Working hard or hardly working

Som jag nämnde imorse så funderar jaglite över HampeStamp. Vi är i en period där ingenting riktigt stämmer, och varje pass innehåller en hel del stress för honom innan han spänner av och överhuvudtaget kommer till arbete. Jag har tidigare nästan aldrig stressat och pressat honom utan strävat efter att jobba honom i avslappnat läge eftersom han lätt går upp i varv och blir lite okontaktbar. Det är en bra tanke att jobba hästen mot att vara avspänd tycker jag, men det blir svårt när man måste introducera nya, jobbiga rörelser och ändra i hela hans sätt att bära sig osv. Då kommer han ju automatiskt att försvara sig, inte vilja arbeta, spänna sig och stressa upp sig eftersom han inte till 100% förstår i kombination med att hela passen blir väldigt mycket mer arbetsamma för honom än vad de varit tidigare.

Det känns ju lite sisådär att sitta på en häst som spänner sig, slänger sig undan, springer och kastar med huvudet osv i perioder av ridpassen. Men jag har blivit tvungen att inse att jag kanske måste jobba genom stressen och fortsätta pressa honom över tröskeln och där hittar man arbetsläget. I slutet av passen är han nämligen alltid väldigt fin, men början – mitten är riktigt jobbiga. Det svåra här är ju såklart också att inlärning och samling inte går att göra med en stressad häst. Här handlar det alltså mest egentligen om att få honom att fysiskt göra de rörelser jag kräver oavsett anspänning och när han gör dem bra berömma honom så pass mycket att han slappnar av, sen på det igen och igen och igen i etapper tills han blir så pass bekväm i rörelsen att han kan göra det avspänt. Förstår ni hur jag menar?

Så till min fråga. Vad tycker ni? Är det ok att jobba med stress i syfte att stärka hästen och hitta till ett avslappnat läge där hästen jobbar korrekt? Jag är lite kluven, men vet inte hur jag annars ska kunna få honom att arbeta korrekt och slippa skador. Jag vill ju honom bara väl, såklart.

 

 


Plans

I samband med att HampeStamp blev friskförklarad så har jag suttit och finurlat lite på hur hans tävlingssäsong ska se ut och rådfrågat lite folk runtomkring mig för att få lite olika input på vad som tycks verka bäst för honom. Just nu är han inne i en fas då jag kommer att ändra väldigt mycket i sättet han rids och därmed kommer hans hållbarhet att vara nååågot sämre eftersom en "ombyggnation" kräver att man jobbar på svagheter och därmed sliter på kroppen på ett sätt som den ej är van vid. Av just den anledningen så kommer jag inte att ha någon som helst stress upp i klasserna med honom iår. Jag hade velat rida 1,30 på honom relativt snart eftersom jag vet att han kan det, men hans hållbarhet och hans kropp kommer självklart i första hand. Därför kommer jag att rida mycket lägre klasser på honom tills både han och jag känns starka, stabila och trygga nog i den nya ridningen. Det är ju trots allt en stor omställning för mig också, haha.. Hur länge vi rider lite lägre vet jag inet exakt, men till mitten av sommaren gissar jag. Egentligen bara för att bygga rutin samtidigt som vi stärker honom.
 
Hur som helst så är jag sjuuuuukt taggad på 2018!! På alla plan. Det kommer att bli ett superår för både mig och kusarna är jag helt övertygad om. Leggo! 😃
 
 

Comparison

Nu har jag funderat och tänkt lite kring de två väldigt olika träningarna jag varit på måndag-tisdag. Jag tänkte att jag skriver lute om hur träningarna gick till, varför osv först så får ni läsa om vad jag tycker sen. 
 
Först ut var ju träningen för Paulo. Paulo är en fantastisk hästmänniska som verkligen ser var de små felen ligger någonstans och jag förklarade för honom var jag upplever att problematiken sitter - nämligen i att Hampus inte vinklar in bäckenet under sig och balanserar sin vikt på bakdelen utan lägger sig på framdelen när jag tar i tygeln, istället för att backa av. Jag fick många bra tips på enkla övningar och hela ridningen bygger på att rida med lätt kontakt och bredare hand för att få loss bogarna på hästen samtsigt som den jobbar i egen balans. Får man loss bogarna och får dem rörliga samtidigt som man arbetar med att hästens vikt ska balanseras till det yttre bakbenet så kommer hästen nämligen inte att lägga sig på bogarna, eftersom de omöjligt kan lägga vikten fram och samtidigt vara flexibel och loss. Med andra ord, lossa bogen och tryck hästen runt innerskänkeln så att vikten hamnar på det yttre bakbenet. Det låter ju simpelt, eller hur? Lägg nu till att ha hästen inåt/utåtställd med lätt innerhand samtsiigt som du ska halvhalta på yttertygeln utan att förlora ställningen samtdigt som du flyttar ut bakdelen och håller in ytterbogen med ytterskänkeln. Jodå. Nog hade jag att göra allt! Jag gillade iallafall den här typen av arbete. Det är långsiktigt, mjukt och får hästen att balansera själv - vilket ju ändå någonstans måste vara målet. 
 
Dagen efter var vi hos Chris och skulle hoppa lite. För det första så är HJampus numer 100% ren på böjprov - FINALLY!!!!! Chris föespråkade en helt annan approach till att Hampus behöver sätta sig ned på bakdelen och bli lite kvickare. Här fick jag istället prova att "inte rida så fint" utan istället hålla upp huvudet på honom så att han enklare kunde komma in med bakkärran under sig med hjälp av skänkeln. Lute mer klassik "håll-i-och-driv-ridning". Jag är fruktasnvärt ovan vid att rida så eftersom alal mina tidigare hästar varit åt det lite hetare hållet och jag alltid behövt jobba med att få dem att chilla lite snarare än tvärtom. Kändes med andra ord väldigt ovant och Hampus hängde inte riktigt med i svängarna. Stor skillnad blev det iallafall och i slutet var han ändå betydligt mer "studsig" och kvick även om det verkligen inte ligger för honom att vara just de två sakerna. 
 
(null)

Det var med andra ord två HELT olika approacher till samma problem och jag kan förstå dem båda två. Rent generellt så tycker jag att Paulos approach är mer långsiktig medan Chris metod ger mer resultat direkt. Säg att jag hamnar på en tävling och känner att Hampus ligger alldeles för mycket framåt. Då är Chris metod perfekt för att få upp näsan och in med bakdelen. Jag ställer mig dock lite frågande till hur effektiv den är eftersom man (enligt mig) ska uppnå avslappning i de moment man vill klara av och därigenom kunna komma till samling med hästen korrekt balanserad i halvhalterna. En häst i stress kan ju inte samla sig korrekt utan "blockerar" vägen till bakbenen. Å andra sidan så är Hampus en ganska " loj" häst som - även om han lätt blir stressad - kanske behöver få en liten elchocksvariant på ridningen lite då och då för att vakna till lite. Förstår ni mitt dilemma? Bägge varianter innehåller element som jag förstår och tror att jag behöver för att komma vidare, men de är väldigt svåra att kombinera. Jag kommer helt enkelt att prova mig framåt framöver och se vad som passar oss bäst. Det är iallafall kul att genom dessa träningar få fler verktug att lägga i verktygslådan för framtida användning! Erfarenhet är aldrig en dålig sak.
 
 


Fresh

Hallå i stugorna! 
Jag är ganska nyligen hemkommen efter dagens veterinärbesök och ska strax slå igång ett avsnitt Suits. Tänka sig att jag kom hem innan midnatt idag - fantastiskt. För er som bara vill kika in för att se resultatet av behandlingen tänkte jag tala om det direkt, och för er som vill ha en liten anatomi-genomgång tar jag den längre varianten. Hampus är frisk som en nötkärna i benen nu och får börja sättas igång med tömkörning! 0 grader på alla fyra ben och sådan action i framförallt galoppen nu så det är helt galet. SÅ roligt! 
 
Ni som nu läste denna text ovan och funderade på "hmmm, varför tömkörning och inte ridning?" ska få ert svar nu. I benen är Hampe 100% fräsch. Vid ultraljud visade hans ligament en 50-60%:ig förbättring sedan sist. På TVÅ veckor peeps! Hur sjukt är inte det? FATTAR ni ens hur bra det är? Galet! Stamceller är härt för att stanna, believe me. Anyway. Han är som sagt ren och ohalt i alla gångarter. I höger galopp på volt är han dock väldigt "platt" gentemot vänster galopp som är väldigt rund, bärig och luftig. Vid palpation visade han ömhet i ländryggen på vänster sida och därför bedövades han där och longerades sedan igen. Helt annan häst. Luftig, rund och bärig även i höger galopp denna gång. VAD är det då som är fel? Jo, det ska jag tala om för er. Och det är är riktigt intressant för er som vill lära er, så håll i er.
 
 
 
När hästen böjer sig inåt på ett korrekt sätt så kommer tornutskotten i ryggen att vika sig inåt. Det kallas för rotation och sker främst i bröstryggen på hästen, alltså kotorna längst fram. Böjning och rotation kommer alltid att ske tillsammans. Om hästen roterar så böjer den sig också och böjer man den så kommer bröstryggen att rotera. Det är ofrånkomligt. Rent fysiologiskt innebär det att hästen är böjd genom kroppen, men tyngden och energin är jämt fördelad genom kroppen och hästens fyra ben. Rotation. Tornutskotten tippar åt det håll man böjer hästen. Korrekt rörelse. 
 
Om man böjer hästen felaktigt, exempelvis förböjer hästen åt sidan, så kommer tornutskotten istället att tippa utåt. Och vad händer då? Ryttaren, hästens egna vikt ochb all energi förskjuts till det yttre benparet och allra helst ytter framben/-bog eftersom hästen inte är i balans och får svårt att bära sig. Denna typ av rotation kommer att slita på ryggraden och reflexmässigt så kommer hästens muskler att krampa för att skydda ryggraden från att röra sig abnormalt, och denna spänning uppkommer automatiskt som en försvarsmekanism. Det kallas för felaktig rotation. Självklart sliter det även på det yttre frambenet som får ta väldigt mycket mer vikt än vad som är meningen.
 
Det som är spännande med det här är ju att Hampus behandlades för inflammation i vänster fram av Chris, och jag har liksom grubblat lite på varifrån det där kommer. Tänkte att det berodde på att han avlasta framförallt höger bak (där inflammationon i knäet var stört) diagonalt och därav kom det sig, eller någonting liknande. Här är ju svaret. Klockrent. 100%. Han är lite plattare och "tråkigare" i höger varv som sagt. För att få honom liksidig har jag därför försökt "rida loss" honom i höger genom att lossa honom inåt och få honom rund så att jag kan komma åt hans inre bakben och liksom böja loss honom. Ingen ovanlig tanke. Kanske har jag förböjt honom, kanske har jag gjort någonting annat, men han har iallafall felroterat i bröstryggen vilket lett till att musklerna i länden på vänster sida (den sida som tornutskotten alltså felaktigt tippar åt) krampat för att skydda honom och vikten har hamnat på det yttre (vänster) frambenet som sedan blir överbelastat. DÄR kom det. Svaret. Äntligen.
   Jag har flera gånger känt att jag liksom hamnar lite på utsidan av honom i höger varv, men tänkt att "då ligger han iallafall inte inåt" och sedan inte tänkt på det mer. Det är en väldigt, väldigt svår grej att känna överhuvudtaget, eftersom det är små rörelser det handlar om. Men man måste lära sig att vara fine tuned till alla dessa små saker. Och jag får en smäll på käften igen. Tänk ett steg längre Danai, lär dig. Jajamen, jag tar återigen åt mig. Jag känner så himla mycket saker när jag rider som jag avfärdar, men aldrig mer kommer jag att avfärda någonting jag känner med en egen förklaring. Jag kommer att söka upp allt  vill jag lova! 
 
Hur som helst så tycker jag att detta var fantastiskt intressant! Bröstryggsrotation. Väldigt, väldigt nyttigt och någonting jag numer kommer att ha med mig oavsett vilken häst jag sitter upp på. Jag tror att denna lärdom är nyckeln till väldigt många bra saker. Jag tror att detta är anledningen till väldigt många hältor och rörelsestörningar vi ser idag.
Förutom stort tack till Ursula som hjälper mig och guidar mig till rätta i anatomidjungeln vill jag också verkligen, verkligen tacka Chris, Erika och alla andra på Scandinavian Equine Clinics som bedriver en så SJUKT seriös verksamhet där varenda millimeterrörelse tittas på med precision och kunskap och ingenting förbises. Samt för att alla nämnda svarar tålmodigt på alla mina tusentals frågor. Fruktansvärt glad att ha mina hästar i deras händer. Där är vi trygga. Så så så tacksam. 
 
 

Kotknackare

Ja, som ni vet så var ju Finn ute och gick igenom bägge kusar igår. Jag var inte med men jag pratade med honom efteråt och fick höra var det satt fast på respektive häst osv. Han är verkligen suuuuuuverän. 
 
Humlan var SÅ mycket bättre än sist. Vilken lättnad! Satt lite smågrejer kring manken och nacken, men det lossnade väldigt lätt och vi behöver i kiropraktor-kretsar inte kalla henne för renoveringsobjekt längre. Fantastiskt skönt! Ang. spänningen runt manken undrade jag om det berodde på sadeln men han trodde snarare att det var kvar sedan gammalt - dvs att även om man lossar på det så har hon ett invant rörelsemönster som gör att låsningen gärna kommer tillbaka. Man kan aldrig veta säkert, men sadeln är ju kollad och även om hon fyllt ut riktigt bra runt manken så kan jag inte se att den är trång på något vis.
 
Hampus är ju aldrig kollad av kotknackare förut. Han hade en del låsningar i framförallt vänster sida och så var han någon cm högre i vänster sida av korset vilket jag känt väldigt tydligt. Förklarar varför han har haft svårt att länga galoppen på böjda spår och har haft problem med att flytta in vänster bak under sig utan att rulla ihop sig. Han hade även låsningar kring manken men efter att ha kollat sadeln tror vi mer att det berodde på hans bomhoppning i transporten förra helgen. Får ju panik när någon nämner låsningar kring manken men som sagt så har jag väldigt svårt att tro att det skulle vara sadeln. 
 
 
Det kluriga med kiropraktik (tycker jag) är att inte få panik och åka och köpa en nya sadel direkt (vilket är en typisk Danai-reaktion) utan man måste ju se hur kroppen på hästen utvecklas och svarar över tid innan man kan dra konkreta och realistiska slutsatser. Denna gång var det såhär. Om samma problem kvarstår efter 1-2 behandlingar till - DÅ tycker jag att man ska kolla på exempelvis sadel och/eller kanske framförallt hur man själv rider. 
 
På fredag får jag massage och knackning av min Lennart och efter det ska kusarna skrittas igång lugnt på raka spår. Hampus ser pigg och fräsch ut igen, tack och lov. Ser såååå mycket fram emot vinterträningen med de här två stjärnorna. 

Tankar

Jag har VÄLDIGT mycket att fundera kring de närmnaste veckorna. Främst går tankarna kring Hampus. Jag blev totalt NERRINGD av folk efter hans förra start och man kan väl säga som så att det är fler än jag som ser potential i honom. MYCKET av den varan. Såååå roligt att få den typen av verklig cred för allt jobb jag gjort - verkligen! 
 
Men så kommer jag till en punkt då jag måste erkänna att jag inte är bra nog att utveckla en häst med en så sjukt stor kapacitet som han har. Jag har aldrig haft en häst av den här kalibern. Markarbetet och dressyren kan jag säkert utveckla hur mycket som helst, men jag är inte "där" i hoppningen. Jag har en hel del erfarenhet av att rida 1,30-1,35-klasser - absolut. På juniorhästar. Som kan sin grej. Att utveckla Hampus och ta upp honom och matcha honom är en helt annan sak. Och här uppe i Dalarna kryllar det inte av tränare som kan hjälpa mig på det sätt jag vill och behöver. 
 
Så nu har jag bestämt mig för att jag ska bli bra nog. Jag SKA klara av att matcha honom, för jag är inte villig att sälja honom i dagsläget. Han är min HampeStamp och ingen känner honom bättre än mig. Just nu funderar jag kring hur jag ska lägga upp planen och min tanke är att under vintern åka iväg och köra intensivträning hos någon som jag litar på och vet har rätt tänk för mig och honom. Det ger SÅ mycket att få träna flera dagar på rad och ha någons ögon på sig konstant. Var vi hamnar och hos vem det blir får vi se, men jag har en preliminär plan iallafall. Jag vill detta SÅ himla mycket så ni anar inte. Han är SÅ värd det bästa, och jag vill så himla himla himla gärna vara bra nog för honom. Min oslipade diamant. Och bästis ❤️
 
 

Here he is

Här är filmen från 1,10 från igår, till att börja med. Alltså.. Han är magisk! Helt sjuka språng i honom verkligen. Fullkomligt älskar känslan när man kan driva fram till hindret och sen bara BAM upp i luften. Helt underbar feeling. Jag kan säga det hur många gånger som helst: han är den bästa häst jag suttit på utan tvekan.
Lite bebisfel här och var samt att jag är sned i bäckenet igen vilket medför att han får svårt att landa i vänster galopp, men det ska jag rätta till nästa vecka hos min massör/kiropraktor. Språngkvalitén är 10/10 though!
 
 
 
 
 

Träningsfilm

Häääär kommer träningsfilmen från i måndags! Jag har PLENTY att jobba på men ack vad härlig han är. Jobbigt som attan hade vi det med de tighta svängarna i galopp, och dem jobbar jag mycket med sedan innan. 5m volter rider jag ofta, men bara en i taget och sedan rakta fram igen. De fungerar bra, men 2-3m (eller egentligen en bakdelsvändning i galopp = piruett) och sedan rakrikta är varken han eller jag särskilt bra på än. Haking tyckte det var super för en femåring iallafall, får väl ta fasta på det, haha. Tycker att han visar fin kvalité i många av sprången vilket såklart är roligt. Finkillen! ❤️
 

Journey

Nuförtiden vet ni ju att jag öser lovord över Hampus. Om någon missat det så säger jag det igen: Han är helt magisk att rida och ger en helt sjuk känsla i hoppningen. Jag tror utan tvekan att han är den bästa häst jag någonsin suttit på. 
 
Men det har faktiskt inte alltid varit så. 
 
När Hampus föddes var jag mitt uppe i min mest hetsiga tävlingssäsong i livet. Tävlade nationellt varannan helg iprincip med omväxlande storhäst och ponny. Det var Globenkval, SM-kval på både häst och ponny osv osv. Jag hade inte alls tid för Hampe egentligen. Och så har det egentligen varit under hela hans uppväxt. Han har hela tiden varit väldigt tydd till mig (efter att jag slet ner honom på marken när han försökte spinga över mig som 3 veckor gammal bebis) och det är lltid bara jag som hållit på med honom. Men när jag hade skola och 4 hästar att hålla i tävlingskondition, träningar, tävlingar, prov etc så hanade han i skymundan. I hela sitt liv har han liksom varit i skuggan av mina "förstahästar". Finns exempelvis nästan inte en enda bild på honom som föl - hur tragiskt?!?!
 
 
När jag sålde Flisan hösten 2015 - då Hampus var 3,5 - var han lite insutten. Men när jag inte hade någon annan häst så fick ju han åtminstone en betydligt större portion uppmärksamet och då blev han inriden ordentligt. Jag hade aldrig ridit in en häst tidigare så jag gick lite på känsla. Med andra ord slängde jag på sadeln och longerade utan att hästen någonsin var longerad förut. Men inte brydde väl hans sig om det. Som med allt här i livet tog han det med en klackspark, haha. Jag hade ju för övrigt sett att han kunde hoppa i löshoppningen, men vi var inte särskilt duktiga på att underhålla den om jag ska vara ärlig så han är bara löshoppad några gånger faktiskt. Helt ok språng, men inget "wow wow wow".
 
 
 
Jag tyckte från början att han var väldigt tråkig. Även när han blev mer ridbar under sin 4årsperiod. Han kändes seg, stor och älgig. Oelastisk och trist. Inga egentligen superbra språng, även om hans inställning till hinder alltid varit bra. Jag har fått flera bud på honom genom åren, från varierande klientel, men aldrig gått hela vägen till försäljning även om det varit nära ett par gånger. Någonting sa väl åt mig att behålla honom med tanke på att han har en sällan skådad stamtavla. Men jag gillade honom iallafall inte speciellt mycket. Han har känts för stor och tråkig. Jag är ju mer för mindre, eldigare hästar (/STON) egentligen, och här satt jag nu på en stor, långsam valack. Jag har alltid älskat honom från botten av mitt hjärta, men i ridningen så kändes det bara omöjligt. Jag var för liten och han var för stor och för långsam. Och så blev han skadad på det. Motivationen fann liksom ingen ände på sitt ständiga förfall, haha. 
 
Men så hände någonting i somras när han började komma igång efter sin skada. Jag fick till ridningen på honom. Balansen, den egna styrkan, formen, trycket, regerbarheten och ridbarheten. Mycket tack vare min underbara vän Ursula i Stockholm som genom otaliga telefonsamtal och diskussioner hjälpt mig få en syn på ridningen som hon själv har och som är delvis inspirerad av Working Equitation. Helt plötsligt bara rasade pusselbitarna på plats i en hastighet jag inte trodde var möjlig. Första gången när vi hoppade efter skadan tänkte jag att "åh herregud jag vet inte ens var jag ska börja för att få ordning på åbäket". Jag visste att han KAN, men jag visste bara inte hur i hela friden JAG skulle lotsa fram det. Det var ungefär 1,5 månad sedan. EN OCH EN HALV MÅNAD PEOPLE!!!! Kolla på honom nu liksom. Blir mamma-stolt rakt in i hjärtat av bara tanken på hans utvecklingskurva. 
 
Det är knappt 1,5 år mellan dessa bilder...
 
Min tilltro till den här hästens kapacitet har nog alltid funnits där någonstans mitt i all hopplöshet jag känt med honom, tillsammans med en väldigt, väldigt stor kärlek. Men det är inte förrän de senaste veckorna som jag faktiskt börjar inse att "helvete, vad bra han är". Stundtals blir jag lite förundrad över vilken jäkla kuse vi fött upp, jag och mamsen. Han har ett fantastiskt psyke och en ridbarhet som är to die for. Alla borde få chansen att rida en Hampus någon gång i livet. Det är en ren njutning varenda gång jag sitter på den ryggen. 

Nothing but love

Jaa hörrni! Riktigt bergochdalbane-dag idag, haha. Hampus var SJUKT spänd inför första klassen och det fanns INGENSTANS att rida fram förutom på en liten parkering. De har en jättefin utebana i Falun men det var inte ens blött utan det var 300% ren gyttja att rida fram i och det vägrar jag. det och lite taskig ridning från min sida resulterade i två ner i den klassen och en ganska dålig känsla. Han kändes liksom loj och jag fick inget tryck i honom. Vi glömmer den rundan helt enkelt.
 
Bestämde mig iallafall för att gå in i 1,20 för att hoppa några språng och sen utgå, mest för att få avsluta med några bra språng innan vi åkte hem liksom. Red fram på ett helt annat sätt och väckte upp honom samt satte bättre galopp i honom och höll upp huvudet på honom lite. Han går ju gärna i sin form numer och trivs bra där, men jag får inget tryck i honom från den formen. 
  Jaja. Det hela slutade iallafall med att jag red hela banan med två ner även här. Han hoppade helt makalöst bra fram till 6a+b och sen tog bensinen slut lite. Det var en lång bana (12 språng) med ganska stora hinder och betydligt mer tekniskt än någonting han gjort tidigare. Men han löste det, som med allt annat. Ett ner för att han knep med bakbenen över en bred oxer och sista hindret ner för att:
1. han var trött, och
2. jag min dumma idiot ser ett superläge och släpper tygeln istället för att driva fram honom till det med skänkeln 0 Hampus (som redan har lite mjölksyra) blir 75 meter lång och flack som en jagvetintevad. Blir så irriterad på mig själv så jag spyr. Oh well. 
 
 
Men ACK vilka språng kusen har i sig. ni ser ju själva. Första halvan av banan gör han verkligen så SJUKT bra! Han hoppade SÅ mycket mer UPPÅT än framåt och bjöd på några lyror så jag satt riktigt löst där uppe ett tag, haha! ÄLSKAR känslan på honom, den är magisk! Tredje tävlingen i livet och gör det så coolt och så bra ändå, va?? 
 
Han har fått så mycket lovord idag också - från veterinärer, vänner, människor jag aldrig pratat med förut och banpersonal. Mammahjärtat nästan brister ju av stolthet
 

Låååång dag

Låååång dag för mig och HampeStampe idag. 1,20-debuten blev iallafall av och jag är toknöjd även om det kanske ser sådär ut på papper. Återkommer mer utförligt ikväll med film osv. Här är en print från ett av sprången i 1,20 så länge 😉
 
 

Filmtajm!

Känner att jag jobbar på bra på filmfronten nu alltså. Skoj skoj (tycker iallafall jag, haha). Här kommer filmerna från gårdagens gymnastik. 
 
Hampus var först ut. Samma övning för båda med fokus på att inte länga iväg sig på varken raka eller böjda spår utan kunna gå kvar lugnt mellan hinder. Lättare sagt än gjort i kombinationer med två språng (lite kort) vill jag lova. Men titta så fint han gör det! Inte världens vackraste språng när vi höjde, men de bygger styrka eftersom han måste verkligen sätta sig på haserna och trycka ifrån. Därav det lite "stillastående" intrycket. Sjukt nöjd med hur bra hans styrka utvecklats, och hans schyssta inställning. Tog bara oxern en gång på slutet för att flyta på lite och känna hur hans känns att faktiskt styra på ett hinder på 1,25. Inga problem sa han och klev över snyggt och prydligt, Magisk häst. Aldrig varit med om en hästs om är så enkel att rida på hinder. 
 
 
Humlan var då näst på tur och hon överträffade mina förväntningar på ALLA plan. Hennes signum i hoppningen har ju varit att rusa. Oavsett bett, martingal osv osv så har hon dragit järnet sista steget mot hindret. Jag var beredd på totalt plockepinn i studsarna på volt. Men rusningarna lyste med sin frånvaro. Vad jag än styrde mot så bara väntade hon, snyggt och prydligt trots att jag höll ihop henne i relativt kort galopp på vanligt bett. Så otroligt fint kvitto på att hon börjar hitta balans och liksidighet. Hon har liksom börjat galoppera bakifrån och framåt istället för att driva med frambenen.
 
Hon hade det svårt i kominationerna då hon gärna vill balansera sig i handen och dra iväg lite efter hinder, men även här har hon börjat hitta en fin rytm. Och vilken KÄNSLA hon ger på hinder alltså. Underbar häst, gillar henne mer för varje dag. Gillar också hur hon tar sig an svårigheter och hoppar väl när hon kommer lite tight istället för att hoppa flackt och framåt. Hon är underbar verkligen, SÅ härlig!
 
 
Jag tror aldrig att jag haft två så fina hästar. Förutom Tango då. Men dessa två.. Olika varandra på ALLA sätt som går, men jäklar vilka kusar alltså. Just u wait!

My loved one

Satt och kikade på lite filmer på Hampus från i våras. Vilken SJUK utveckling han gjort alltså! Trots att han var skadad och vilade i typ 6 veckor under sommaren så har han på den relativt korta period han nu varit igång helt kommit ljusår ifrån där han var innan vilan. Så galet roligt att se. Jag blir så makalöst stolt över honom och jobbet vi gjort tillsammans. Än har vi myyyycket kvar att lära oss, men åh, vad långt han kommit. Älskade, underbara häst. Jag har suttit på en del riktigt bra hästar och ponnyer under mina år, men denna - HAN kommer att bli något utöver det vanliga om jag bara mäktar med att ge honom rätt förutsättningar. 
 
Juni 2016 (hans första uppsuttna bana):
 
Mars 2017
 
 
September 2017:

 
Min fina, fina kille!

Tävlingsplaner

Nu har jag gjort lite tävlingsplaner för HampeStampe. Såhär ser det ut!
 
14/10 - Falu RS: regional 1,10
 
29/10 - Högbo RK: regional 1,10 & 1,20
 
11-12/11 - Högbo RK: regional 115 & ev. nationell 1,20 (beroende på känslan i 115, byter annars till 1,10)
 
+ eventuellt 19/11 - Heby RF. Beror lite på om jag vill gå in i en till 1,10 eller 1,20 beroende på tidigare resultat. 
 
Jag hör ramaskriet hela vägen hit. "1,20?!??! VARFÖR 1,20?!?!?". Hahaha. Äh, vad är det värsta som kan hända? Att jag får utgå pga att det känns skit? Eller att vi får typ 4 rivningar pga att han är orutinerad? Fine med mig. Svårare och mer allvarligt än så är det ju faktiskt inte. Det är liksom ingen big deal för mig vad som står i TDB, och jag vill testa honom på den nivån som är "i fas" för hans ålder för att se hur lång väg vi har kvar, vad som är bra och vad som är dåligt. Är sjukt taggad på att se hur han sköter sig! Det blir en lite smått intensiv höst för honom med andra ord, men jag tror stenhårt på dessa intensivare perioder kombinerat med ordentlig vila. Det ska bli skitkul! Mer motiverad än vad jag varit på länge! 
 
 

Filmtime

Här kommer dagens filmer! Tänkte inte säga så mycket mer än att jag är supernöjd. Finns massor av grejer att jobba vidare med som ni ser, men vilken enorm förbättring det är bara sedan förra tävlingen. Han bjuder ju på några riktiga lyror här och var och var inte totalt skräckslagen för allt. Underbara, underbara häst. Jag får ungefär ett bud/en intressent i veckan på honom nu men han är här för att stanna ett tag till. Fina, fina Hampus. Utöver allting annat jag älskar med honom så är jag också så himla glad att han går så bra på ett vanligt rakt bett. Det är nice!
 
[Vet inte varför filmerna blir i så kass kvalité. Undrar om det kanske är för att mamsen skickar dem till mig uta Wi-fi elelr något. jaja, ni får hålla till godo med dessa tills jag kommit underfund med problemet..]
 
1m: 
 
 
1,10

My bae best bae

Bra dag på jobbet får man väl säga! Hampus har skött sig alldeles strålande tycker jag. Felfri men vinglig och lite ojämn i 1m och ett ner i 1,10. Jag kan inte på rak arm säga varför han rev men jag såg en bra distans väldigt tidigt på linjen han rev och tror att jag släppte lite. Väldigt litet riv iallafall, inget att säga något om. Debut ju!
 
Han är fantastisk den här hästen. Han hoppar som allra bäst när jag klantar till det - då tar han ju åtminstone i lite 😂 Ni får filmer senare ikväll, ciao! 
 
 

Gameday!!

Tävlingsdags!!! 
Uppe med tuppen fast jag och Hampus inte ska åka mot Falun förrän klockan 10. Ska slänga på mig kläder och rida Humlan en sväng innan Hampus och jag ska iväg tänkte jag nämligen. Skönt om hon är riden och klar när jag kommer hem sen. 
 
Idag väntar en 1m och 1,10. Rider dock inte 1,10 om 1m känns klockrent. No pressure liksom. Tror dock att han behöver titta av sig i en klass så att han kan gå nästa klass lite lugnare. Ska bli kul att se hur han är på tävlingen rent generellt idag - om han är lika cool som sist eller om han agerar på något annat sätt. Min lilla drömprins. Fasen vad stolt jag är över honom oavsett resultat. Hoppas dojorna sitter kvar bara eftersom hovis aldrig dök upp igår😅
 
Vi hörs mer ikväll! 
 
 

Practising makes perfekt

Mycket nyttiga övningar på kvällens träning, jag hade fullt upp med lille herrn kan jag säga. Det var tema rakriktning och det behöver vi jobba MASSOR på, det vet jag sedan innan. Blir även mycket fokus på att han ska bli lite rappare framöver. Men man kan inte ta allt på samma gång. Nu är han avspänd på hinder vilket ju är steg 1. Bra träning med enkla övningar som gav bra utslag på vad vi behöver jobba på. Han bjöd på några riktiga lyror här och var iallafall. Kommer bli grymt med tid!
 
Film kommer imorgon! 
 
 
 

Dagens

Dagens utvärdering: wow! Hampus har skött sig helt exemplariskt hela dagen. Gick rakt in i transporten, stod som en liten ängel under alla väntande timmar, reagerade inte trots att flera hästar sprang rakt in i rumpan på honom, stod på långa tyglar och sov medan vi väntade på vår tur osv. Så himla trygg och stabil är han, en riktig pärla.

 

Väl inne på banan i första klassen var han dock ALLT annat än lugn och stabil vill jag lova, haha! Stackaren var livrädd för precis ALLT utom själva hindren. Kom på när jag red runt på en 300% spänd häst att jag faktiskt aldrig har hoppat en bana utomhus på honom, haha.. Läktare, bilar i långa rader, parkeringar, domartorn, containrar – sånt har han ju aldrig sett förut såklart! Gullig som han är trotsade han rädslan bäst han kunde och hoppade runt felfritt i 90cm. Att han sen kastade sig åt sidan innan ett hinder och jag tvingade honom att hoppa ändå så att min fot tog i ett av hinderstöden och rev med halva hindret är väl en annan sak, haha! Hampe var i alla fall felfri. Tycker han var sååå duktig som inte frös till is helt trots att han var rädd utan han krigade på ändå. Duktig skrutt! Med det sagt red jag inte speciellt bra i 90:n. Rattade lite för mycket ur sväng istället för att fortsätta framåt hela tiden. Iof inte helt enkelt när hästen är som en fiolsträng och inte helt lättkontrollerad, haha. Men ändå, jag borde veta bättre. 

 
 
Bestämde mig ganska omgående efter 90-starten för att efteranmäla till 1m iallafall. Eftersom han var så enormt tittig i första klassen tyckte jag att det kändes som en bra grej att gå in i en till klass och kanske göra det lite mer avspänt. Han var verkligen som smör att rida fram till andra klassen. Galopperade honom i lätt sits på hellånga tyglar och gjorde 10m volter med bara skänkeln och vikten, helt i balans. Låg, men i total balans. Vilken utveckling! SÅ fin var han verkligen. Även inne på banan gick det sååå mycket bättre! Delvis för att jag red bättre och tog mer framåtlägen, men också för att han insett att aaallt inte var totalt livsfarligt. Fortfarande skraj, men mycket bättre. Nolla även här och eftersom jag höll tårna i styr så fick han med sitt livs första rosett hem!

 

 

Filmen från 90-starten krånglar och vill inte laddas upp så ni får nöja er med den finare av våra två rundor så länge. Lovar att visa upp vår totalfail också, haha. 

 

Är så glad över lillskrutt som visade prov på ett inre cool idag och att han dessutom inte blir helt blockerad om stressen smäller till. Trots spändhetsgraden bjöd han på några väldigt fina språng här och var, och han är magisk att sitta på trots att det inte alltid ser så ut.
   Nu ska han få jogga imorgon och sedan väntar 3-4 dagar helvila för honom så att han får smälta allting lite innan vi drar igång igen och eventuellt letar på någon tävling om två veckor. Hade velat rulla på med lite tävlingar nu innan vintern är här på riktigt. Hade velat gå in i en 1m direkt nästa gång och se hur han hanterar det nu när han gjort det en gång, för han var verkligen trött efter 2 klasser. Gäspade 10 min i sträck när vi kom hem, haha. Nu är han Back-on-trackad från topp till tå och ska få gosa ner sig i nytt spån efter att ha varit så duktig. Och jag ska krypa ner i soffan med popcorn, skita i att träna och må lika bra för det. Adios och godnattos. 


Bästis

Världens bästa Hampe! 
 
 
Film(er) och bättre update kommer senare. Nu ska jag packa ur allting oc bege mig ut i skogen på skrittur med Humlis! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0