Sad

Hej pĂ„ er gang. 

PĂ„började min lördag klockan 07.00 i stallet med att Humlis fick lite motion och nya skor innan lĂ„ng arbetsdag pĂ„ JC för min del.

Men ja. AlltsĂ„.. Detta Ă€r min dagbok och hĂ€r Ă€r jag verkligen Ă€rlig med er. Till min stora, stora sorg var Humlan nĂ€mligen halt nĂ€r jag joggade henne imorse. Samma ben. Ingen svullnad. Ingen vĂ€rme. Ingen ömhet. Bara hĂ€lta. Tyckte det vĂ€rmde ur en aning efter nĂ„got varv men ja, den var fortfarande dĂ€r. 1 - 1,5 grad. Och hon har gĂ„tt lugnare Ă€n vanligt de senaste veckorna, som ni vet. 
Jag tror inte att ord kan beskriva min besvikelse riktigt. Jag kĂ€nner mig sĂ„ fruktansvĂ€rt tom bara. PĂ„ mĂ„ndag ska jag ringa runt till alla som varit med runt mig och hĂ€starna under tiden som Chris behandlade dem och se vad folk tror och sĂ€ger. Men jag vet ju, egentligen. 

Kommer sĂ„klart Ă„ka in och kolla henne och hĂ„lla tummarna tills knogarna vitnar för att det Ă€r en vanlig kotledsinflammation, men jag har Ă€rligt talat inga förhoppningar.
Kommer alltid att göra allt jag kan för att min Humla ska mĂ„ bra, det Ă€r det enda jag vet med 100% sĂ€kerhet. Hon förtjĂ€nar ALLT bra efter allting hon tvingats utstĂ„. Älskade, Ă€lskade Humlis. Helvete.