Friyay

Goooodmorgon!  
Fredag idag och belÄtenheten över gÄrdagens beslutsfattande ligger och kurrar förnöjt i magen medan jag betar av Ànnu en arbetsdag. Vilken lÀttnad och vilket lugn det Àr nÀr man fÄr sÄdana saker överstökade och det stormande havet av stress i hela kroppen sÄ smÄtt kan ÄtergÄ till ett böljande lugn. Andas. Puh. Det löser sig. Det finns en mening med allt. 
 
IgĂ„r kom min eminente pojkvĂ€n upp frĂ„n Linköping för att hĂ€lsa pĂ„ en snabbvisit och ikvĂ€ll Ă„ker vi nedĂ„t i landet igen dĂ„ han ska jobba inatt. Han lĂ€mnar mig för Turkiet i TVÅ (!!!!!!!) veckor pĂ„ lördag och eftersom vi Ă€nnu inte tröttnat pĂ„ varandra efter Grekland osv sĂ„ försökte vi mata pĂ„ med nĂ„gra dagar nu i veckan innan han Ă„ker för att försöka tömma bĂ€garna med saknad helt innan han beger sig. Sedan jag trĂ€ffade honom första gĂ„ngen har vi inte varit utan varandra i mer Ă€n 5 dagar sĂ„ det blir en intressant (lĂ€s: fullstĂ€ndigt olidlig, outhĂ€rdlig, fruktansvĂ€rt pĂ„frestande) prövning :))) Menmen, först lite kvalitetstid ihop iallafall. 
 
PÄ g nedÄt i landet tÀnkte vi eventuellt stanna till pÄ Gymmet Sverige i VÀsterÄs för att köra ett pass med deras suverÀna redskapsutbud. Vi var dÀr innan Grekland ocksÄ, men dÄ var jag fruktansvÀrt obekvÀm med hela miljön. Jag hoppas att det Àr bÀttre denna gÄng eftersom det Àr sÄ trÄkigt nÀr mitt fokus evaporerar och hela passet blir lidande av att det brinner tÄrar bakom ögonlocken tack vare omgivningen och att jag kÀnner mig sÄ pressad och stressad över att inte vara tillrÀckligt stark eller snygg eller duktig i den miljön. Jag har verkligen jÀtteproblem med att kÀnna mig bekvÀm pÄ okÀnda gym och framförallt i enorma, öppna miljöer pÄ fina, vÀlupplysta gym med instagramprofiler som trippar runt i sina tighta kroppar och smÄ sportbehÄar. Miljöer som dessa gör mig fruktansvÀrt sjÀlvmedveten, sjÀlvkritisk och stressad vilket leder till att mitt fokus pÄ trÀningen helt försvinner och jag blir stirrig och nojjig och "hittar" inte ens musklerna utan genomför bara rörelse pÄ rörelse utan att fÄ till nÄgon egentlig trÀning.. Jag gillar smÄ, mörka gym med lÄgt i tak och lite folk...Om ni kÀnner nÄgonting liknande inför att trÀna sÄ ska ni veta att ni ABSOLUT inte Àr ensamma!
Det blir bÀttre och bÀttre, men man mÄste helt enkelt utsÀtta sig för obehag Àven om kroppen skriker att man inte kan. Kliva ur komfortzonen och tÀnja pÄ sina grÀnser. 2018 Àr ju mitt förÀndringens Är vad gÀller allt detta och jag mÄste sÀga att jag hittils upplevt att det stÀrker mig pÄ sÄ otroligt mÄnga sÀtt att vÄga göra lÀskiga saker, trots att jag egentligen Àr en person som gÀrna hÄller sig till sin komfortbubbla i alla lÀgen och lÀtt fÄr lite mellanmjölksvarning pÄ livet.
 
Oj, vilket utlÀgg det blev, hahaha. Som sagt sÄ vill jag bara sÀga att jag fattar hur ni kÀnner men det handlar om att vÄga göra det ÀndÄ. I början nÀr jag och Gurris trÀffades var jag fullstÀndigt livrÀdd för att ens följa med honom och trÀna (alltsÄ vi snackar magknip, illamÄende och skakningar i hela kroppen i flera timmar, inte "lite pirr") för att han Àr sÄ stor och symmetrisk och svinduktig och jag Àr sÄ liten och sned och kan ingenting, haha. Nu Àr han min största trygghet nÀr jag ska in i nya miljöer och fungerar förutom som pojkvÀn Àven som stöttepelare och personlig trÀnare. Det handlar som sagt om att vÄga ÀndÄ.  
 
Men Ă€rligt, vem blir inte lite skrĂ€ckslagen av att hĂ€nga pĂ„ en sĂ„dan hĂ€r muskelknutte till gymmet nĂ€r man sjĂ€lv i princip aldrig trĂ€nat?😅😅 Eller att bara möta sĂ„dana hĂ€r pĂ„ gymmet? Bara tanken gjorde mig illa till mods ganska lĂ€nge iallafall, haha.. 
 
(null)
 
  (null)
 
(null)
  
Nu ska jag spendera dagen med att kriga med (/mot?) e-handelsupplÀgg och uppfinna (nÀstintill omöjliga) logistiklösningar. Ciao!
 
Jonna:

Vilka goals! SÀg till om Gustaf blir ledig nÄgon gÄng, damn.

Svar: Risken Ă€r vĂ€ldigt, VÄLDIGT minimal, hahaha..
Danai Doverholt

Cornelia:

TĂ€nker ibland att gud vad nice att ha en gymkille som pojkvĂ€n, dĂ„ kunde man ju fĂ„ hjĂ€lp med trĂ€ningen jĂ€mt, meeeen skulle lĂ€tt fĂ„ panik och typ inte ens vĂ„ga gĂ„ dit samtidigt! Är ocksĂ„ sjukt obekvĂ€m pĂ„ gym men försöker lĂ€ra mig att skita i alla andra och bara göra det jag ska. Har mĂ„nga gĂ„nger slutat med att jag gĂ„r 15 minuter pĂ„ bandet och sen gĂ„r hem igen med tĂ„rar i ögonen för jag kĂ€nt mig sĂ„ obekvĂ€m och fel :') Sjukt svĂ„rt att börja med nĂ„got helt nytt nĂ€r man Ă€r 20+! Tacka vet jag hĂ€star alltsĂ„... DĂ€r vet man ju vad man hĂ„ller pĂ„ med. Men Ă€r hĂ€stlös för tillfĂ€llet sĂ„ Ă€r ju illa tvungen att röra pĂ„ kroppen pĂ„ nĂ„t sĂ€tt..

Svar: Guuuurl, I feel ya!! Jag kĂ€nde verkligen total panik inför att vistas sjĂ€lv pĂ„ gymmet tidigare, för att inte TALA om nĂ€r jag skulle hĂ€nga pĂ„ G första gĂ„ngerna.. Hua.. Var livrĂ€dd för att folk skulle se mig misslyckas/göra fel/vara svag/inte förstĂ„ maskinerna osv osv. Men du Ă€r ju halvvĂ€gs dĂ€r bara genom att du faktiskt UTSÄTTER dig för det!! You go girl! Tids nog sĂ„ ger det med sig. Kan tala om att senast idag höll jag pĂ„ att bryta ihop pga att Gustaf Ă€ndrade en VINKEL i övning och jag KUNDE inte fĂ„ till den. Kortslutning i hjĂ€rnan liksom. Det tar tid, men blir bĂ€ttre och bĂ€ttre helt enkelt.

Tips Ă€r att kolla in youtube-videos innan du sticker till gymmet om du Ă€nnu inte har sĂ„ mycket koll pĂ„ övningar och sĂ„dant. DĂ€r finns MÄNGDER med övningar/workouts och i början kopierade jag bara rakt av och kĂ€nde efter vilka övningar jag gillar och inte, innan jag började sĂ€tta ihop egna "scheman". Det Ă€r precis som med hĂ€star - det finns INGET rĂ€tt och fel sĂ„ lĂ€nge du kĂ€nner att du fĂ„r ut nĂ„gonting av trĂ€ningen och du inte skadar dig sjĂ€lv med alltför felaktiga rörelser osv. I'm rootin' for you! 😃
Danai Doverholt

Cornelia:

Ah tack för pepp! Ska definitivt kolla Youtube, det Àr ju ett jÀttebra tips. Och fortsatta följa dina framsteg :)

Kommentera inlÀgget hÀr: