Comparison

Nu har jag funderat och tänkt lite kring de två väldigt olika träningarna jag varit på måndag-tisdag. Jag tänkte att jag skriver lute om hur träningarna gick till, varför osv först så får ni läsa om vad jag tycker sen. 
 
Först ut var ju träningen för Paulo. Paulo är en fantastisk hästmänniska som verkligen ser var de små felen ligger någonstans och jag förklarade för honom var jag upplever att problematiken sitter - nämligen i att Hampus inte vinklar in bäckenet under sig och balanserar sin vikt på bakdelen utan lägger sig på framdelen när jag tar i tygeln, istället för att backa av. Jag fick många bra tips på enkla övningar och hela ridningen bygger på att rida med lätt kontakt och bredare hand för att få loss bogarna på hästen samtsigt som den jobbar i egen balans. Får man loss bogarna och får dem rörliga samtidigt som man arbetar med att hästens vikt ska balanseras till det yttre bakbenet så kommer hästen nämligen inte att lägga sig på bogarna, eftersom de omöjligt kan lägga vikten fram och samtidigt vara flexibel och loss. Med andra ord, lossa bogen och tryck hästen runt innerskänkeln så att vikten hamnar på det yttre bakbenet. Det låter ju simpelt, eller hur? Lägg nu till att ha hästen inåt/utåtställd med lätt innerhand samtsiigt som du ska halvhalta på yttertygeln utan att förlora ställningen samtdigt som du flyttar ut bakdelen och håller in ytterbogen med ytterskänkeln. Jodå. Nog hade jag att göra allt! Jag gillade iallafall den här typen av arbete. Det är långsiktigt, mjukt och får hästen att balansera själv - vilket ju ändå någonstans måste vara målet. 
 
Dagen efter var vi hos Chris och skulle hoppa lite. För det första så är HJampus numer 100% ren på böjprov - FINALLY!!!!! Chris föespråkade en helt annan approach till att Hampus behöver sätta sig ned på bakdelen och bli lite kvickare. Här fick jag istället prova att "inte rida så fint" utan istället hålla upp huvudet på honom så att han enklare kunde komma in med bakkärran under sig med hjälp av skänkeln. Lute mer klassik "håll-i-och-driv-ridning". Jag är fruktasnvärt ovan vid att rida så eftersom alal mina tidigare hästar varit åt det lite hetare hållet och jag alltid behövt jobba med att få dem att chilla lite snarare än tvärtom. Kändes med andra ord väldigt ovant och Hampus hängde inte riktigt med i svängarna. Stor skillnad blev det iallafall och i slutet var han ändå betydligt mer "studsig" och kvick även om det verkligen inte ligger för honom att vara just de två sakerna. 
 
(null)

Det var med andra ord två HELT olika approacher till samma problem och jag kan förstå dem båda två. Rent generellt så tycker jag att Paulos approach är mer långsiktig medan Chris metod ger mer resultat direkt. Säg att jag hamnar på en tävling och känner att Hampus ligger alldeles för mycket framåt. Då är Chris metod perfekt för att få upp näsan och in med bakdelen. Jag ställer mig dock lite frågande till hur effektiv den är eftersom man (enligt mig) ska uppnå avslappning i de moment man vill klara av och därigenom kunna komma till samling med hästen korrekt balanserad i halvhalterna. En häst i stress kan ju inte samla sig korrekt utan "blockerar" vägen till bakbenen. Å andra sidan så är Hampus en ganska " loj" häst som - även om han lätt blir stressad - kanske behöver få en liten elchocksvariant på ridningen lite då och då för att vakna till lite. Förstår ni mitt dilemma? Bägge varianter innehåller element som jag förstår och tror att jag behöver för att komma vidare, men de är väldigt svåra att kombinera. Jag kommer helt enkelt att prova mig framåt framöver och se vad som passar oss bäst. Det är iallafall kul att genom dessa träningar få fler verktug att lägga i verktygslådan för framtida användning! Erfarenhet är aldrig en dålig sak.
 
 


Kommentarer
Postat av: Lina

Väldigt intressant då jag själv är lite i samma. Min häst blir lätt stor och långsam i steget och vill gärna gå i lång och låg form, men där är hon också svår att påverka kvickt framåt eftersom reaktionerna blir långsamma då hon bara blir större i rörelserna, samtidigt blir hon också lätt framtung. Min tränare har nu bett mig att korta tyglarna och rida igång henne framåt så att vi får "krut" i bakbenen och att hon svarar mer alert för benen, vilket gör att det som sagt blir mycket fart och kvickhet, men istället blir hon spänd i överlinjen. Jag har ridit såhär nu i en månad ungefär och det tog några ridpass med ridningen innan vi kunde hitta avslappningen i det här lite mer hetsiga/alerta (känns inte som rätt ord egentligen för det blir inte hetsigt, men du kanske förstår vad jag menar) Och nu fungerar det riktigt trevligt och vi fastnar aldrig i det stora långsamma, däremot tar det fortfarande lite tid in i ridpasset innan hon är så alert för skänkeln och tar i med bakbenen så mycket som jag önskar, men det hoppas jag kunna träna bort. Jag är ju inte van och har rätt tajming ännu. Om jag förstår paulos träning så var det mer så jag red förut, men det var svårare att börja åt det hållet för mig.
För det känns som två raka motsatsen-system :P Jag fastnade lätt i att hon var väldigt mjuk och fin i den lägre formen, men vi fastnade liksom där för jag hittade inte kvickheten som jag behövde för att komma till tävlingsform (dressyrmänniska ;)). Hoppas jag skrivit förståeligt.

2018-01-24 @ 19:04:15
URL: http://olinao.blogg.se
Postat av: erikabergqvist.se

Ett litet tillägg: tror varken jag eller Chris menar att du ska rida sådär hela tiden 😂 var mer ett sätt att få stackarn att vakna till. Hade varit sweet potatis om du hade fått honom att bara gå i en högre form med kvicka bakben istället för näsa 3 m upp som det blev först haha! Men det vet du ju. Det den första tränarnissen sa lät bra.

Svar: Haha ja jag vet! Därför jag tror Chris metod passar bättre när man väl kommer till hoppningen medan det andra är enklare att tillämpa när man rider hemma 😂😅
Danai Doverholt

2018-01-25 @ 09:06:54
URL: http://erikabergqvist.se/
Postat av: Linda

Det jag har lärt mig sen jag fick en häst som dels är byggd i framvikt och sen även kan bli lite ”gunghäst” i sina rörelser är två saker; hästen måste vara väldigt lösgjord och sen framförallt framme för skänkel. Jag har jobbat konsekvent ett tag med mycket öppnor och skänkelvikningar, kunna variera mellan böjt pch rakt spår, skritt halt är min favoritövning just nu där man ska kunna göra halt med att endast trycka lite med knäna och hästen ska fortfarande bära sig, sen när jag lägger till skänkeln ska den reagera på en gång och verkligen kliva framåt (inte masa sig iväg med bena släpandes). Detta i kombination med ökad styrka har verkligen gjort susen för oss.

2018-01-26 @ 09:34:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0