Tomheten

Idag lastade jag Humlan för sista gången. 
Jag vet inte, om jag borde ha dåligt samvete för att jag inte var med henne ända in i det sista. Om jag borde låta än fler skuldkänslor leta sig in i sprickorna i själen som fylldes utav henne. För gudarna ska veta att jag känner skuld. Det skulle ju inte bli såhär. 
 
Jag vill tro att jag kan sätta ord på och stålsätta mig inför det mesta. Men just för tillfället vet jag inte vad jag ska säga som kan förklara. Jag önskar att jag vore bättre med ord som beskriver känslor. Jag önskar saker vore annorlunda. Jag önskar att Humlan inte behövde dö. Men livet fungerar inte så. Meningarna jag stretar ihop faller platt, och ingenting jag gör kan ändra på faktumet att jag aldrig kommer att mötas av Humlan i hagen mer. 
 
Tusen miljarder förlåt Humlan för allt som inte blev som det var tänkt och för att jag inte hittade dig tidigare och för att livet var så jävla orättvist mot dig. 
 
Sov gott ♥️
 
 
Cornelia:

Nej ha inte dåligt samvete för att du inte var med henne! Vissa klarar det, andra inte, av olika anledningar. Man är inte sämre för det, jag klarade det inte utan valde att låta någon annan göra det. Man tar farväl på sitt sätt, och när det sker har INGEN betydelse. Du gjorde allt för henne och det vet hon (och förhoppningsvis du också!) Det är förjävla sorgligt och det absolut värsta med att ha djur 💔 Men man gör vad man kan, mer klarar ingen. Ta hand om dig, beklagar sorgen ♥️

Anonym:

Ha inte dåligt samvete för att du inte var med, du var med henne under en väldigt lång tid och hon hade med sig folk som var lugna och trygga in i det sista, du får försöka se det positiva med det ❤️

mariam:

❤️

Linda:

💝💝💝💝

Lina :

❤❤

Anonym:

Beklagar så mycket, och ha inte dåligt samvete för det har du ingen anledning till. Tvärtom, tänk istället att det var DU som hjälpte Humlan att slippa sina smärtor. Men visst är det förbannat sorgligt, och jag förstår att du saknar henne nåt enormt, det är ju inte djuret som dör som far illa, det är vi som blir kvar som har ont. Men det blir bättre för var dag som går, ska du se. 🖤

Erika:

Beklagar sorgen

Carin Danielsson:

Beklagar verkligen <3

Matilda:

Styrkekramar till dig❤❤

Malin Vestergren:

Du gav henne ditt allt och mer än så har du inte kunnat göra, även om hela kroppen skriker att det kanske på något sätt hade kunnat lösa sig.. ta en dag i taget 💕

Lisa:

Beklagar sorgen!
Vi finns här för dig när du är redo!

Jessica:

❤️❤️❤️

Anonym:

😭❤️

Alice:

Försök se det goda i att era vägrar faktiskt korsades och att hon fick en fin sista tid i livet, från att inte ha haft det lätt tidigare... ❤ Det kan vara lite tröst...

Daniela:

Humlan <3 beklagar sorgen <3

Anonym:

Beklagar <3

Kommentera inlägget här: