Offentlig vs privat sektor

Idag Ă€r jag ledig och ska sticka ivĂ€g och köpa de allra sista julklapparna för iĂ„r.  Sedan ska det slĂ„s in och jag ska skriva rim till de allra flesta tĂ€nker jag. Mysigt! Imorgon har vi en ynka förelĂ€sning och sedan ska vi ivĂ€g och kĂ€ka julbord med klassen, följt av en "UGLY CHRISTMAS SWEATER AW", haha. SĂ„ gött!
 
Jag fick en frÄga för ett tag sedan gÀllande mina tankar kring att byta inrikting frÄn privat och karriÀrinriktad sektor till offentlig sektor:
 
"Hej! Jag Àr nyfiken pÄ hur det kÀnns so far att gÄ frÄn en rÀtt "karriÀr-fokuserad" utbildning (PR lÄter i mina öron som det men kan absolut ha fel :p) till en inom offentlig förvaltning? Har nÀmligen ocksÄ övergett mitt tidigare mkt individualistiskt inriktade yrkesval till ett i "i samhÀllets tjÀnst". SÄ jag tycker det Àr spÀnnande att höra hur andra upplever det! Oavsett politisk fÀrg o synsÀtt pÄ hur det offentliga ska skötas sÄ kÀnns det i alla fall meningsfullt att fÄ jobba för nÄt som fler kan ha glÀdje av Àn min chef/företaget o evt min plÄnbok, hehe.. polis lÀr ju vara en av de fÄ funktionerna som inte lÀggs ut lÀttvindigt pÄ entreprenad."
 
Intressant frÄga! PR Àr absolut en enormt karriÀrinriktad profession dÀr det Àr mycket fokus pÄ LinkedIn-kontakter, vem som kÀnner vem och hur mycket man plockar ut i lön varje mÄnad.
 
En av mina största insikter gĂ€llande karriĂ€rval kom förra Ă„ret dĂ„ jag hade ett hyfsat vĂ€lbetalt jobb men vantrivdes. DĂ€r och dĂ„ insĂ„g jag att lönen inte Ă€r det som Ă€r grejen. Den har ingen betydelse överhuvudtaget sĂ„ lĂ€nge jag inte trivs. Och jag kĂ€nner mig Ă€rligt talat nöjd sĂ„ lĂ€nge jag har nĂ„gonstans att bo, kan köpa mat utan att rĂ€kna varje öre och klarar av att ha nĂ„gon typ av sparande. LĂ€gger ytterst lite pengar och tid pĂ„ resor och sĂ„dant, ju. De intresserar mig liksom inte nĂ€mnvĂ€rt. 
Min nĂ€sta insikt mot att söka PHS var att jag inte inom en överskĂ„dlig framtid kommer att trivas pĂ„ ett skrivbordsjobb. Jag fick mer eller mindre hjĂ€rnblödning under min tid som projektledare dĂ„ jag satt pĂ„ samma stĂ€le pĂ„ mitt konotr 8-9h om dagen (det var dock en riktigt dĂ„lig arbetsplats rent generellt, men ja...). Min tredje insikt var att jag ville jobba med och hjĂ€lpa mĂ€nniskor. Och efter pĂ„tryckningar frĂ„n en nĂ€ra vĂ€n som Ă€r polis sĂ„ föll valet till slut pĂ„ detta yrke. 
 
Jag Ă€r en vĂ€ldigt ambitiös person och jag kĂ€nner mig vĂ€ldigt lĂ€tt otillfredsstĂ€lld om det inte hĂ€nder saker hela tiden. Yrket som ingripandepolis Ă€r ju extremt omvĂ€xlande i sig, och ingen dag Ă€r den andra lik sĂ„ redan dĂ€r kĂ€nner jag mig mer hemma Ă€n pĂ„ ett kontor.. NĂ€r jag sedan började göra lite efterforskningar inför min ansökan till PHS insĂ„g jag ocksĂ„ att inom en myndighet med runt 40 000 anstĂ€llda finns det allt utrymme i vĂ€rlden att prova olika funktioner och att vĂ€xa inom myndighetens ramar. Min uppfattning Ă€r att de flesta av vĂ„ra lĂ€rare och poliser vi trĂ€ffar gjort just detta - vandrat runt bĂ„de geografiskt och funktionsmĂ€ssigt inom myndigheten. Alla jag trĂ€ffat sĂ€ger ocksĂ„ samma sak - det finns allt utrymme i vĂ€rlden att prova nya saker och att utvecklas inom myndigheten. SĂ„ jag upplever inte att jag behövt lĂ€gga sĂ€rskilt mycket karriĂ€rambitioner Ă„t sidan faktiskt. Lönekuvertet blir dock absolut mindre, den saken Ă€r solklar. 
 
Vad gÀller arbetets karaktÀr sÄ kan jag inte annat Àn glÀdjas Ät att varje arbetspass jag kommer att göra i framtiden (givet att jag nu kommer ut pÄ andra sidan utbildningen godkÀnd och levande, haha) kommer att vara för allmÀnhetens skull. Det gör mig alldeles varm inombords att tÀnka att jag och mina framtida kollegor kommer finnas dÀr ute för andras skull och springa mot det som alla andra springer ifrÄn. Och det Àr vÀrt ett mindre lönekuvert Àn vad jag hade fÄtt som PR-konsult att fÄ jobba med nÄgot sÄ viktigt, tycker jag.
 
 
 
Vad gĂ€ller privatisering av polisen sĂ„ har ju detta diskuterats och istĂ€llet för en privatisering som skulle vara enormt rörig och lĂ€gga fokus pĂ„ fel saker sĂ„ har nya yrken vuxit fram i form av vĂ€ktare, ordningsvakter och skyddsvakter. Vissa skyddvakter bĂ€r ju till och med vapen, men har Ă€ndĂ„ inte samma befogenheter (och samma utbildningskrav) som poliser har. Dessa fyller Ă€ndĂ„ en viktig funktion, dĂ„ det hade varit fysiskt omöjligt för poliser att tĂ€cka in alla de omrĂ„den som ordningsyrken med lite lĂ€gre befogenhets- och utbildningsgrad gör. Jag har dock svĂ„rt att se att en helhjĂ€rtad privatisering av polisen skulle bli lyckad. 
 
 

Cornelia:

Intressant att lÀsa dina tankar! Tror ocksÄ det Àr vÀldigt givande, men sÄklart tufft att jobba i offentlig sektor, pÄ mÄnga sÀtt Àven utanför poliskÄren. Sen ska man inte underskatta det dÀr med att jobba i en stor organisation, möjligheterna Àr verkligen oÀndliga att byta inriktning eller miljö!

Maria:

Haha vilket jÀttefint svar! KÀnner igen mig i mycket, sÀrskilt det dÀr med att livet blir sÄ tomt om det man gör största delen av dygnet inte kÀnns meningsfullt. Jag har jobbat en del pÄ entreprenad med sysslor som varit potentiellt meningsfulla o fattar alla argument för privatisering.. I teorin.. För i praktiken handlade det mest om att fuska för att maximera extrabetalningar frÄn kommunen (skattepengar).. O en himla tur att ni Àr mÄnga som vÄgar gÄ polisskola, meningsfullt men suuperlÀskigt ju!

Kommentera inlÀgget hÀr: