One second

Idag har vi haft vår första fys på skolan. Helt annan fys än vad jag någonsin tränat förut. I kombo med 21 RÄTT tävlingsinriktade och på alla sätt VÄLtränade killar så är man ganska liten😂 Så är vid lite halvbra mod efter en riktig genomkörare får jag väl säga. Avskyr långt in i själen att vara minsta lilla dålig på någonting och här finns en hel del att jobba på, haha. 

Sitter nu på bussen hem och försöker landa lite i att jag omöjligt kommer att kunna vara bäst på allting under min tid på PHS. Jag kommer vara rentav usel på flera saker, vilket är riktigt svårt för mig att ens försöka tänka på. Jag blir helt stressad av att inte vara starkast, snabbast eller mest klarsynt. I ALLT. 
Flera ggr under passet idag sa jag saker som "jag kör bara stången, är värdelös på det här" osv och varenda gång var det minst en av de två andra tjejerna i min klass och en krallig gymråtta på 100 pannor muskler som dunkade mig i ryggen och sa "nej, säg inte så, ser jättebra ut". 4 dagar in. Det gör mig glad! 

Hur det än är så trivs jag bra med hela min situation just nu och ser fram emot varje dag i skolan. Det känns faktiskt roligt att ha skola såhär kontinuerligt. 
Väl hemma väntar vår lägenhet. Den är kanske inte spectacular men den är vår. För min del hade vi kunnat bo i en kartong, men att ha hittat en sådan fin person som Sebbe att dela livet måste nog vara livets vinstlott ändå. Är så himla, himla glad och trivs så himla, himla bra. Tack livet för allt detta!! 😍 

(null)         
Fredrika:

Sådär kände jag också fram till att jag började plugga matte på universitetet, där man inte behöver vänta speciellt länge på att det blir tufft. Då blev lösningen att hitta andra som är bättre än mig själv. Nu är det det bästa jag vet, när det finns bättre studenter i omgivningen som man kan lära sig och ta hjälp av. Att vara bäst är en börda 😅

Svar: Vilket bra sätt att tänka, tack för din kommentar! 😍🙌🏻
Danai

Kommentera inlägget här: