Dissssaaappointed

Hóla amigos! 
Imorse hade jag utsläpp av hästar och efter att ha släppt ut, mockat hela stallet + en hage och fixat alla höpåsar så stack jag iväg till Kristianstad för att inhandla en pryl jag skannat begagnatmarknaden efter lääääänge, nämligen en MH Meteor förbygel! De finns nästan inte att få tag på längre då de tillverkades i begränsad upplaga och hur som helst tycker jag de är alldeles för dyra nya. Har nu både träns och förbygel i serien och kunde inte vara nöjdare. Faktiskt riktigt trevlig läderkvalité, är väldigt glad att ha kommit över dem. För mig är det som samlarobjekt, haha! Så nördig, förlåt. Är väldigt glad över den lilla läderbiten iallafall! 
 
(null)     

Ikväll var jag och Flugan i ett fantastiskt fint ridhus bara 25 minuter från vårt stall och hoppade öppen bana. Det är så himla roligt att det finns en sådan uppsjö av fina anläggningar här runtomkring. Inom en radie på 30 minuters bilfärd finns det hur mycket att välja på som helst, särskilt under utesäsongen men även nu när det är ridhus som gäller finns det sååå mycket fint 😍 
 
Ja, det var väl allt det positiva från dagen. Jag red som ett komplett arsel. Flugan slet som ett djur och jag satt där uppe som en komplett idiot och lyckades uppbåda ungefär samma mängd fokus som en fiskmås ställd inför en schacktävling. Katastrof. Hade en tanke om att eventuellt prova lite större hinder idag och jag tror det är redan där skon klämmer, för att vara ärlig. Jag kan inte förklara varför det känns viktigt att hoppa stort men det har kanske bara med min självbild att göra. Jag vill inte vara avdankad. Jag vill vara precis så iskall som jag varit innan. Styra runt lika självklart och självsäkert som tidigare. Och helt ärligt så är det kanske inte 100% rimligt att förvänta mig det av mig själv efter ett uppehåll från hoppning (förutom några sockerbitar på Humlan) i 3,5 år. Jag har inte tävlat 1,40 sedan 2012. Det är längre sedan än jag vill erkänna, haha... Måste bara tillåta mig själv att nöta på de här höjderna utan att känna press över att allt ska vara perfekt och att jag borde hoppa högre, och istället fokusera 100000 ggr mer på att sätta detaljerna. Och så är det med den saken. Låter så enkelt men är av någon anledning kopiöst svårt.
Jag vill nog bara vara duktig, to be honest. Att folk ska tycka att jag är lika duktig som jag själv tycker att jag var förut. Och duktighet mäts väl inte hur många öppnor man rider eller hur blank hästen är i pälsen. Det mäts i hur enkelt man kan styra på stora hinder och få det att se självklart ut, I guess. Så sorgligt sagt på något vis men det är så det känns, haha... 

(null)

 
Anyway. Lesson learned. Bogarna var iallafall på plats fint för det mesta idag (trots att min hjärna inte registrerade att jag borde hålla kolla på dem), och nu ska vi öva på att vända på bakdelen och vrida in framdelen utan att falla framåt och gå på fyrdubbla spår. En sak i taget. Hon gör allting så makalöst enkelt men är så oerhört svår att rida. Jag kan inte ta en förhållning i tygeln utan den måste komma från magen och benen, kan inte trycka till med ytterskänkeln utan måste sätta mig lite tyngre på ytter sittben. Allt allt allt man gör med henne är med sådan enorm millimeterprecision. Jag ska bara bli bättre på det. 


Daniela :

Du är för hård mot dig själv Danai ❤️ jag vet för jag är precis likadan mog mig själv 😅😅😅

Kommentera inlägget här: