Coming home

Ja, jag gav er vĂ€l egentigen all info i rubriken redan tror jag. Hampestamp kommer att komma hem! PĂ„ grund av bĂ„de det ena och det andra sĂ„ kommer han att landa hemma i Sverige igen framöver. Har inte bestĂ€mt exakt nĂ€r, men hem ska han iallafall. JĂ€ttekul tycker jag, som i övrigt börjar kĂ€nna av hĂ€stabstinensen pĂ„ allvar. Det har verkligen varit SÅ vĂ€lbehövligt med den hĂ€r tiden utan hĂ€star, och bĂ„da mina djur har tagits sĂ„ oerhört vĂ€l hand om pĂ„ sina respektive hĂ„ll, men nu Ă€r det time. 
 
Tanken Ă€r fortfarande att Hampus ska sĂ€ljas (tror jag ;)), men jag kommer att sköta den försĂ€ljningen sjĂ€lv isĂ„fall - pĂ„ gott och ont sĂ„klart. Vi all vet vĂ€l hur det Ă€r att sĂ€lja hĂ€star - puh.. Det ska iallafall bli skönt att fĂ„ hem honom och att fĂ„ in stallrutinen igen.. Hur det kommer att gĂ„ med Gustafs allergi fĂ„r vi vĂ€l se, men det Ă€r nĂ€sta problem, haha..  
 
 
(null)

Serenity

Goddagens! 
Torsdag Ă€r det idag och det Ă€r en dag i lĂ€ttnadens tecken. Jag har fattat ett stort, svĂ„rt beslut idag och vilken lĂ€ttnad det Ă€r att fĂ„ sjĂ€lva beslutsfattandet ur vĂ€rlden. "Å ena sidan, Ă„ andra sidan". Tusen varv i huvudet och tillbaka. Det finns alltid tvĂ„ sidor av ett mynt men till syven och sist ska man nog göra vad magen sĂ€ger. Det brukar bli bĂ€st. Jag kommer att tala om exakt vad det gĂ€ller inom kort, men just nu fĂ„r ni nöja er med den hĂ€r lite jobbigt diffusa formuleringen.
 
För att Ă„tergĂ„ till lite hĂ€stigare skriverier sĂ„ fick Hampestam aldrig göra nĂ„gon banhoppning förra veckan. Jag utlovade ju film till er och det Ă€r alltsĂ„ inte sĂ„ att jag struntar i er utan det handlar bara om att han inte kom ivĂ€g. Anledningen till detta Ă€r att lille gullegubben hade rejĂ€l hosta en dag förra veckan och dĂ€refter lite lĂ€ttare torrohosta, sĂ„ Zach och My började misstĂ€nka att han fĂ„tt nĂ„gon form av foderstrupsförstoppning vilket ju inte Ă€r en sĂ„ rolig grej. Efter medicinering och koll sĂ„ mĂ„r han nu bĂ€ttre iallafall och Ă€r fit for fight, sĂ„ vi fĂ„r helt enkelt ge oss till tĂ„ls med att se lite filmer. Hittills Ă€r det ju mycket ork som saknas men jag tycker att han ser bĂ€ttre och bĂ€ttre ut och tvivlar inte pĂ„ att My och Zach har all förmĂ„ga att plocka fram det bĂ€sta ur honom. Är iallafall vĂ€ldigt glad över att de Ă€r sĂ„ noggranna med honom, en sak mindre för mammahjĂ€rtat att oroa sig för, haha.. 
 
 
Rev för övrigt av ett armpass innan jobbet imorse och det Ă€r sĂ„ SVÅRT att fĂ„ till allting ordentligt. Har mĂ€rkt att jag har svĂ„rt att fĂ„ kontakt med biceps i mĂ„nga övningar och idag la jag mĂ€rke till att det beror pÄ hur jag vinklar handleden och att jag vrider hela j*vla vĂ€nsteraxeln i varenda rörelse!?!?!??! AlltsĂ„ HUR SVÅRT ska det vara att aktivera rĂ€tt muskel UTAN att kompensera med att vrida axeln eller vinkla handleden eller skjuta ut höften osv osv osv? SĂ„ sned i kroppen att det Ă€r sorgligt... Tröstar mig med att det kanske, kanske blir bĂ€ttre nĂ„gon dag om jag trĂ€nar pĂ„ duktigt (och om Gustaf masserar mig JÄTTEJÄTTEJÄTTEofta), haha. 

Working hard or hardly working

Som jag nÀmnde imorse sÄ funderar jaglite över HampeStamp. Vi Àr i en period dÀr ingenting riktigt stÀmmer, och varje pass innehÄller en hel del stress för honom innan han spÀnner av och överhuvudtaget kommer till arbete. Jag har tidigare nÀstan aldrig stressat och pressat honom utan strÀvat efter att jobba honom i avslappnat lÀge eftersom han lÀtt gÄr upp i varv och blir lite okontaktbar. Det Àr en bra tanke att jobba hÀsten mot att vara avspÀnd tycker jag, men det blir svÄrt nÀr man mÄste introducera nya, jobbiga rörelser och Àndra i hela hans sÀtt att bÀra sig osv. DÄ kommer han ju automatiskt att försvara sig, inte vilja arbeta, spÀnna sig och stressa upp sig eftersom han inte till 100% förstÄr i kombination med att hela passen blir vÀldigt mycket mer arbetsamma för honom Àn vad de varit tidigare.

Det kĂ€nns ju lite sisĂ„dĂ€r att sitta pĂ„ en hĂ€st som spĂ€nner sig, slĂ€nger sig undan, springer och kastar med huvudet osv i perioder av ridpassen. Men jag har blivit tvungen att inse att jag kanske mĂ„ste jobba genom stressen och fortsĂ€tta pressa honom över tröskeln och dĂ€r hittar man arbetslĂ€get. I slutet av passen Ă€r han nĂ€mligen alltid vĂ€ldigt fin, men början – mitten Ă€r riktigt jobbiga. Det svĂ„ra hĂ€r Ă€r ju sĂ„klart ocksĂ„ att inlĂ€rning och samling inte gĂ„r att göra med en stressad hĂ€st. HĂ€r handlar det alltsĂ„ mest egentligen om att fĂ„ honom att fysiskt göra de rörelser jag krĂ€ver oavsett anspĂ€nning och nĂ€r han gör dem bra berömma honom sĂ„ pass mycket att han slappnar av, sen pĂ„ det igen och igen och igen i etapper tills han blir sĂ„ pass bekvĂ€m i rörelsen att han kan göra det avspĂ€nt. FörstĂ„r ni hur jag menar?

SĂ„ till min frĂ„ga. Vad tycker ni? Är det ok att jobba med stress i syfte att stĂ€rka hĂ€sten och hitta till ett avslappnat lĂ€ge dĂ€r hĂ€sten jobbar korrekt? Jag Ă€r lite kluven, men vet inte hur jag annars ska kunna fĂ„ honom att arbeta korrekt och slippa skador. Jag vill ju honom bara vĂ€l, sĂ„klart.