Home

Sitter på bussen hem från Malmö. Det här vardag nu. Buss till och buss från just Malmö. I Skåne. På något vis känns det fortfarande overkligt att det här är mitt hem, i min hjärna är jag fortfarande här på någon form av lång semester eller liknande. Å andra sidan så känns det så självklart så det är inte sant. Det är ju här jag ska vara. Jag känner mig utan tvekan mer hemma här än i Dalarna, frånsett just hemma i Kalvsbäcken. Men på det stora hela känns det i hela kroppen som om jag hittat hem. 

För ett år sedan var jag miserabel. Jag grät mig till sömns över hur värdelös, tjock och vilket allmänt slöseri på hud jag var. Från att jag kom hem från skolan, genom mer eller mindre hela natten och sen upp och jobba/plugga igen. Hade på något vis (nåja, vi alla vet ju exakt hur det hände) helt tappat greppet om mig själv, allt som var jag och allt som var kul med livet. 

Bussen närmar sig Hörby och jag ska strax kliva av. Lilla Hörby. "Vilken håla" säger folk när jag säger att jag bor här. Men jag trivs alldeles ypperligt.
 365 dagar. Nytt liv på ny plats och jag mår så jäkla bra. Skrattar bäst som skrattar sist. Ciao 

(null)


Tove:

Så glad för din skull! Du om någon är värd detta efter allt du gått igenom❤️

Svar: Tack snälla ❤️❤️
Danai

Kommentera inlägget här: