersom vi utsätter oss för en väldigt dyr risk om det skulle vara så att någonting går fel pga denna behandling. Försäkringsbolagen har ännu inte sett så många studier på stamcellsbehandling att de är beredda att betala ut pengar för den, och eftersom det dessutom kommer att stå dem dyrt när (notera att jag använder ordet när och inte om..) det väl godkänns så förstår jag att de drar ut på det. Men jag vill vara tydlig med att man bör väga riskerna mot fördelarna och inte bara hoppa på tåget för att det låter bra, just pga detta. Jag har ställt tusen frågor och googlat allt jag kan innan jag slutligen bestämde mig för att göra detta på båda mina hästar. 
 
 
 
Så.. "Varför stamceller?" är ju miljonfrågan. För att förstå det tänkte jag skriva lite kort om vad celler och stamceller är och vad deras egenskaper är så att ni får en bakgrund till det hela. Jag är INGEN expert så jag rekommenderar er att inte gå till 100% på det jag säger utan dubbelkolla gärna, haha. Okej, here we go. 
   
Celler är det som bygger upp oss som människor. De kan vara allt ifrån hudceller till muskelceller, nervceller och bakterier och deras funktion är givetvis olika beroende på vilken typ av cell det är. Nervceller fungerar exempelvis genom att skicka elektriska impulser till muskelcellerna som "är" våra muskler. Gemensamt för cellerna i våra kroppar är att de fungerar som byggstenar. Medan bakterier består av en enda cell så består vi människor av flera miljarder celler som byggts ihop till en fungerande kropp. Olika celler byts ut olika fort - exempelvis byts hudceller ut ganska ofta medan nervceller iprincip aldrig ändras i en vuxen människa. Vanliga celler förnyas genom celldelning, vilket innebär att cellen delar sig i två eller ibland fyra delar, och när de gamla cellerna dör är då de nya delarna kvar. 
 
Stamceller är en mycket speciell typ av cell. De finns i oss från att vi är embryon och fungerar som ett reparationssystem som ersätter skadade celler, eller i embyrots fall - bygger upp hela vår kropp.. De kan genomgå ett obegränsat antal delningar och anta former av flera andra typer av celler. Nu börjar ni kanske förstå deras betydelse för medicinsk utveckling. Dessa egenskaper gör nämligen att om en mängd stamceller sprutas in i ett skadat område så kommer cellerna att anta formen av cellerna som är förstörda och bygga upp det trasiga området igen. Inget kortison, inga kemiska behandlingar och inga (dokumenterade) bieffekter utan en hundra procent kroppsegen reparation. Det finns olika  typer av stamceller och bäst är de i en så ung donator som möjligt för då har de möjlighet att mogna till vilken celltyp som helst. Men det finns även stamceller i vuxna individer som har denna förmåga. Det innebär alltså att man tar dessa stamceller från en donatorhäst som man fått ta bort av någon (icke-ärftlig) anledning, en cysta eller ett benbrott exempelvis.
 
Inom humanmedicinen har man använt sig av stamcellsbehandlingar (-transplantationer) inom bland annat leukemi, MS och leversjukdomar ända sedan 70-talet med mestadels goda resultat. Men vad jag läst har det aldrig haft en negativ bieffekt att injicera stamceller. Antringen så har det varit posiitvt eller ingenting alls, men med överväldigande mycket positiva resultat av det jag kunnat läsa. Man hjälper helt enkelt kroppen att läka sig själv, och det tycker jag är fantastiskt.
 
Jag tror verkligen på denna behandling och vill med detta inlägg både ger er förståelse för varför jag lägger ner helt sjuka pengar på detta för mina hästar, och för att ge er ytterligare ett verktyg till er låda om/när era hästar känns ofräscha. Ta inte bara första bästa kortisonbehandling. Och åk till veterinären i tid! Är det något jag lärt mig under denna höst så är det att oliksidighet ofta handlar om mer än muskulär ansträngning. Undersök, undersök, undersök. Jag vet att mina hästar är i fantastiska händer nu när jag satt oss in i Chris system, och jag vill att alla ni andra där ute också ska känna en sådan trygghet med en veterinär som ser helheten och vågar gå utanför ramen, med välgrundade behandlingar och idéer. 
 
Om ni har några frågor så är ni jättevälkomna att skriva dem i en kommentar. Jag ska som sagt till Chris imorgon och kan passa på att fråga honom om det är någonting som jag inte vet :) 


Slow it down

"Förklara gärna hur du utför den där övningen i långsam skritt. Själv har jag aldrig upplevt en bärig häst med bakdelen under sig och med ett sug i bettet när jag enbart försökt få den att gå så långsamt som möjligt. Det måste ju finnas något du gör som ger effekten du eftersöker och inte bara att tänka broms i en timme? Skulle vara intressant om du utvecklar det lite!
 
Jajemensan, här kommer en förklaring! Den långsamma skritten jag tränar bägge hästar i lite extra mycket just nu har ingenting med samling, fjäder, tryck eller klassisk dressyr överhuvudtaget att göra. Hur hästen går med huvudet och om man har anspänning eller ej är alltså i denna övning helt orelevant. Radikalt, va??
 
Nej, poängen med denna övning är just långsamheten. UTAN att dra hästen i munnen ska man tänka att man rider i slow motion. TYVÄRR har jag ingen film att visa, men det ska verkligen kännas som "ett steg i dag, ett steg imorgon". Viktigt är också att hästen gör detta rakt. Grejen är att man delvis kommer åt en hel drös små muskler som man aldrig annars jobbar med, och hästen hittar sin egen kropp och sin egen balans utan att kunna förlita sig på varken fart eller ryttare. Annars är det ju så att med lite fart går det mesta, och det som inte går rättar vi ryttare till om vi kan, eller så sneddar hästen åt något håll för att avlasta. Nej nej nej nej nej. Hästen ska hitta sin egen balans (i alla övningar!!). Med hjälp av din sits och dina ben ska du alltså minska skritten. Inte så att hästen tar kortare steg, utan takten ska bli långsammare. Ett steg ska ta 2-3 sekunder. Är ni med? Det låter säkert superenkelt men det kan lova er att det inte är. Man kan jämföra det med att gå på lina för oss människor. Alla kan ta sig över en lina snabbt, men att göra det långsamt kräver att vi känner vår kropp och hittar vår balans och tyngdpunkt. 
 
Jag brukar göra denna övning i intervaller. På hästar som aldrig gjort det ca 5-10 steg slow-motion skritt och sen fram i en längre skritt med snabbare takt och med böjning i låg form inåt/utåt, för att sedan gå tillbaka till den långsamma skritten. På en häst som gjort det några gånger kanske ca 20 steg i slow-motion. Hur många intervaller är ren känsla och beror helt på vad man sitter på för häst osv. Ibland behöver man göra halt emellan den längre och den långsamma skritten för att kunna få tillbaka hästen ordentligt utan dragkamp och det är helt okej. Helt okej är också att hästen har huvudet precis där den vill. Dvs allt annat än krav på form etc, för det klarar de inte av, med 100% säkerhet. Och gör de det så går de antingen i en oärlig form eller så gör ni övningen fel, haha. Jag ska få till en film så att jag kan visa er. Det ser absolut förjävligt ut, men det är nyttigt som attan. Ännu en fördel är att denna övning inte går att göra i spänning, så det blir väldigt snabbt tydligt om man sitter på en spänd och/eller stressad häst. En spänd häst kommer att röra sig som att den taktar med rappa, korta steg när man försöker sig på denna övning medan en avspänd (oftast) kommer att höja huvudet för att hitta sin balans och skritta med långsamma rörelser.
 
Den här skritten och långsamheten kan man sen överföra i en mängd andra övningar i både trav och galopp, och man kan även använda den för att gå ner och checka att hästen är avspänd, lyssnar, har kontroll på sin kropp (och om inte - var tappar den kontrollen? Vilket bakben åker ut? Osv) under ett vanligt ridpass, men först måste man lära hästen hur man gör detta långsamt. 
 
 
 
Jag kan verkligen förstå om detta låter flummigt för någon saom aldrig testat, men när man tragglat med detta i 2-3 veckor och känner hur hästen helt plötsligt hittar sina bakben och inte tappar balansen så fort man släpper tygeln så fattar man vilken sjukt bra övning det är, och den kan utföras hur isigt, kallt, lerigt, hårt och jävligt det än är i backen - ännu en fördel! 

Keep it simple

Ni vet ju att jag förespråkar att inte rida med handen. Med detta lilla klipp vill jag bara visa er hur lätt det ska vara att gå från galopp till skritt. Som ni ser använder jag ingen hand överhuvudtaget. Här är han ganska dryg i galoppen. Inte så mycket framriden i galopp och ligger lite framåt vilket gör att också övergången blir i framvikt och sedan även en lite taskig fattning. Efter den nya fattningen springer han dock betydligt finare ;) Det är någonting vi jobbar väldigt mycket med. Dessa ständiga övergångar. Ska lägga upp en film när vi gör dem med lite bättre finlir, men denna ville jag bara visa er hur enkelt det kan (/SKA) vara trots en stor och i just denna sekvens även lite framtung häst. En lydig häst betyder inte en häst som jobbar korrekt 😉
 

Hållbarhet

Hållbarhet tänkte jag prata om idag. När man frågar folk om hållbarhet så tycker jag att det vanligaste folk börjar gagga om är varierat underlag. Hästar ska gå på asfalt, grus, sand osv osv för att hålla. Absolut, varierat underlag är jättebra. MEEEEN om man inte kan rida sin häst i balans med vikten på bakdelen så spelar det ingen roll om man rider på regnbågar, fluffiga moln och preparerade sandbanor tills man bli blå i ansiktet. Regel NUMMER ETT (enligt min filosofi) är att kunna ha hästen på bakdelen i egen balans. Det betyder att den inte ska hålla balansen genom att du rattar, styr, skänklar och har dig. Nej, hästen ska balansera sig själv. DÅ har man en grundsten som man kan bygga en hållbar häst på. Innan dess är den enligt mig inte hållbar överhuvudtaget. Se bara på både Humlan och Hampus. Hampus fick jag inte upp på bakdelen i balans tillräckligt tidigt under hans utbildning: hovledsinflammation fram direkt = ohållbart. Självklart är detta ännu viktigare på en så stor och ung häst som Hampus, som ännu inte har full kontroll, balans och dessutom ska hoppa. Humlan har gått i framvikt sedan hon föddes = inflammation i frambenen = ohållbart. 
 
 
Så hur sätter man en häst i egen balans och får den att jobba med bakdelen? Det kan man såklart göra på en mängd olika sätt. Det jag tycker är enklast och som fungerar bäst för mig är: 
1. Övergångar
2. Öppnor. 
 
Detta är självklart individuellt för olika hästar och ryttare beroende på hur de rör sig, var deras stelheter sitter, ålder, utbildningsgrad etc. Individen är ju viktigast att utgå ifrån i alla lägen. Slutor, bakdelsvändningar och andra "krumelerurer" kan givetvis också funka men jag utgår ifrån det som har fungerat bäst för mig. Övergångar och tempoväxlingar kan och ska iallafall alla hästar kunna, haha. 
 
Men det låter ju jättesimpelt tänker ni, eller hur?  Övergångar och öppnor så är hästen snart balanserad och fin. Nja, alltså kruxet här är att det ska göras utan tyglar. Dvs; ni ska inte ta hästen i munnen. Öppnorna gör ni genom vikt och skänkel och övergångarna med vikt och skänkel. Vikt och skänkel, vikt och skänkel. Inga jävla drag i munnen. För det är ju oftast i munnen hästen balanserar sig om den tappar balansen. Då hänger den sig i handen och så sitter man där sen, med 200kg framntunghet i händerna. Mindra nice. Hur gör man då, när hästen tappar balansen och vill ta stöd i handen? För det kommer ju hända. Garanterat. Enkelt: släpp tygeln! 
 
Det var verkligen raketforskning för mig när jag började rida på detta sätt. Vadå släppa tygeln?!?! Yttertygeln också??! BÅDA tyglar?? SAMTIDIGT?? Ska man inte "lyfta upp" hästen med upplyftande tygeltag? Was?!?! Men tro mig när jag säger att det är så JÄKLA effektivt. Iom man konsekvent släpper tygeln när hästen vill hålla balansen i dina händer så kommer den väldigt snart att inse att den måste hålla balansen själv. Och då kommer den också att göra det. Jag vill hela tiden rida hästen "bort från handen", särskilt i början av utbildningen när hästen ofta gärna vill lägga sig framåt på bogarna (=i handen) och det gör jag genom att helt enkelt lätta på tygeln så att det inte finns någon hand att ta tag i. Problem solved. 
  
 
 
Ett problem som dyker upp här i mitt resonemang är att ryttare med hästar som är lätta i munnen kommer att tycka att hästen är balans och på bakdelen bara för att den är lätt i munnen. Det är ju givetvis inte sant. Grunden i detta är ju att hästen är lösgjord och genom kroppen och genom sin bakbensaktivitet och egna balans kan ha en fjädrande kontakt i munnen. En häst som rullar ihop sig i en boll kan vara jättelätt i handen, men den är inte i balans och mest troligt inte heller på bakdelen. Samma sak för en häst som springer med huvudet rakt upp.  Balans och "ärlig" lätthet i munnen uppnår man när hästen bär sig med bakben som kröks (dvs böjs vid hasen - mer eller mindre beroende på styrkegrad) under kroppen och en bärande, avspänd överlinje där man rider med hjälp av vikt och skänkel. DET är balans och bakdel för mig. Och det kan ni alltså träna på genom att rida öppnor och övergångar på raka och böjda spår med så lite tygelhjälper som möjligt i alla moment - såväl vändningar på volten som själva övningen - övergången/öppnan/whatever. 
 
När hästen väl hittat sin balans - DÅ kan man börja prata om att flytta tyngdpunkten från inner till ytter bakben och använda tyglarna till att böja eller liknande. Men FÖRST måste hästen vara lösgjord och balanserad i mina ögon.  För är den inte det så kommer den att använda tygeltagen som en balanshjälp. Och det vill jag INTE ha i mina hästar. De har 4 ben att stå på, de kan (OCH SKA) hålla balansen själva, haha. 
 
Så, för er som inte orkade läsa hela: i mina ögon är nyckeln till en hållbar häst en balanserad häst. 
 
 

Lösgörande jobb

Lösgörande arbete hörrni Vad är det? 
Jo det är ju det vi tragglar med dag ut och dag in på våra hästkrakar. Eller jag hoppas iallafall att ni också gör det, haha. Det är ju detta vi använder i kombination med styrka, kondition, koordination (vet ni förresten hur man tränar hästens koordination?) osv för att få hästens muskler att fungera på topp. Kan en kort, stel muskel prestera på topp? Kan en lång, slapp muskel prestera på topp? Nix. Musklerna måste bli elastiska och både kunna korta och länga sig för att leverera. Korta muskler ger expolisiviteten och trycker vi vill ha i en hopphäst; avstampet, trycket i galoppen, de snabba vändningarna. Långa muskler ger oss spänst; långa, luftiga galoppsprång, stretchen över oxrar. Det säger ju sig själv att vi vill ha bägge delar. Tänkte ge en liten snabbgenomgång i hur jag tänker kring lösgjordhet. Det finns ju såååååååå många fler och djupare dimensioner och aspeketer att se till än dessa, men det här är grundpelaren som min ridning står på. 
 
För att kunna bygga en muskel korrekt måste den först vara lösgjord. Lösgörandet är egentligen det mest grundläggande vi kan göra, för det handlar om att mjuka upp muskler som hästen redan har och göra dem avspända. Lösgjordhet innebär i korta drag att hästen är avspänd i kroppen och att rörelserna går igenom hela kroppen från nästippen till bakre hovspetsen. En avspänd muskel är en muskel vi kan forma och göra elastisk, medan en spänd och stum muskel knappast ger utrymme för någon större elastisitet. Det är alltså inte fråga om att bygga nya muskler (men gudarna ska veta att folk behöver lära sig hur man bygger muskler på hästar också). Det kluriga här ligger i att identifiera vilken muskel som gör vad, vilken muskel som lösgörs genom vilken övning och varifrån oliksidighet kommer ifrån - är det från en för lång muskel i bogen eller en krampande, kort muskel i länden? 
 
 
Jag brukar alltid utgå ifrån en volt där hästen är rak eller något inåtställd. Hästen ska ha en lång yttersida och en kort innersida när den är ställd inåt. Det är utgångspunkten, vi kan ta de individuella muskelgrupperna i olika gångarter osv i ett annat inlägg. När jag sitter upp på en helt ny häst brukar jag först av allt rida en åttvolt och ha hästen rak, inåtställd och utåtställd om vartannat för att identifiera var eventuella stelheter sitter. Det här kan man på de allra flesta hästar känna redan i skritten. Sedan är ju grejen att hitta VAR det sitter. Är det i halsen, bogen, rumpan, länden, ryggen hästen känns stel? För exemplets skull säger vi att hästen inte vill böja nacken till höger i höger varv och gärna "vickar" inåt. Om hästen känns stel att ställa inåt i höger varv så bör man alltså sträcka den vänstra sidan (ytteridan) och korta den högra sidan (innersidan) mer. Den "vickar" inåt pga stelhet (/korta muskler) i främre partiet - bogen, halsen, muskulaturen runt manken osv (oftast).
När man identifierat det svaga varvet (i detta fall höger) jobbar man med att göra just det ovan nämnda. Sträcka yttersidan samtidigt som man kortar innersidan kan man till exempel göra genom att ställa inåt i höger varv eller utåt i vänster varv, eller rida en skänkelvikning undan vänsterskänkel, osv osv. Det finns määäängder med övningar såklart. Det är bara fantasin som sätter gränser.
 
När man arbetet med att lösgöra problemområdet (varvat med jobb i det lätta varvet såklart!!) brukar jag gå tillbaka till grundövningen där olikheten upptäcktes - i detta fall åttvolten. Hur känns det nu? Är sidorna mer lika? Oftast kan man faktiskt känna att den svåra sidan faktiskt blivit bättre än den andra eller åtminstone likadan redan på samma ridpass, och DÅ är musklerna lösgjorda. För stunden. Det här är ju någonting man måste underhålla konstant som ni förstår. 
 
 
Det allra viktigaste med lösgörande är i mina ögon att alltid sträva efter en liksidig häst och inte tilåta att hästen bara "är" lite stelare i ett varv utan att man som ryttare tar sitt ansvar och går till botten med VARFÖR den är stelare i det varvet och var det sitter. Alla hästar kan vara mer eller mindre oliksidiga under kortare eller längre perioder av olika anlendingar - MEN man får ta mig tusan inte blunda för det och bara acceptera att "han har svårare att fatta höger galopp", eller "hon kan bara öppna i ena varvet". FETNEJ på det. Fundera, analysera, fråga, kolla upp. Undersök och jobba för att lösa alla stelheter ni hittar. Varje träningspass. Det är vi skyldiga våra hästar hörrni!

App-tips

Måste bara tipsa om denna underbara app. Jag använder den jämt för jag tycker att den är både rolig och användar. Sleep Cycle heter den och den håller alltså reda på sömncykler. Det går till som så att man startar den (man kan använda den med eller utan ett alarm) när man lägger sig, och den lyssnar då på hur man andas hela natten och kartlägger/analyserar hur sömnkurvan ser ut, dvs när man sover som djupast och när man sover väldigt lätt genom hur man andas. Sedan för den alla möjliga olika sorters statistik på sömnkvalitén och olika faktorer som påverkar den - exempelvis, måne, plats, luftfuktighet, antal steg du tagit under dagen, väder osv osv osv. Helt underbar! På morgonen får man dessutom en procentsiffra som anger hur god sömnkvalitén varit under natten.
 
 
 
 
 
 
En annan finurlig grej är att den inbyggda väckarklockan väcker dig inom ett förutbestämt intervall. Man kan själv välja intervaller mellan 10 min till 1 h, jag har min på 20 min och om jag måste upp 08.30 så ställer jag klockan 08.30. Den kommer då att mellan 08.10 och 08.30 att börja ringa när jag sover som lättast och har som enklast att vakna. Det låter kanske bisarrt, men jag som ALDRIG kommer upp i tid på morgonen kan intyga att den fungerar utmärkt!! 

Framåt, framåt, framåt

Någonting jag ständigt måste påminna både mina elever och mig själv om är att rida FRAMÅT. Väldigt ofta känenr jag att jag själv gärna vill korta för att det känns mer kontrollerat och man tror att man har mer koll på läget då. Även på Hampus är jag gärna där och försöker korta hans enorma galopp (vilket ännu inte går, haha). Speciellt när man känner sig osäker på en anridning vill man gärna korta ur sväng, och till alla mina fellow backa-mot-hinder-ryttare vill jag bara säga samma sak som till mina elever: "FORTSÄTT GALOPPERA GENOM SVÄNGEN!!!!!".
Helt ärligt, ingenting förstör en anridnign så mycket som 
  1. En dålig väg.
    och
  2. En dålig galopp. 

Helt ärligt så är detta de enda två sakerna jag tänker på när jag ska hoppa Hampus. GALOPP och BRA VÄGAR, resten löser sig efter vägen tänker jag, haha. 
 
 
 

Problem + lösning

Jag nämnde igår att jag i onsdags fått hjälp med lite övningar som kommer göra att Hampus stärks i rätt rikting. Tänkte förklara problemet vi har + övningarna här då jag tycker att de var väldigt simpla, men trots det så tänkte jag inte på dem innan Sussi soände ögonen i oss. 
 
För det första har jag inte analyserat honom tillräckligt bra. Jag har varit nöjd med att han sköter sig fint, tänker rätt osv så jag har missat den rent kroppsliga analysen vilket är en BIG FAIL från min sida. Den analysen gjorde vi iallafall i onsdags och ja - han är väldigt oliksidig. inte så konstigt egentigen med tanke på att han bara strosat runt på en lösdrift i hela sitt liv, haha. Hans högra sida är väldigt kort och hans vänstra sida är väldigt lång. Generallt har han väldigt långa muskler eftersom han är så pass stor och oriden som han är.Inget konstigt där alltså, men såklart viktigt att ha med i tankarna när man rider.
 
Problemet vi haft är han går i en väldigt lång och låg form, vilket kommer sig av de långa musklerna han har. Lösningen var dock väldigt enkel - jag kortade honom helt enkelt tills han inte orkade/kunde gå kvar i sin låga form utan var tvungen att ta upp huvudet och korta hela sin övre muskulatur för att orka. Det rör sig alltså om 3-4 steg i taget i en högre "ur-form-form" och sedan släpper man fram igen. Samma sak i skritt, trav och galopp. Tack vare sin korta högersida är den högra galoppen en dröm att korta medan den vänstra är en total mardröm eftersom han vill ställa sig utåt (=korta högra sidan) och välta inåt istället för att länga yttersidan och ta stöd på sitt yttre bakben. När det kommer till längning i galoppen är det dock raka motsatsen - den högra är stum eftersom han inte orkar kliva på med sitt inre bakben medan den vänstra är väääääldigt lång, haha. Ganska häftigt hur olika det kan vara bara för att musklerna är olika. 
 
Så - nu ska vi jobba med att rida ur form (periodvis) för att få bukt med dessa lååånga muskler och göra MÄNGDER med tempoväxlingar. Om  några veckor är Sussi tillbaka och trakasserar oss och då ska det minsann vara skillnad på honom :)
 
 

Mot Stockholm!

Hallå i stugan! 
 
Naglarna fixade i alla hast och nu ska jag slänga i mig lite jordgubbar som mellis och översätta några rader av pressmeddelandet jag håller på med innan jag beger mig till Vallentuna. Markarbete/gymnastik står på schemat och jag tänkte mig en övning signerad en av mina favorit-ponnymammor: Lena Berggren Wenderyd. Riktigt schysst övning, längtar verkligen till Hampus kan få börja göra lite mer "riktiga" övningar!
 
 

Har hästen jobbat med bakdelen?

En viktig fråga att ställaa sig efter varje pass. Hästar är ju trots allt bakhjulsdrivna, och har de således inte jobbat aktivt med bakdelen kan vi inte förvänta oss att de jobbat speciellt aktivt överhuvudtaget. Bakbenen är alltså drivande och det mest grudläggande att "komma i kontakt" med och det första jag brukar börja med hos omusklade hästar. Det brukar vara enklast att jobba bakdel, sedan framdel, och sedan kan man jobba med bron emellan dem - ryggen (som ju egentligen är det svåraste men viktigaste att komma åt). 
 
Ett oerhört enkelt sätt att kontrollera efter ridpasset om hästen använt sin bakdel och är lösgjord är att trycka på den och se om det rör sig eller om det är stumt. När man trycker in fingrarna i muskulaturen ska den liksom bubbla och vara mjuk och lite som en gelémassa. Olika delar av bakdelen gör olika saker (sträcker/kortar, sidledes vs framåt rörelser osv) och därför är det viktigt att känna igenom hela bakdelen för att se vad och var hästen är mjuk/stum. Hampus är tyvärr  inget toppenexempel eftersom han än så länge är väldigt omusklad och oarbetad, men i filmen nedan kan ni ändå se att han är hyfsat mjuk i det lilla han har till muskler, om än en bra bit ifrån helt lösgjord. 
 
 
 

Liksidig häst

Att få en häst liksidig är lättare sagt än gjort, helt klart. Men att konstant jobba med liksidigheten är ju som vi alla vet enormt viktigt om man ska ha en häst som fungerar väl att styra åt bägge håll. Det handlar egentligen bara om två enkla saker: att vara lyhörd och analytisk. Det handlar om att hela tiden i sin ridning känna av vilket varv som känns emklast i alla övningar man gör, oavsett om det är öppnor, övergångar, galoppombyten eller hörnpasseringar. Jag ställer mig konstant frågan "Vad känns enklast? Höger eller vänster varv? Varför?". Just frågan "varför?" är också otroligt viktig, därför att om man kan svara på den så vet man var svagheten hos hästen sitter (i just den övning, en häst har sällan bara en enda svaghet). Varför flyttar den undan bakdelen sämre i vänster varv? Jo, för att den inte orkar sträcka ut sitt inre bakben ordentligt in/under kroppen (dvs korta muskler i vänster/inre bakben), eller den orkar inte vara rak utan flyter ut med ytterbogen (dvs har den långa muskler i högerbogen). 
 
Det är att vara analytisk som tar en vidare som ryttare. Som gör att man öht har någonting att konstant jobba med. Alla muskler ska vara som ett dragspel i hästen. De ska gå att korta och de ska gå att länga. Är en muskel kort så ska den längas ut och är den lång så ska den kortas, vilket man kan göra på 10 000 olika fungerande sätt. Det viktiga är att man vet det, och att man kan sätta sig in i och förstå när en muskel längs och när den kortas, samt vilka rörelser som har vilken effekt. Liksidigheten är ju faktiskt det man tränar för att uppnå varje dag hos hästen. 
 
 
Utöver det jag redan skrivit så finns det en grundövning som är basal om man ska ha en liksidig häst, och det är rakriktning. När man rakriktar måste hästen jobba lika mycket med båda sidor, vilket gör att den starka sidan bibehåller styrka och den svaga byggs. Så fastna inte på volter bara för att pållen har svårare i ena varvet! Rid rakt!

Intressant fråga

Hej! Jag har ett 6årigt halvblod som var himla svårt att bygga muskler och styrka. Hans kondition är bra men han har svårt att behålla styrka och tramp i sin stora galopp. Han får mashfoder och även buildup- müsli. Han står på ca 15kg höensilage(kanske irrelevant i frågan) men har du några träningstips eller bara generella grejer för att bygga muskler och styrka? Vårt mål för året är att rida 120 men vi saknar styrkan :(
 
Svar: Först och främst - grymt bra att du satt ett mål som du jobbar mot! Mål är det vitkigaste som finns för att komma vidare och viktigt är också att sätta delmål, som exempelvis att bygga mer styrka, eller att hästen ska sluta bita sig fast i bettet vid övergångar osv. 
 
Vad jag brukar tänka på och fick göra med framförallt Flisan var massa före muskler. Med detta menas att jag brukar lägga fokus på att hästen under ca 2 månader får lägga fokus på att äta och lägga på sig fett, det är nämligen lättare att omvandla fett till muskler än att producera muskler från ingenting. Under denna ätarperiod jobbas hösten ganska lätt, dvs inga stenhårda styrkepasssom sliter på musklerna. Jag har gett lusern (MASSOR av lusern) och fri tillgång (så gott det går) på hösilage under dessa perioder.
 
När hästen gått upp en del i vikt kan man börja med styrketränningen. Viktigt här är att variera träningen mycket och ge hästen gott om tid för återhämtning efter varje styrkepass - för det är under återhämtningen musklerna byggs! Muskler byggs genom att vi sliter på dem i styrkepass och sedan byggs de under återhämtningen upp igen, lite, lite starkare varje gång. Därav är återhämtningen väldigt viktig. 
 
Lycka till :D
 
 

Smart pryl

Såg denna smarta pryl när jag satt och slökollade påå FB för en stund sedan. Hur bra?! För mig som rider ensam är det verkligen en perfekt grej att ha nere på ridbanan när man tränar, speciellt eftersom jag ofta använder mig av småhinder. Hur praktiskt som helst, och sjukt att ingen kommit på det tidigare! När hästen river så vickar alltså hindret bara tillbaka. Hur smart som helst!
 
 

Få hästen lätt i handen

En tungriden häst är det värsta många av oss vet. För ja, vem vill egentligen sitta med 200kg i häst i handen? Man vill ha en mjuk, fjädrande kontakt med hästens mun, eller åtminstone vill jag ha det. Enligt mig ska det i grund och botten inte vara jobbigt att rida, basic-grejerna ska ske utan att man får ta i. Sen ska man såklart göra saker som är jobbiga för både häst och ryttare också, men som sagt så ska basic-grejerna ske enkelt.
 
Att få en häst lätt i handen handlar delvis om att den ska vara stark nog att bära sig själv och inte lägga sig i handen för att få stöd. Framtunga hästar är tex ofta med avtrubbade i munnen. Sedan handlar det såklart också om ren lydnad. jag har skrivit det förut och jag säger det igen; det mest konkreta man kan göra för att att trbägge dessa delar är övergångar och tempoväxlingar. Det gör hästen elastisk, det får hästen uppmärksam samt måste hästen sätta sig på rumpan när man gör täta övergångar/tempoväxlingar.

Jag menar inte att ni ska göra det 1 gång varannan vecka. Nej, övergångar kan man nöta iprincip varje dag. ibland som uppvärmning och ibland som ett helt pass. Det krävs med andra ord kvantitet för att det ska leda till något. men självklart också kvalitet; hästen kommer inte få en mjuk kontakt om man sliter i munnen på den i varje övergång, så det handlar självklart mycket om hur man själv rider också. Det ska vara okomplicerat.
 

Jag gillar enkla övningar som man kan variera mycket, och övergångar/tempoväxlingar kan man lägga in överallt, oavsett om det är hinder, bomövningar eller bara rent markarbete. Det är det absolut enklaste man kan göra för att hästen ska bli fin i handen, och det är väldigt effektivt så länge man är konsekvent!

Hur jag "behandlar" gallor

Fick en fråga angående hur man kan "behandla bort" gallor. Tänkte svara lite hur jag tänker kring galliga ben i ett inägg så att ni alla kan få ta del av det :)

Gallor är (som jag lärt mig iaf) ökad mängd vätska i en led eller senskida. Den ökade mängden får inte plats i det normala utrymmet för ledvätskan därför buktar det ut just där. Vanligast enligt min erfarenhet är gallor i kotleden fram och kotsenskidan bak.
   Behandlingen beror ju först och främst på vad det är för typ av gallor. t.ex kan de uppstå vid foderbyten, överansträngning, längre stillastående (som en natt i box) eller inflammation i leden. Så man får ta sig en funderare på vad som är mest rimligt.
 
 
Kort sagt kan man säga att om hästen svullnar när den rör sig ska man kyla och om den svullnar när den står still ska man värma, med tex rinnande vatten (mest effektivt men också mest opraktiskt då man lär kyla ca 15 min/ben för att det ska ge effekt) resp BoT-bandage. Mn just gallor är lite luriga därför att svullnaden orsakas av delvis överskott av ledvätska och delvis dålig cirkulation. Dvs vill man såklart öka cirkulationen och inte minska den.
   Tango hade en JÄTTEGALLA på v.f under hela tiden jag hade henne, och den blev bara mer svullen och hård om man kylde. Man vill ju ha dem så mjuka som möjligt iom att en hård galla innebär att ledvätskan "står still" och det är väldigt "fullt" medan en mjuk galla indikerar en genomströmning. Det är också därför gallor går ner när man rör på hästarna (oftast). Därför är jag lite försiktig med att kyla galliga områden och är istället väldigt noga med att värma med BoT eller liniment under nätterna samt noga med att hästen får röra sig tillräckligt (tex på tävling får man gå många och långa promenader, ha lång daglig utevistelse hemma, etc). Flisan blir lite gallig i övre kotsenskidorna bak när hon står inne, och det är inget konstigt. Men med BoT-bandagens är det aldrig någon svullnad på morgonen.
 
 
Mitt enklaste råd är alltså att linda, antingen med vanliga lindor eller med BoT, eller att massera in värmande liniment. Mans ka dock passa sig för liniment och lindor samtidigt då det kan blistra. Gallor i allmänhet ska alltså värmas och inte kylas, även om leden i övrigt mår toppen av kylning efter ansträngning ;) Ta hand om era hästars ben hörrni! De är ganska så viktiga!
 

Cortaflex

Måste slå ett slag för Cortaflex känner jag. Det är ett fodertillskott som är till för högpresteraande hästar vars leder tar en del stryk. Det innehåller bla glukosamin (smo ökar rörligheten i lederna) och man kan säga för att förklara enkelt att det främjar ledernas stötdämpning genom att göra om ledvätskan (som ju är som vatten) till siraps-konsistens -  dvs mycket segare och mer stöttålig. Det är helt suveränt och har alltid varit ett måste under tiden jag tävlade som mest!
   Det är dock dyrt - 1 l kostar runt 1000-lappen och räcker ca en månad. Personligen tycker jag iallafall att det är väl värt en investering och beställde själv hem två förpackningar tidigare idag. Har inte haft det på Flisan än då hon ännu inte presterat i så höga klasser eller haft så högintensiv träning. Men nu är det dags! Haft det på alla tidigare tävlingshästar och ingen har någonsin varit skadad.
 
 
 
Jag kör för övrigt bara med den flytande varianten då kroppen inte behöver omvandla den utan den tas upp direkt som den är, men den finns även i pulverform om man föredrar det. 
 
Och PS. den finns för en tredjedel av det ursprungliga priset på Ebay, såklart ;)

Två saker

Det finns två saker som jag tycker är enormt viktigt när man rider. Två saker som jag avskyr att vara utan när jag sitter på en häst.
 
Det ena är rytmen. En häst utan tydlig rytm blir svår att rida tycker jag, och svår att balansera. Exempelvis en häst som går i fyrtakt i galoppen eller en som studsar. Det ogillar jag väldigt mycket. Det går såklart att träna bort - det är inte det jag menar - men rytmen är otroligt viktig. Allting ska ju ske i en rytm, oavsett om man ska göra en skänkelviknig, piruett eller hoppa omhoppning så är det alltid rytmen man utgår ifrån. Därför har jag svårt för hästar utan tydlig takt i sina gångarter.
 
Nummer två, och något som är än mer påverkbart men som många struntar i är reglerbarheten och finkänsligheten i munnen på hästarna. Jag blir GALEN om jag måste sitta och bromsa tills bicepsen bultar som om man lyft hantlar i 45 minuter för att få hästen från galopp till trav. Eller man inte kan lätta en tum på handen för då drar pållen iväg med hela armen på en. Jag förstår inte människor som inte märker att deras häst mer liknar en betongvägg i munnen än något annat. Det är synd om hästarna som är såhär stumma och det är skitdrygt att vara ryttare på en sådan häst. Det ska räcka med att vicka på ringfingret och säga "ptroo" för att hästen ska sakta av. Det ska inte vara jobbigt att rida, så tillvida att man ska inte behöva jobba ihjäl sig för att göra enkla rörelser som övergångar. Sen att man får kramp i benen då och då är en annan sak, men jag tror ni fattar hur jag menar.
 
Överlag är det dessa två problem man ser mest tycker jag. Oridna hästar med stumma munnar och ryttare som tappar rytmen när de hoppar bana. Det är av-på-av-på, studs och ryck och slit och släng. En ryttare måste träna upp sina hjälper till att vara detaljstyrda, inte reptilhjärna-motorik, och måste träna på att rida ur rytmen. Bromsa ur rytmen, flytta hästen i rytmen, hoppa ur rytmen -  allt ska ge i ett flytande moment utan enorma störningar för att bromsa osv. Det ska som sagt "bara" flyta på.
 
 
Hur tränar man sådant här då? Väldigt simpelt. Övergångar och tempoväxlingar. Och inte 2 st en gång i veckan utan nu snackar vi minst 100st/ridpass. VARJE dag alltså. Jaa, för så viktigt är det att kunna reglera hästen. Och för rytmen - bommar och småhinder! Lägg ut några stycken och tänk att det ska vara samma galopp hela tiden. Samma galopp innan svängen, samma galopp genom svängen, samma galopp efter svängen -  samma galopp hela banan runt. Strunta i antalet galoppsprång och avståndet fram till hindret/bommen. Det är så jag lärde mig iallafall, för många vill så gärna och tänker att man måste hamna rätt - och då blir det bara pannkaka. Bara fokusera på rytmen och strunta i om det blir rätt eller fel :) Och gör det ofta och gärna på olika hästar, det tränar ögat och känslan.

Övningar

Nästa vecka står en dag med hoppövning och en dag med bommar/tknik på schemat för mig och Flismaskinen. Eftersom Flisis tagit det väldigt lugnt den här veckan och tävlat en del innan det tänkte jag inte göra någon monster-hoppning på henne. Däremot blir det en mördar-teknikserie! Dessa två är de jag tänkt använda i veckan: 
 
 
 
 Den till vänster handlar om att låta hästen jobba med hindret själv och lära sig att som ryttare mest sitta still och låta hästen komma till arbete. Man kommer in i galopp och sedan är det ganska trångt ut på oxern med galoppbom bakom. Man ska då slita allt vad man orkar i hästen så att man får plats ordentligt. Såklart. Nej man ska bara understödja och ha hästen rak mellan skänkel och hand och låta den klura ut själv att den inte ska rusa. "Krama till" tygeln mellan sockerbitarna och oxern brukar jag säga, då blir det lagom och man behåller stunsen och spänsten i galoppsprången. den här övningen kan man höja upp en del, men man får vara noga med att ändra avståndet till bommen bakom därefter så att hästen inte landar på den för det kan bli väldigt tråkiga skador. 
 
Övningen till höger är alltså monstermördarserien ;) Hela kommer inte att få plats på vår lilla ridbana men en variant av den ska jag göra iallafall! Grejen med denna är att hästen inte får rusa mer och mer ju längre i övningen man kommer. Det är ju en jobbig övning där hästarna ska jobba rytmiskt och på styrka, inte på fart. Det ska ta tid att komma igenom serien, inte BABABABABAM så är man igenom utan man ska tänka hopp - aaandas - hopp - andas, om ni förstår hur jag menar. Även här är det ett suveränt hjälpmedel att "krama till tygeln" mellan hindren, både i studsen och där det är 1 galoppsprång om man känner att det börjar bära iväg. Det som händer när man kramar till i tygeln (alltså inte en regelrätt halvhalt utan ännu mindre än så) är att man får hästen med sig och på bakbenen efter varje hinder så att den jobbar genom hela övningen snarare än att bara kravla sig igenom på enklaste sätt. Meningen är ju att det ska vara tryck, takt och avspändhet genom hela alltet :)
 
Det som också är bra är att de är på medellnijen vilket betyder att man kan komma från bägge håll samt att hästarna (och ryttaren) även jobbar med rakriktning, som ju egentligen är det viktigaste och mest bortglömdai det vi håller på med ;) 
 
Hoppas ni förstår hur jag tänkt, fråga på om ni undrar något! 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0