2019

01.08

Snart firar jag nyår med Sebastian. Min telefon plingar medan jag sitter i soffan och det är en tjej som misshandlats av sitt ex och inte mår så bra. Nummer två för ikväll. Makes sense. Jag har lärt mig att de alltid blir värre runt högtider. 

Jag svarar. Översköljs av honom. Han som trasade sönder allting utom min synliga utsida; min hud. Han som hittade fel i allting jag gjorde och smutskastade varje steg jag tog i livet oavsett vilken riktning jag valde. Han som knuffade, höll fast, skrek, grät, förnedrade, kränkte, hotade.

Jag måste svara henne. Såklart. Raderna rinner fram under mina tummar. Jag har så mycket jag vill berätta för henne. Samma saker jag säger till alla som hör av sig till mig. Det har blivit ett antal iår. Det spelar ingen roll hur många gånger jag upprepar orden. De är viktiga. "Jag kommer aldrig mer tystas av en man" har blivit ett mantra jag upprepar medan jag svarar de här kvinnorna. Om jag så ska vara en nagel i ögat på varje misshandlande mansfigur där ute så kommer jag då aldrig mer vara tyst. 

Sebastian sitter i rummet bredvid och hummar med i "My love is your love" med Whitney Houston. Han ropar och undrar om vi inte borde kramas lite. 

Fan. Jag mår bättre. Bra, till och med. 2019 blev bättre. Livet blev bättre. Själen läker långsamt, men den lever.


Gott Nytt År, världens bästa ni! Ta hand om er och varandra ♥️