Monday blues

Gooodmorgon! 
Vaknade på helt fel sida denna måndag och vill helst av allt krypa ner under täcket hemma igen. Efter att jag agerat händig och monterat en rullgardin på takfönstret där hemma så har mitt sovrum blivit sådär himmelst mörkt och svalt dessa sommardagar och med huvudvärk från helvetet hade jag mer än gärna spenderat ytterligare några timmar där. Blir väl inte sämre av att jag har världens finaste östgöte sovandes där hemma heller :)))
Menmen, en riktig panghelg har jag iallafall haft med mycket fix i trädgården (klipper gräset 1 gång i veckan nu, haha..) och så pimpade jag och G min pergola som rasade ihop i vintras. Den blev så gott som ny med nytt fint tak, och så fick jag åtminstone EN grej mindre att oroa mig för. Det är inte svinenkelt att bo i hus, det ska gudarna veta, haha... 
 
  (null)

(null)
 
Nåväl. Ny vecka är det iallafall och för min del den sista innan en veckas välförtjänt härlig semester väntar. Och på torsdag ska jag och lillebror på GoT-musikal i Globen. DET kommer bli awesome!!! 
 
Vilket otroligt oinspirerande inlägg, haha.. helt DÖD på motivationsfronten verkligen. Hoppas ni får en bättre start på veckan än moi! Pusshaaaajjjj



Ride 'em fresh

Vilka kloka tankar ni kom med ang. att rida en trasig kuse frisk hörrni! Jag är verkligen glad över att den förhållandevis lilla följarskara jag har kvar nu när bloggen hamnat lite på is är så insatta och duktiga, samt att ni delar med er så frikostigt när jag kommer med mina funderingar. TACK för det! 
 
Min åsikt skiljer sig egentligen inte särskilt mycket ifrån vad majoriteten av er redan kommit fram till. Beroende på skadans karraktär och omfattning så är min grundinställning att det går att rida en häst frisk - även en halt sådan. Men jag är också av åsikten att det är fruktansvärt svårt. I rehab för människor krävs att man hela tiden känner efter och är försiktig med att inte belasta felaktigt eller i för stor utsträckning. En sådan försiktighet är i mina ögon väldigt svår att iaktta med våra härliga fyrbeningar eftersom vi omöjligt kan varken känna hur de känner eller veta exakt var det tar stopp. Det är i mina ögon helt enkelt en komplicerat gissningslek man ger sig in i om man ska göra någonting liknande.
 
För att utgå ifrån Humlan som ju är liiiite halt så tror jag att det handlar om att börja smått i alla aspekter. Korta pass med fokus på de små, små musklerna kring senor och leder som finsn där för att stabilsera. Är inte dessa muskler tillräckligt starka och aktiva kommer risken för skador ändå att vara återkommande, och det krävs dessutom ingen större belastning för att träna upp dem. Långsam skritt på ojämnt underlag (dvs - rakt ut i blåbärsriset i skogen) där supporterande muskulatur får jobba i allsköns olika vinklar. Som sagt viktigt att tempot är långsamt dock, annars är risken för alla möjliga spännande vrickningar överhängande för en ovan kuse, haha.. Därifrån tror jag på en kanske lite mer traditionell igångsättning med regelbunden upptrappning av tempo, tid osv. 
 
Hästarna är ju trots allt gjorda för att röra på sig och med en uppbyggnad av muskulaturen runtom leder tror jag att man åstadkommer och förebygger mycket. Det är en liten grupp muskler som jag tror att många (däribland jag själv) tar för givet och som man inte tänker på att träna och bygga upp. Man vill ju gärna fokusera på att bygga rygg, rumpa, osv. Men håller inte benen så hjälper det ju å andra sidan inte hur mycket man än försöker lägga lite gains på resten av kusen. 
 
Gäller det muskulära skador och överansträngningar tror jag defintivt också på ridning/motion. Även här är det ju såklart viktigt att få reda på exakt var skadan sitter så att man kan ta korrekt hänsyn till belastning och arbetssätt för att påskynda läkningen. 
 
Överlag tror jag att man ska ställa sig kritisk till utlåtanden och våga ifrågasätta våra allvetande veterinärer och kiropraktorer. Varför, hur, var när? Jag själv har litat alldeles för blint på veterinärer tidigare och det har lett till en jäkla massa pengar i sjön, felställda diagnoser och därigenom behandlingar som inte hjälper. En korrekt diagnos är ju trots allt grundläggande om hästen någonsin ska bli fri från skadan, och särskilt om man vill avhjälpa den med någon typ av gymnastisering är det ju av yttersta betydelse att diagnosen som ställts är korrekt. Att traska runt i långsam skritt i blåbärsrisen är dock något som alla våra kusar skulle må bra av oavsett friskhetsgrad tror jag!
 
 
 
Och för er som inte orkade läsa allt:
Steg 1: Våga fråga!
Steg 2: Våga rida! (alt tömköra men ja ni fattar)
 
 

Wondering

Godafton på er! 
Efter en helt fantatsisk dag med bättre hälften har jag nu slagit mig till ro i soffan medan han är iväg och patrullerar Östgötaslätten inatt. Idag har jag släpat med honom till Norrköping Horse Show och han har plikttroget suttit och lyssnat på mina långrandiga förklaringar om utrustning, ridvägar, hinderhöjder och bedömningsvarianter utan att klaga en endaste gång. Gulle honom!
 
(null)

På ett sätt känns häst-abstinensen lite stillad men å andra sidan har jag aldrig varit så sugen på att ha en tävlingshäst som nu. Jag tror det är där min motivation brustit för att vara ärlig - just i att inte kunna ha en tävlingsklar egen häst att jobba med utan att endast befinna migi unghäst-fasen med allt vad det betyder. Jag har ALLTID tyckt att det är fantastiskt kul med unghästar och det gör jag fortfarande, men någonstans där inne i mitt tävlingshjärta BRINNER det av längtan efter att få komma ut och tävla på riktigt.
 
 
 
 
 
Och ja. Många av er har säkert redan gissat det, men frågan jag ställde er i förrgår (eller när det nu var) var ju lite ledande.. För jag har ju faktiskt en trasig häst som bara går och skrotar.. För kanske, kanske skulle jag nog hellre vilja rida igång murmeldjuret än att betäcka henne. Kanske skulle jag vilja ge henne alla chanser hon kan få att ridas frisk och att få bli en hoppehäst trots allt. 
 
Mina lite mer konkreta tankar kring att rida en "trasig" häst fräsch kommer koimma upp imorgon eller måndag. Har inte riktigt ro nog att vara konkret i nuläget så det jag skrivit hittills låter som rapakalja, haha. Jag jobbar vidare på det helt enkelt, och gläds åt hur klokt ni resonerar samt vilken intressant feedback ni lämnar i vanlig ordning! 


MUST HAVE

Inte för att ignorera alla era otroligt intressanta kommentarer kring att rida hästar friska - men det här bara MÅSTE jag dela med mig av! Någonting helt icke-hästrelaterat och skittråkigt egentligen, men ack en sådan lättnad, haha. VARJE sommar lider jag om nätterna för att det är så varmt. Jag är en sådan som behöver arktisk kyla i sovrummet för att sova behagligt och det VÄRSTA jag vet är när man ska sova och hela kroppen bara klibbar fast i lakan och täcken och kuddar och gud vet allt. Att svettas när man sover är bland det värsta jag vet och på somrarna kan jag vakna dyngsur av svett på hela kroppen. Alltså så blöt att jag måste gå ner och torka av det med en handduk alt. ta en snabbuch beroende på hur pigg jag är. 
 
Men igår förändrades allt det!!! Igår köpte jag en budget AC (LUFTKONDITIONERING, inte sk. luftkylare eller fläkt alltså) på Clas Ohlson. En riktigt billig liten sak. Men WOOOOOW!! Inatt frös jag till och med när jag skulle sova!! Den är nedsatt med 1000;- för medlemmar nu och jag kan bara säga: KÖÖÖÖP till alla er som är trötta på pelarfläktar och annat strunt som inte kyler för fem öre. Sjukt, sjukt, sjukt bra! Den låter dock som satan så jag kommer ha den på under em/kvällarna och sedan slå av den när jag ska sova. Men gah - finally något som inte rånar en och som faktiskt fungerar. Ni kan hitta den här
 
 

Kan man rida hästen frisk?

Nu är jag nyfiken på vad ni anser om dagens rubrik!! Vad tror ni - kan man rida en trasig häst frisk?
Med trasig menar jag allt ifrån mindre hälta till muskulära stelheter/åkommor.
Då tänker jag mig alltså i likhet med att vi människor kan gå till en sjukgymnast för att avhjälpa olika skador som uppstått i kroppen eller träna kropppen rehab-inriktat på ett gym för att avhjälpa skador och bygga upp kroppen korrekt.
 
Mina egna reflektioner kring detta kommer att komma upp lite senare i veckan, men jag är verkligen otroligt nyfiken på vad ni tror!
 
 

One year

I lördags - den 12 maj - var det exakt ett år sedan jag satte min fot i trädgården i Kalvsbäcken. Då var det gråtrist, taket behövde bytas och det var en halv skog runt ena halvan av udden. Jag smög omkring där dagen innan visningen skulle vara, någon timme efter att jag hade sett annonsen på Hemnet. Jag var helt kär. Jag visste efter att ha kilat runt och tjuvkikat in i halvtomma rum med gammal, uttjänt inredning ströplacerade här och var att HÄR VILL JAG BO. Den 14 maj var jag på den första officiella visningen (med 23 st andra) och samma dag la jag mitt bud. Den 16 maj fick jag besked och den 19 (en vecka efter att jag först sett annonsen) skrev jag på kontraktet för att sedan flytta in den 9 juni. Det var med andra ord en ganska så snabb affär, haha.. 
 
Jag är så fruktansvärt stolt över att det här är min plats på jorden. Mitt första hus och jag kunde inte ha valt en bättre plats. Jag är så, så glad för den här lilla timrade stugan. Att jag får bo just här och ha det här som mitt är ingenting mindre än en dröm som gått i uppfyllelse. Jag älskar det!
  
Såhär såg det ut första gången jag satte min fot här (lite skillnad på grönhet trots nästan samma datum 😅) och under ser ni försäljningsbilder samt den sista bilden som jag tog för två minuter sedan 😍 

(null)

 
(null)


(null)

(null)


Flower power

Goddagens! 
Blommor för en smärre förmögenhet inhandlade under gårdagen och idag ska jag försöka hinna plantera så mycket det bara går 😍 Har en Gustaf till hjälp så det ska nog bli bra! 
I övrigt är det ju EUROVISION ikväll - årets höjdpunkt more or less 😍🙌🏻 Cheatday dessutom så här ska det inhandlas godis och snacks i MÄNGDER vill jag lova. Top day med andra ord, hörs! 

(null)


Yas

Gymmet klart och nu spenderar jag resten av dagen i solstolen på nya altanen. Blickar då och då ut över sjön som är lite blåsig och ler nöjt. Min plats på jorden och det är bannemig den bästa platsen jag vet. ❤️❤️ 

Imorgon ska jag och mamsen åka på roadtrip till favvo-handelsträdgården och storshoppa och så kommer livets kille hit på kvällen för att avnjuta Eurovision-helgen på nordligare breddgrader. Liiiiiivet!!❤️❤️❤️ 
 

(null)

(null)

(null)


Om att aldrig vara nöjd

Jag vaknar ofta på morgnarna nu för tiden med en känsla av att ha ett grådassigt missnöje vilande över mig. Det ligger som en dimma i sinnet och förpestar hela tillvaron med en avtrubbad känsla, som om jag har en snorkig kärring som inte är helt nöjd med någonting i livet i huvudet. Varför? Jag vet inte. Jag presterar på den nivå jag förväntas göra på de allra flesta plan i livet - egentligen. Men ändå vilar det en konstant känsla av otillfredsställelse och otillräcklighet över mig och jag kan inte dra någon annan slutsats än att det har med hästarna att göra.
 
Ingenting jag gör känns riktigt helt eftersom ingenting jag gör är lika insiktsfullt och noggrant uträknat som ALLT jag gjort med mina hästar under så många år. Jag tränar plikttroget och ganska så villigt på gymmet nästintill varje dag - men inte en enda övning i en svettig källarlokal kan mäta sig mot den precision jag tränat mina hästar med alla tusentals timmar på dammiga ridbanor. Jag har någon form av ytterst övergriplig kontroll på muskelgrupper och kostvanor men den är så otroligt basal att den inte på något plan går att mäta mot hur jag räknat på foderstater och träningsmängd för mina fyrbeningar under alla år. Jag har aldrig gillat att vara nybörjare på någonting, I aint gonna lie. Men jag har alltid tidigare kunnat luta mig emot att "häst - det kan jag iallafall". Det är en märklig känsla att inte få utlopp för allting jag lärt mig under alla år. En ibland övermäktig tomhet i att vilja träna och utvecklas men från en dag till en annan har jag ingen aning om hur. Hur bygger man styrka/vs volym? Hur blir man "symmetrisk"? Hur aktiverar man hela j*vla quadriceps-skiteps?  I HAVE NO IDEA. GAH. Jag kan så mycket och ändå är så mycket av det irrelevant i nuläget och det håller verkligen på att göra min inre kärring vansinnig. 
 
Men lite frustration över sin träning har väl alla upplevt antar jag. Kanske är det snarare att mitt självförtroende och stolthet får sig några rejäla törnar när jag inte längre är "expert" på någonting utan är underkastad alla i min närhet i det allra mesta. Kanske handlar det om att lilla fröken duktig (aka me) helt plötsligt inte får utlopp för sin duktighet någonstans. Jag vet inte. Men det är en skavande, trubbig känsla som lägger sig som en murken dimridå över hela tillvaron och ser till att hjärnspöken om otillräcklighet frodas och förökar sig hej vilt.
 
Och så säger de att hästar bara är en liten hobby. Pyttsan. 
 
 
 
 
 
 
 



Alena

Godafton på er! 

Tänk att folk fortfarande kikar in här trots hästbrist! Jag blir så glad att ni vill hänga på här i the bergochdalbana of life, haha! Just ikväll befinner jag mig i Gustafs soffa med en godipåse såhär cheat-dagen till ära. Gustaf är på sitt nattjobb och jag är alldleles, alldeles ensam. Jag sticker hemöver imorgonbitti och taggar för en kortvecka med att hoppa in på ICA för ett eftermiddagspass. Det är inte så dumt att vara tillbaka där då och då, för den sociala biten (och OB:n, hahaha).  
 
Om ni vill läsa om någonting som SUGER så kan jag bara upplysa er om att distansförhållanden SUGER. Allt det här romantiska snicksnacket om hur bra det är med lite avstånd, att man får längta lite och hinna sakna någon och så vidare - IT IS A FUCKIN' LIE PPL. Asfgjkdlljhgh det är varken romantiskt, kul eller någon annan positiv känsla i världen att veta att man har två och en halv ynklig dag i veckan med den man vill spndera varenda sekund i livet med. UGH. Ångest delux, varenda vecka. 
 
Jaja. On a more positive note så tänkte jag avsluta det här inlägget med att tala om för er att jag med 99% säkerhet har bestämt mig för att Ike får bli pappa till Humlisens bebis. Läser och läser om honom och blir mer och mer såld på hans ridbarhet och "bounciness", och så är han ju dessutom galet snygg att titta på - vilket ju aldrig är fel ;) Hon brunstar nu, men har fått till mig att det är bättre att vänta till nästa brunst på förstagångsmammor. Vi får väl se om det visar sig vara en bra idé eller ej. 
 
 
 
Nu ska jag lindra mina sorger  och funderingar med en promenad runt ån här i Linköping en fin kväll som denna. Inlindad i Gustafs bomberjacka och enorma tröja ska jag nog överleva även denna kväll, haha. PUSSHAJ peeps!
 
 

Work it

Godafton på er! 
En mycket nöjd men helt slutkörd grek slår sig ner i soffan efter en produktiv dag. Det svåra med mina dagar nuförtiden är dock att de liksom inte känns produktiva eftersom jag inte varit i stallet.. Och jag måste erkänna att det börjar klia lite i fingrana efter att få komma upp på allas våra fyrbeningar igen.. En stor portion av min identitet och min självbild sitter ju i just hästar och jag börjar känna mig tom, vilsen och lite smått värdelös utan dem i mitt liv på daglig basis.. Hästar är ju det enda i livet jag kan utan och innan. Man kan väcka mig mitt i natten och fråga om bettyper och täckessorter och jag kommer att svara på en millisekund. Hm.. Det är svårt det där. Att sakna något som ger en press och stress av olika slag. Funderar vidare på den nöten helt enkelt. Meanwhile sköter sig Hampus som en liten diamant och Humlis brunstar. Väntar dock till nästa brunst, på inrådan av van uppfödare.
 
Har en majdag som denna hunnit med jobb, en legday mina stackars spiror sent ska glömma samt en fixarkväll av rang i trädgården. Och icke att förringa är dessutom att jag lagat mat - vilket jag gör ca 1 gång var tionde dag, haha.. Och så fick jag ett litet ryck och beställde hem ca 7874763 kosttilskott pga är trött på att köra "au natural"(har precis lärt mig dricka Nocco liksom, vem är jag ens) i träningen och vill kunna ge det lite mer nu när jag inte har någonting annat. Jag kan ju dock INGENTING (alltså NADA) om kostillskott och gainers och PWO:er och EAA och BCAA och allt vad det heter, och min bättre halva hade tenta som han satt med när andan föll på, så nu kommer det väl hem ett paket gott och blandat som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Det blir kul! 
 
Fun fact: det har nu tagit mig 40 min att bestämma om jag kunde lägga ut den här bilden eller inte. Vem i helskotta är jag att stå och spänna mig och tro att jag vet vad jag håller på med? Som tränat i typ ett halvår? 😅 Är inte min armar väldigt fläskigt oproportionerliga? Ser inte röven liiiite liten ut ändå? Efter 40 min kom jag iallafall fram till "fuck it". Känns som en rimlig slutsats.
 
 
Imorgon ska jag hinna med att hälsa på Hummus iallafall och pussa på henne. Och i övrigt jobbar jag såklart och sitter just nu med en e-handel där 6282992 säljande texter ska skrivas, köpvillkor ska upprättas och lite annat småpul ska vara på plats innan den lanseras. Iallafall Beta-versionen av den. 
Jag trodde nog aldrig att jag skulle jobba inom byggbranschen. Trots allt är jag ju en liten akademiker at heart. En lantis måhända, men ändock en liten nörd. Jag är ensam kvinna på min arbetsplats och jargongen är inte alltid särskilt rolig vill jag lova. Men det är vad det är. Jobbet i sig är väldigt spännande och det är få förunnat att få gå in i en sådan ansvarsfull roll jag har fått ta mig an. Och så har jag ju möjligheten att få sitta i biblioteket på högskolan och jobba vilket är ah-mazing. Man ska nog inte klaga ändå, haha. Det är gött att leva. 
 
 
 

Valborg

Godafton!
Sitter och lyssnar på Håkans fina "Valborg" en kväll som denna. Är själv hemma med kurrisarna och jag ska strax dra på en ansiktsmask och glo på film. En lagom ansträngande dagen efter Valborg för en pensionär som var i säng 00.00 (helt slut, ska tilläggas, haha) med andra ord. Det är grått ute och jag känner mig mer melankolisk än jag någonsin känt mig tidigare tror jag, haha. Jävla väder och tankar som spelar spratt med en alltså. Och så lite sorglig musik på det!
 
JAJA. Nog om det. Jag har fått en finfin update från HampeStamp som hälsar att han sköter sig prima ballerina nere i Holland iallafall. De har provhoppat honom lite nu och trots att han drar lite så ser sprången riktigt trevliga ut, så kul att se! Allt vinterlurv är borta och han har satt sin fina sommarpäls nu också. Gullegubben, saknad är han allt även om jag är ganska nöjd med livet som det ser ut just nu ändå. Kommande veckor kommer de att fortsätta att bara egentligen fortsätta att jobba honom och stärka honom i det han behöver mest hjälp med. Det kommer även ut en riktigt duktig hovis som ska kika på honom och se hur man kan sko honom för att underlätta för hans svagheter osv. Väldigt seriöst och otroligt fint ställe är han på och jag tvivlar inte en sekund på att han är i de bästa av händer. 
 
 
 
Nu ska jag äta babyplommontomater och jordgubbar till middag pga orkar inte laga mat och dricka mjölk direkt ut kartongen bara för att jag är vuxen och för att jag kan. Något måste man väl få i utbyte mot att växa upp 🤷🏻‍♀️ Ciao!! 

RSS 2.0