Push it.

Fick verkligen lite griller i huvudet igår morse när jag sådde fröet att fundera på måsten i livet. Vad måste man och vad måste man inte egentligen? För mig personligen hamnar dilemmat i att jag vill prestera på topp i samtliga delar av livet. Just nu är dessa:
  • Jobb
    En av de större punkterna såklart. Jag vill prestera så bra jag bara kan och visa framfötterna. Tycker jobbet är roligt men det är väldigt "mycket". Jag jobbar på en arbetsplats bestående av 99% män (det är en kvinna utöver mig på jobbet och hon jobbar mycket hemifrån så basically är jag ensam). Jag är nästintill yngst och dessutom kvinna bland män i en ganska macho bransch. Man får säga vad man vill, men klart som attan att det leder till att jag känner att jag verkligen behöver hävda mig för att de ska tycka jag är tillräcklig. Utmanande men kul. 

  • Ridning
    Jag vill bli tillräckligt duktig för Hampus. Han är en kuse med helt sjuka kvalitéer som jag ju sagt att jag ska försöka matcha och ta vidare. Det innebär många, många timmars slit, långa resor till vettiga tränare, tidigare morgnar och sena, ensamma kvällar. Tid, tid, tid och väldigt mycket pengar. Som med allt inom hästeriet. Det är ju så det fungerar. Men jag älskar ju den här sporten och vill så mycket. 

  • Träning
    När det kommer till träning så känner jag sådan otrolig skillnad på min kropp när jag tränar och inte. Jag mår otroligt bra av att få träna och märker skillnad på kroppen vecka för vecka samtidigt som jag får bättre självförtroende och sakta men säkert jobbar bort komplex efter komplex - och tro mig, det finns måååååååånga att ta av, haha. Jag hatar att göra halvmesyrer och vill därför träna för att få resultat. Märker jag ingen skillnad så tycker jag inte att det är värt det. All or nothing liksom. 

  • Hemmet
    Jag ÄLSKAR mitt hus. Jag vill inget hellre än att det ska vara städat och fint jämt, med säsongsbetonade inredningsdetaljer, nyklippt gräsmatta, välmående rabatter i överflöd, noll tvätthögar osv. Det ska helt enkelt vara ordningssamt och fint hemma för att jag tycker om att ha det så. Som det är nu så står ljusstakarna kvar i fönstren för att jag inte hunnit ta ned dem och byta ut dem och dammråttorna hotar att käka upp katterna :)))

  • Familj/vänner
    Kanske den viktigaste punkten av alla. Min ambition är att vara en vän man kan lita på, en som man kan ringa för att prata av sig eller bara snacka strunt, en hängiven flickvän som pushar, stöttar, finns när jag behövs och älskar villkorslöst, en (dotter)dotter som bryr sig, ser, frågar, berättar och delar med mig, och en syster som är som en bästa vän och "bara finns där". 
Hur rimligt är det egentligen att tro att man kan leva upp till ALLA dessa krav på ALLA dessa punkter VARJE dag? För mig är det ett pussel som bara ska gå ihop, men när jag skriver upp det såhär så inser jag att det förmodligen är klokt att sänka ambitionsnivån på ett eller flera områden. För mig återstår nu att fundera över vilka områden dessa ska bli. Väldigt, väldigt viktiga funderingar för att livet ska gå ihop över en längre period. För utöver detta finns det ju mycket, mycket mer som ska hinnas med. Man kanske någonstans vill hinna med sig själv också, exempelvis. I mitt fall handlar det mest om att jag helt enkelt vill se OK ut. Smink, BUS, klä sig ordentligt, raka benen, hinna med ansiktsmasker, duscha mer än 2 min åt gången, eventuellt göra NÅGOT annat än sätta upp en snabb hästsvans osv. Det kanske är en petitess på det stora hela men det är ändå tidskrävande och för mig blir det ofta en stress att uppleva att jag inte hinner fräscha till mig eller göra mig "fin" utan ständigt går runt med hy som skriker panikslaget efter hjälp och hår som en dränkt katt osv. Kalla det fåfänga eller osäkerhet eller whatever u want men sådan är jag iallafall. 
 
 
Vad jag egentligen vill säga är att jag knappast tror att jag är ensam i det här. Vi är många - troligtvis framförallt kvinnor - där ute som har sådana här krav på oss själva och som hela tiden lever med mer eller mindre press att prestera, prestera, prestera. Ta er en funderare ni också. Det blev ganska tydligt för mig att det kanske inte går att upprätthålla en hög standard på så många områden över en längre tidsperiod utan att börja känna sig pressad, stressad och ångestfylld för att man inte lever upp till sina egna (alldeles för högt ställda) krav. För min del leder det till att jag blir sjukt orkeslös och halkar efter på samtliga områden istället, vilket leder till än mer prestationsångest och sen är man igång i den onda cirkeln. Prioritera, sålla och fundera. Det måste jag göra -pronto. Och det är så viktigt! 
 

Kommentarer
Postat av: Sara

Jag har precis som dig insett att det är näst intill omöjligt att vara på topp i allt man vill göra varje dag eller varje vecka..
Men efter mycket funderande på vad jag skulle kunna tänka mig att välja bort så insåg jag att jag vill inte ta bort en enda del i mitt liv så hur skulle jag då lösa det?
Jag delade upp allt i olika "bitar" och planerar i månadsvis vad jag måste hinna med o vad jag vill hinna med :)
Som i perioder där jobb tar mycket tid så kanske man får välja bort en kompiskväll för att hinna återhämta eller lägga den tiden på häst eller hem. Eller ge hästen kanske 1 extra vilodag för att hinna med att handla.
Det funkar bra för min del men jag har inget 7-16 jobb varje vardag utan jobbar väldigt olika från jobb 6 dagar i rad till att vara ledig 3-4 dagar i rad så då kanske det är lite lättare att "stycka" upp sitt liv o allt man vill göra på den fritid man har :)

2018-02-28 @ 15:38:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0