It's time

Det Àr dags för mig att dela med mig av nÄgonting som jag burit med mig ett litet tag nu och som jag Àr otroligt glad och stolt över att ÀÀÀntligen fÄ spika och kunna berÀtta. MÄnga av er har sÀkert redan sett det pÄ mina övriga sociala medier. Men here it goes:

Jag ska bli polis. 

Jag ska bli polis. Av den enkla anledningen att nĂ€r jag vĂ€l började tĂ€nka pĂ„ det sĂ„ kan jag inte tĂ€nka mig ett mer fantastiskt yrke. Ett yrke dĂ€r jag fĂ„r trĂ€ffa mĂ€nniskor varje dag och ingen dag Ă€r den andra lik. Ett yrke dĂ€r jag har en chans att pĂ„verka och hjĂ€lpa mĂ€nniskor som har upplevt samma saker som jag och vĂ€rre. Det finns en hel vĂ€rld av saker jag varit med om som inte Ă€r offentliga som fĂ„r det att brinna i mig av lĂ€ngtan att kunna hjĂ€lpa mĂ€nniskor i liknande situationer. Jag kan inte förklara det pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt. NĂ€r jag fick mitt antagningsbesked tidigare idag stod varenda hĂ„rstrĂ„ pĂ„ hela kroppen rakt upp och jag bara tjöt till och frĂ„n hela kvĂ€llen. Det berör mig Ă€nda in i sjĂ€len att jag fĂ„r möjligheten att kunna göra detta. Av alla utbildningar jag lĂ€st och alla jobb jag haft sĂ„ Ă€r det aldrig nĂ„gonting som fĂ„tt det att tĂ€ndas sĂ„ mycket glöd i mig. Är sĂ„ innerligt tacksam för att jag fĂ„r möjligheten att göra just precis det hĂ€r. Åh. Det vĂ€rker i hela mig. Är sĂ„ glad och övervĂ€ldigad av detta. Av all fantastisk respons jag fĂ„tt, av att detta faktiskt hĂ€nder. Wow. 

IkvĂ€ll dricker jag lite bubbel och Ă€ter Ă„rets första svenska jordgubbar. Tack livet. Återigen, wow.

(null)