En vecka

Om en vecka har jag ett beslut i min hand som kommer pÄverka hur livet ser ut framöver. Ett antagningsbesked, nÀrmare bestÀmt. TvÄ potentiella Är till av universitetsliv. Masterexamen. NÀr jag Àr 25 Är gammal kommer jag att ha spenderat 5 Är av mitt liv med universitetstudier och förhoppningsvis ha ett fint intyg i handen som skvallrar om att detta - det Àr jag bra pÄ. 
 
Jag undrar ibland om det Ă€r rĂ€tt. Tvivlar lite. Är det inte bĂ€ttre att jobba? Skaffa sig erfarenhet? TjĂ€na lite mer kosing Ă€n det lilla fjuttet man lever pĂ„ som student? Är investeringen vĂ€rd det? Är tiden vĂ€rd det? Vad tror ni? Personligen vet jag inte. Har verkligen ingen aning, för att vara helt Ă€rlig. Men det kĂ€nns ju rĂ€tt iallafall, och till syven och sist Ă€r det ju det som rĂ€knas. 
 
Fram till dess har jag fullsmetat med jobb. HÄller mig sysselsatt. Checkar av mina aldrig sinande listor och lÀngtar lite efter helgerna dÄ jag fÄr trÀffa min favoritperson. 
Jobbar som vanligt den hÀr veckan och gör min sista vecka pÄ högskolan nÀsta vecka, och har utöver det tre helger pÄ rad pÄ ICA med start nu pÄ söndag. Men sen, sen fÄr jag vara lite ledig innan pluggkarusellen (förhoppningsvis) drar igÄng. 
 
(null)
 
FrÄn och med imorgon kommer jag trÀna pÄ normalt igen ocksÄ. Har haft total anarki i bÄde mat- och sömnvÀg den hÀr veckan och trÀningsresultaten har blivit dÀrefter kan man vÀl sÀga, haha... Bra mat idag och tidig kvÀll ikvÀll sÄ Àr nog den hÀr lilla hyddan redo för ett ryggpass i ottan imorgon. 
Linn:

Gör som du gjort och följ vad hjĂ€rtat och magen sĂ€ger! Jag har gjort det och det har fört mig helt rĂ€tt, jag har aldrig haft en klar plan hur livet ska vara utan haft nĂ„n variant av lĂ„ngsiktiga drömmar om eget företag, hĂ€star, gĂ„rd, en underbar mĂ€nniska att leva med o yada yada men aldrig bestĂ€mt mig riktigt för vad för företag, vart jag vill bo, letat livskamrat utan kört mitt race som inneburit jobbiga uppbrott, mĂ„nga flyttar, hĂ„rda beslut o ja allt sĂ„nt dĂ€r som hör till för att vĂ„ga hitta sin vĂ€g i livet. Idag Ă€r jag 32, har eget företag som gĂ„r bra med flera anstĂ€llda, en underbar livskamrat, precis flyttat till mitt föralltidhem pĂ„ egen gĂ„rd och har mina underbara hĂ€star som med tiden kommer kunna flytta hem. SĂ„ sĂ„ lĂ€nge man inte Ă€r rĂ€dd för att jobba och strĂ€va framĂ„t kommer man komma dit man vill Ă€ven om man idag kanske inte har en aning om hur man ska ta sig dit. Grubbla inte för mycket utan kööör bara! O njut av livet och vĂ€gen Ă€ven om den Ă€r krokig o nedrans hal ibland😉

Svar: Vilken berÀttelse! Det gjorde mig glad att lÀsa, bÄde för mitt egna hopps skull men sÄklart Àven för din skull. You go girl!! Tack för att du delade med dig!
Danai

Kommentera inlÀgget hÀr: