Shoez

Tänkte visa er hur Humlans skoning ser ut! Passade på att ta några bilder när jag bytte bandage sist. Den här skoningen är ganska "brutal" och gör att hon absolut inte under nåra omständigheter får röra sig mer än nödvändigt på grund av hur belastningen blir. Syftet med skoningen är att avlasta gaffelbandet så mycket det bara går, och det är väldigt tydligt här att gaffelbandet hela tiden är avspänt när benet är i denna positition. Det i sin tur gör läkningsprocessen mycket enklare och mer effektiv. Och så lite stamceller på det så hoppas jag att hon blir kry snart. Hon ska på återbesök den 10/1 och då skulle jag tro att hon får minst en behandling i kotan (om gaffelbandet ser bättre ut) innan hon kan räknas som fräsch, eftersom hon stått med benet i ett så onaturligt läge så länge. Vid nästa skoning så kommer hon att få en kil igen, men en betydligt lägre. Jag har inte frågat Chris varför, men jag antar att det beror på att man inte vill tänja ut senan för snabbt när den varit så kort under drygt en månads tid. Gissningsvis ökar ju det risken att den brister eller liknande igen. 
 
Anledningen till att hon har ett jättebandage är för att hon inte ska kunna böja benet vid kotan eftersom det gör att hon anstränger senan. Istället har hon detta bandage som håller benet i en helt stilla position och stabiliserar hela senan. Effekten är alltså iprincip densamma som av ett gips. 
 
 
 
(null)

 
Någonting jag förundras över och tycker är värt att tänka på är att trots att detta måste vara otroligt obekvämt och jobbigt så finner Humlan sig i det och ser glad ut ändå. Det tycker jag är värt att tänka på. Att även om våra hästar ser nöjda och tillfreds ut på utsidan så är det vårt jobb att vara så pass uppmärksamma, ansvarsfulla och noggranna att vi kan se huruvida det verkligen är så eller ej. Nog så viktigt att komma ihåg eftersom det är bytesdjur vi håller på med. De är programmerade att inte visa smärta eller obehag för då blir de lejonmat. Alltså är det upp till oss att vara så grundliga och vakna att vi så gott vi kan ser/känner/tar reda på hur våra bästisar mår egentligen
 
 


One more

En till bild på Murmeldjurets förvandling klarar ni väl av? Hon är så SJUKT snygg nu så ni anar inte! Lite hackig i ansiktet eftersom jag klipper hela hästarna med stor maskin, men jaja. Details, details.

Lite info om tränset kommer förresten ikväll 😉

(null)




Kotknackare

Ja, som ni vet så var ju Finn ute och gick igenom bägge kusar igår. Jag var inte med men jag pratade med honom efteråt och fick höra var det satt fast på respektive häst osv. Han är verkligen suuuuuuverän. 
 
Humlan var SÅ mycket bättre än sist. Vilken lättnad! Satt lite smågrejer kring manken och nacken, men det lossnade väldigt lätt och vi behöver i kiropraktor-kretsar inte kalla henne för renoveringsobjekt längre. Fantastiskt skönt! Ang. spänningen runt manken undrade jag om det berodde på sadeln men han trodde snarare att det var kvar sedan gammalt - dvs att även om man lossar på det så har hon ett invant rörelsemönster som gör att låsningen gärna kommer tillbaka. Man kan aldrig veta säkert, men sadeln är ju kollad och även om hon fyllt ut riktigt bra runt manken så kan jag inte se att den är trång på något vis.
 
Hampus är ju aldrig kollad av kotknackare förut. Han hade en del låsningar i framförallt vänster sida och så var han någon cm högre i vänster sida av korset vilket jag känt väldigt tydligt. Förklarar varför han har haft svårt att länga galoppen på böjda spår och har haft problem med att flytta in vänster bak under sig utan att rulla ihop sig. Han hade även låsningar kring manken men efter att ha kollat sadeln tror vi mer att det berodde på hans bomhoppning i transporten förra helgen. Får ju panik när någon nämner låsningar kring manken men som sagt så har jag väldigt svårt att tro att det skulle vara sadeln. 
 
 
Det kluriga med kiropraktik (tycker jag) är att inte få panik och åka och köpa en nya sadel direkt (vilket är en typisk Danai-reaktion) utan man måste ju se hur kroppen på hästen utvecklas och svarar över tid innan man kan dra konkreta och realistiska slutsatser. Denna gång var det såhär. Om samma problem kvarstår efter 1-2 behandlingar till - DÅ tycker jag att man ska kolla på exempelvis sadel och/eller kanske framförallt hur man själv rider. 
 
På fredag får jag massage och knackning av min Lennart och efter det ska kusarna skrittas igång lugnt på raka spår. Hampus ser pigg och fräsch ut igen, tack och lov. Ser såååå mycket fram emot vinterträningen med de här två stjärnorna. 

Filmtajm!

Känner att jag jobbar på bra på filmfronten nu alltså. Skoj skoj (tycker iallafall jag, haha). Här kommer filmerna från gårdagens gymnastik. 
 
Hampus var först ut. Samma övning för båda med fokus på att inte länga iväg sig på varken raka eller böjda spår utan kunna gå kvar lugnt mellan hinder. Lättare sagt än gjort i kombinationer med två språng (lite kort) vill jag lova. Men titta så fint han gör det! Inte världens vackraste språng när vi höjde, men de bygger styrka eftersom han måste verkligen sätta sig på haserna och trycka ifrån. Därav det lite "stillastående" intrycket. Sjukt nöjd med hur bra hans styrka utvecklats, och hans schyssta inställning. Tog bara oxern en gång på slutet för att flyta på lite och känna hur hans känns att faktiskt styra på ett hinder på 1,25. Inga problem sa han och klev över snyggt och prydligt, Magisk häst. Aldrig varit med om en hästs om är så enkel att rida på hinder. 
 
 
Humlan var då näst på tur och hon överträffade mina förväntningar på ALLA plan. Hennes signum i hoppningen har ju varit att rusa. Oavsett bett, martingal osv osv så har hon dragit järnet sista steget mot hindret. Jag var beredd på totalt plockepinn i studsarna på volt. Men rusningarna lyste med sin frånvaro. Vad jag än styrde mot så bara väntade hon, snyggt och prydligt trots att jag höll ihop henne i relativt kort galopp på vanligt bett. Så otroligt fint kvitto på att hon börjar hitta balans och liksidighet. Hon har liksom börjat galoppera bakifrån och framåt istället för att driva med frambenen.
 
Hon hade det svårt i kominationerna då hon gärna vill balansera sig i handen och dra iväg lite efter hinder, men även här har hon börjat hitta en fin rytm. Och vilken KÄNSLA hon ger på hinder alltså. Underbar häst, gillar henne mer för varje dag. Gillar också hur hon tar sig an svårigheter och hoppar väl när hon kommer lite tight istället för att hoppa flackt och framåt. Hon är underbar verkligen, SÅ härlig!
 
 
Jag tror aldrig att jag haft två så fina hästar. Förutom Tango då. Men dessa två.. Olika varandra på ALLA sätt som går, men jäklar vilka kusar alltså. Just u wait!

Surprise surprise

Imorgon är det fredag hörrni, och vad passar då bättre än lite fredags-special? Det är nämligen som såhär att på fredag anländer ingen mindre än Humlan uppe i Dalarna! 
 
Humlan är - för er som missat det- min andra häst som jag köpte i vintras då hon var fruktansvärt vanvårdad och undernärd. Sedan dess har hon först varit Dalarna och vänt på ren rehab då hon bara åt och sov och sedan i april-maj har min bästis Johanna haft henne och förvaltat och ridit igång henne på ett jättefint vis. Hon har nu fått flytta hem lite i förtid då jag just nu velar enormt mycket kring hur jag ska göra med kusarna. Ena stunden vill jag sälja Hampus och nästa inte. Har fått flera bra bud på honom men jag vet liksom inte alls. Han betyder så himla mycket för mig den där lilla rödingen, och jag vet att han kan bli hur bra som helst. Samma med Humlan - sälja eller behålla??
Nu när jag blev av med jobbet och allt så velar jag ännu mer och har vänt och vridit på situationen så sjukt många gånger att jag inte vet varken ut eller in. Av den anledningen är det i dagsläget 300% omöjligt att erbjuda Johanna schyssta villkor med långsiktig planering, och av den anledningen är Humlis nu hemma tills jag velat klart och är redo för en final decision. 
 
I vilket fall som helst så har Johanna satt igång henne superbra och jag ser väldigt mycket fram emot att få sitta upp på denna bruna lilla diamant. Tack världens bästa Johannis för all tid, energi och kärlek du lagt ner på denna fina individ ❤❤
 
 
 
 

Bumblebee

I helgen fick jag rida Humlan "på riktigt" för första gången. Tänkte skriva några rader om hur det kändes, med tanke på att det var typ 3 månader sedan jag satt på henne, och då bara i skritt ute i skogen ;) 
 
Till att börja med så vill jag säga tat hon verkligen har tagit sig fantastiskt bra i kroppen. Nu har den där runda bollen till mage kombinerat med spinkig kropp blivit mer av en helhet och hon har en betydligt jämnare och finare form att utgå ifrån. Fantastiskt kul att hon tagit sig så fort. Och så har hon blivit så enormt harmonisk. Det var hon även uppe hos mig, men nu när hon verkligen fått landa hos Johanna och blir överöst med kärlek av henne så har hon verkligen hittat hem. Det är helt underbart att se, då hon tidigare slog sönder box efter box och var fruktansvärt stressad och mådde väldigt dåligt. Hon är verkligen till freds på alla sätt och vis nu. 
 
Så var det då äntligen dags att sitta upp på henne och jag kan inte säga någonting annat än att är man en irländare så kommer alltid att vara en irländare, haha! Hon är fortfarande väldigt dragig och lite stum i munnen, men sååååå mycket bättre. Traven är som traven är. Hon har ett riktigt sånt där lite stabbigt och vaggande steg som behöver elasticeras maaaaassor för att bli reglerbart. Men som sagt. Tids nog. Och typiskt irländare ändå. De är ju inte kända för sina flådiga gångarter precis. Det är också lätt att glömma att Humlis bara är 7 år och bara är igångsätt sedan 3 månader tillbaka, och då ytterst långsamt och försiktigt. Så det kommer. Tids nog. 
 
 
Galoppen däremot är en härlig historia. Det är så mycket tryck i den att det är svårt att sitta ner, och då extra svårt i en sadel som är snorhal och lite för stor, haha! Även här behöver hon jobbas för att lyssna mer på säte och mindre på handen då hon blir lite stum och oelastisk. Men hon har en riktigt nice utgångspunkt kan man lugnt säga.
 Tog ju även några små språng och där finns det mycket att ta av vill jag lova. När hon lär sig lyssna på sätet så att man kan lätta av i handen och hon ligger kvar hela vägen fram till hindret - då kommer det bli riktigt bra. Fick några sådana språng mot slutet och då tjongar hon i rejält kan jag lova. Det finns MYCKET kapacitet i den kusen. Visste jag redan innan iof, men det var härligt att få känna på lite också. Kommer bli en grym häst i framtiden. Får se hur länge Johanna får ha kvar henne ;) Hon har gjort ett fantastiskt jobb med henne än så länge iallafall, och jag hyser inga tvivel om att det kommer att fortsätta åt det hållet. 
 
Och så mobbar vi inte Danai som tappat varenda uns av sits/stabilitet på 3 månader utan häst, tack. 
 
 

Fina murmeldjuret

Har ni sett på världens bästa väns blogg hur fin Humlis har blivit? Hon har tagit sig så bra i kroppen och börjar verkligen hitta stabiliteten och formen igen. Johanna gör ett fantastiskt bra jobb med henne verkligen! 
 
 
 
 
 
 

Humlis

Detta, mina vänner är den största anledningen till att jag köpte den där magra lilla skrutten i vintras. Jag menar, LOOK AT DEM SPRÅNG!! Jag är HELT övertygad om att denna häst kan gå stora klasser om hon bara får byggas upp igen sakta men säkert. Är enormt tacksam till Johanna som tagit på sig allt uppbyggande arbete och senare träning och tävling med henne och har fullt förtroende för att hon gör ett superjobb.  Se och njut!
 
 

The story of Humlan

Humlan är som ni ju vet nyaste tillskottet i Doverholtklanen. Hon ska dock snart åka ner till Johanna i Skåne för att ridas av henne tills jag vet lite mer om vad jag faktiskt vill och ska göra med henne. Jag har inte alls tiden som krävs för att ha två hästar fullt igång just nu, men jag kunde inte heller låta bli att slänga ut mina sparpengar som egentligen skulle gå till en bil på henne. 
 
Så hur kommer det sig då? Att jag spontanköper en häst jag inte har tid med? Ja, det kan man ju fråga sig. Det är en väldigt relevant fråga faktiskt, haha. 
    Jag har sett Humlan, eller "Nameless" som hon tidigare kallades sedan Johanna först började rida henne på sitt förra jobb i somras. Jag tyckte sedan jag såg första bilden på henne att det var en så otroligt vacker häst som utsrålade sådan härlig karaktär, och Johanna var nästintill lyrisk över henne varje dag. Ja, varje dag fick jag info, bilder och filmer, om Nameless, Nameless och Nameless så till den milda grad att jag nästan blev irriterad, haha. Men jo, nog var hon fin allt, och gjorde stora framsteg på kort tid. 
 
 
Men så bytte Johanna jobb och flyttade och allt det där, och iom det så slutade hon även att rida Nameless. Under hösten och vintern har jag följt henne lite på håll där hon stod genom lite diverse filmer, och sett att hon sakta men ack så säkert förfallit. Jag sa då till Johanna att om jag fick henne för X antal pengar så skulle jag ha köpt henne direkt. 
 
Så kom då Nameless ut på annons i slutet på januari/början på februari, för VÄLDIGT mycket mer pengar än vad jag tänkt betala, haha. Glömde därför den lilla drömmen om att köpa henne väldigt fort. Av ren slump så ringde dock en bekant till mig någon vecka efter detta och undrade om jag kunde hjälpa henne att hämta en häst i Skåne dagen därpå, och på den vägen var det. In i transporten klev en mager liten kuse och det dröjde ända tills jag såg passet innan jag faktiskt fattade att det var Nameless. Av diverse olika anledningar fick jag sedan möjlighet att köpa henne bara några veckor efter att jag hämtat henne åt min vän. Och så ser det ut nu. Så märkligt men ack så roligt. Älskar livet när sådant här händer. Just have a little faith. 
 
 
 

RSS 2.0