Bumblebee

I helgen fick jag rida Humlan "på riktigt" för första gången. Tänkte skriva några rader om hur det kändes, med tanke på att det var typ 3 månader sedan jag satt på henne, och då bara i skritt ute i skogen ;) 
 
Till att börja med så vill jag säga tat hon verkligen har tagit sig fantastiskt bra i kroppen. Nu har den där runda bollen till mage kombinerat med spinkig kropp blivit mer av en helhet och hon har en betydligt jämnare och finare form att utgå ifrån. Fantastiskt kul att hon tagit sig så fort. Och så har hon blivit så enormt harmonisk. Det var hon även uppe hos mig, men nu när hon verkligen fått landa hos Johanna och blir överöst med kärlek av henne så har hon verkligen hittat hem. Det är helt underbart att se, då hon tidigare slog sönder box efter box och var fruktansvärt stressad och mådde väldigt dåligt. Hon är verkligen till freds på alla sätt och vis nu. 
 
Så var det då äntligen dags att sitta upp på henne och jag kan inte säga någonting annat än att är man en irländare så kommer alltid att vara en irländare, haha! Hon är fortfarande väldigt dragig och lite stum i munnen, men sååååå mycket bättre. Traven är som traven är. Hon har ett riktigt sånt där lite stabbigt och vaggande steg som behöver elasticeras maaaaassor för att bli reglerbart. Men som sagt. Tids nog. Och typiskt irländare ändå. De är ju inte kända för sina flådiga gångarter precis. Det är också lätt att glömma att Humlis bara är 7 år och bara är igångsätt sedan 3 månader tillbaka, och då ytterst långsamt och försiktigt. Så det kommer. Tids nog. 
 
 
Galoppen däremot är en härlig historia. Det är så mycket tryck i den att det är svårt att sitta ner, och då extra svårt i en sadel som är snorhal och lite för stor, haha! Även här behöver hon jobbas för att lyssna mer på säte och mindre på handen då hon blir lite stum och oelastisk. Men hon har en riktigt nice utgångspunkt kan man lugnt säga.
 Tog ju även några små språng och där finns det mycket att ta av vill jag lova. När hon lär sig lyssna på sätet så att man kan lätta av i handen och hon ligger kvar hela vägen fram till hindret - då kommer det bli riktigt bra. Fick några sådana språng mot slutet och då tjongar hon i rejält kan jag lova. Det finns MYCKET kapacitet i den kusen. Visste jag redan innan iof, men det var härligt att få känna på lite också. Kommer bli en grym häst i framtiden. Får se hur länge Johanna får ha kvar henne ;) Hon har gjort ett fantastiskt jobb med henne än så länge iallafall, och jag hyser inga tvivel om att det kommer att fortsätta åt det hållet. 
 
Och så mobbar vi inte Danai som tappat varenda uns av sits/stabilitet på 3 månader utan häst, tack. 
 
 

Fina murmeldjuret

Har ni sett på världens bästa väns blogg hur fin Humlis har blivit? Hon har tagit sig så bra i kroppen och börjar verkligen hitta stabiliteten och formen igen. Johanna gör ett fantastiskt bra jobb med henne verkligen! 
 
 
 
 
 
 

Humlis

Detta, mina vänner är den största anledningen till att jag köpte den där magra lilla skrutten i vintras. Jag menar, LOOK AT DEM SPRÅNG!! Jag är HELT övertygad om att denna häst kan gå stora klasser om hon bara får byggas upp igen sakta men säkert. Är enormt tacksam till Johanna som tagit på sig allt uppbyggande arbete och senare träning och tävling med henne och har fullt förtroende för att hon gör ett superjobb.  Se och njut!
 
 

The story of Humlan

Humlan är som ni ju vet nyaste tillskottet i Doverholtklanen. Hon ska dock snart åka ner till Johanna i Skåne för att ridas av henne tills jag vet lite mer om vad jag faktiskt vill och ska göra med henne. Jag har inte alls tiden som krävs för att ha två hästar fullt igång just nu, men jag kunde inte heller låta bli att slänga ut mina sparpengar som egentligen skulle gå till en bil på henne. 
 
Så hur kommer det sig då? Att jag spontanköper en häst jag inte har tid med? Ja, det kan man ju fråga sig. Det är en väldigt relevant fråga faktiskt, haha. 
    Jag har sett Humlan, eller "Nameless" som hon tidigare kallades sedan Johanna först började rida henne på sitt förra jobb i somras. Jag tyckte sedan jag såg första bilden på henne att det var en så otroligt vacker häst som utsrålade sådan härlig karaktär, och Johanna var nästintill lyrisk över henne varje dag. Ja, varje dag fick jag info, bilder och filmer, om Nameless, Nameless och Nameless så till den milda grad att jag nästan blev irriterad, haha. Men jo, nog var hon fin allt, och gjorde stora framsteg på kort tid. 
 
 
Men så bytte Johanna jobb och flyttade och allt det där, och iom det så slutade hon även att rida Nameless. Under hösten och vintern har jag följt henne lite på håll där hon stod genom lite diverse filmer, och sett att hon sakta men ack så säkert förfallit. Jag sa då till Johanna att om jag fick henne för X antal pengar så skulle jag ha köpt henne direkt. 
 
Så kom då Nameless ut på annons i slutet på januari/början på februari, för VÄLDIGT mycket mer pengar än vad jag tänkt betala, haha. Glömde därför den lilla drömmen om att köpa henne väldigt fort. Av ren slump så ringde dock en bekant till mig någon vecka efter detta och undrade om jag kunde hjälpa henne att hämta en häst i Skåne dagen därpå, och på den vägen var det. In i transporten klev en mager liten kuse och det dröjde ända tills jag såg passet innan jag faktiskt fattade att det var Nameless. Av diverse olika anledningar fick jag sedan möjlighet att köpa henne bara några veckor efter att jag hämtat henne åt min vän. Och så ser det ut nu. Så märkligt men ack så roligt. Älskar livet när sådant här händer. Just have a little faith. 
 
 
 

RSS 2.0