Planzzz

HĂ€romdagen pratade jag med Zach om Hampus och jag tĂ€nkte dĂ€rför berĂ€tta för er vad vi kom fram till. Det Ă€r ju trots allt nĂ„gra hĂ€star i headern Ă€n sĂ„ lĂ€nge sĂ„ lite hĂ€st mĂ„ste vi ju prata 😉 Men jag har iallafall kommit fram till att Hampestamp med allra största sannolikhet inte kommer att komma tillbaka till Sverige utan han kommer att sĂ€ljas till Holland. Han Ă€r för stor för mig och jag har under mina hĂ€stfria mĂ„nader sedan april verkligen kommit underfund med att jag inte trivts med en sĂ„ stor och lĂ„ngsam hĂ€st utan vill ha en mindre, rappare sak om jag överhuvudtaget ska tycka det Ă€r roligt. 
 
Det Àr sÄ synd för det Àr sÄ mÄnga framtidsfunderingar och drömmar som liksom krossas iom ett sÄdant hÀr beslut, men jag varken vill eller kan tvinga mig sjÀlv bara för att han besitter mer kapacitet Àn alla mina tidigare hÀstar tillsammans.. Jag har haft hand om Hampe sedan dagen han föddes mer eller mindre och han Àr en sÄdan pÀrla till hÀst med sÄ mycket att ge. Jag Àr sÄ stolt över honom, min lille skrutt. Men nÄgon annan kommer att göra det bÀttre och tycka att det Àr roligare Àn vad jag tycker, och han blir behandlad som en riktig prins dÀr nere sÄ jag Àr övertygad om att han mÄr sÄ bra han bara kan. 
 
 
 
Med det sagt sÄ fÄr vi se lite vad som sker pÄ hÀstfronten nu.. Humlisen har Ànnu inte brunstat och jag tror jag lÄter bli att betÀcka henne iÄr till slut, trots alla ihÀrdiga funderingar kring hingst. Just nu vet jag ju inte alls hur livet kommer att se ut ens i höst och Àn mindre nÀsta Är - om det vankas, plugg, heltidsjobb, plugg pÄ heltid i kombo med jobb pÄ deltid eller vad jag hittar pÄ. Och nÄgonstans Àr det ju lite av livets finess att inte riktigt veta ÀndÄ. Det blir ju som det ska i slutÀndan ÀndÄ. 
 
 

PÄ den sjÀtte dagen

Femte dagen hemma. Och pÄ den femte dagen kliver hon upp för första gÄngen pÄ en vecka utan att migrÀnen skÀr genom huvudet och nog Àr halsen lite mindre rosslig idag allt. Skönt!
 
"Är du inte sjuk vĂ€ldigt ofta?"
 
Jo, det Àr jag. Under vÄren och sommaren har det varit mycket för yours truly att processa och komma underfund med. Men mÄr inte sjÀlen bra sÄ gör inte kroppen det heller och dÄ blir man sjuk. Antingen i kroppen eller i knoppen. Jag har provat bÀgge under Ärets gÄng och mÄste ÀndÄ sÀga att jag föredrar nÀr kroppen Àr sjuk framför nÀr knoppen Àr det.
Nu Àr jag pÄ banan igen och jag hoppas att detta var den sista slÀngen av sleven pÄ lÀnge. Eller jag vet snarare att det var det. Det sista sjuka som mÄste ur kroppen innan jag kan fÄ vara frisk och vara jag. 
 
Nu kör vi. 
 
 
 

Stuck

Goddagens pÄ er.

HĂ€r finner ni en miserabel ungdom i febern och halsontets klor fortfarande. Huvudet vĂ€rker, musklerna vĂ€rker, halsen vĂ€rker, lederna vĂ€rker – allting bara vĂ€rker i hela mig. Kollar mig i spegeln och ser ett blekt litet spöke kolla tillbaka, haha... Har haft noll aptit sedan midsommar och nĂ€r jag vĂ€l blivit hungrig har jag bara haft en massa konstiga cravings som löjromstoast och pasta med endast olivolja och havssalt??!?! 

Snurrar runt hÀr bland tÀckena och katterna blir som galna pÄ mig för att jag inte kan ligga still. Rastlös Àr bara förnamnet. Jag Àr inte gjord för att vara stilla under lÄnga perioder, det föder rastlöshet och lite lÀtt panik hos mig att vara mer eller mindre sÀngliggande och varken kunna jobba, trÀna eller ta tag i nÄgot av alla 100 projekt som vÀntar pÄ mig hemmavid... SlÀpar mig runt huset som en 90:Ärig dam som sedan lÀnge hade behövt rullator men fortfarande hasar runt utan. Det gÄr med andra ord lÄngsamt att lunka runt hÀr hemma nuförtiden. 

Idag var jag inne pÄ jobbet en stund för att klara av ett viktigt möte iallafall, och sedan tillbaka till sÀngkammaren. HÀr ligger jag nu i mörkret och huttrar. YES. 

KÀnner mig ganska exakt som nedan. UGH.