Endgame

De sista, flĂ€mtande timmarna pĂ„ 2018 Ă€r hĂ€r nu. Äntligen. Jag ska vara Ă€rlig med er. Jag trodde det hĂ€r Ă„ret skulle sluta helt annorlunda. Med andra personer, med andra nyĂ„rslöften. Men det kunde inte ha blivit bĂ€ttre Ă€n att jag nu sitter hĂ€r, 110 mil frĂ„n dĂ€r 2018 startade, i ett grĂ„kallt SkĂ„ne.  
 
Vilket Är. Mitt rakt igenom sÀmsta Är nÄgonsin. Jag har aldrig trott pÄ nÀr folk sÀger att de haft skitÄr. Ett helt Är kan omöjligt vara dÄligt, har jag resonerat. Inte heller hela mitt Är har varit dÄligt. TvÀrtom har jag nog lÀrt mig mer om livet iÄr Àn vad jag gjort pÄ mina 22 tidigare Är sammanlagt. Jag har blivit krÀnkt, stampad pÄ, förminskad, slagen, tillintetgjord och kuvad. Ord jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tro skulle förekomma i samma mening som Danai. Jag har sagt upp mig frÄn arbetsplatser, gjort mig av med hÀstar, trott att man kan laga mÀnniskor med kÀrlek, grÄtit, grÄtit och grÄtit. Jag visste inte ens att man kunde grÄta sÄ mycket. Jag har vridit och vÀnt pÄ hela mig för att passa nÄgon annan och haft den finaste av fasader och det höll pÄ att ta kol pÄ mig. PÄ riktigt. Jag har lÀrt mig att psykisk misshandel finns överallt och jag kommer aldrig mer att vara tyst om det. Aldrig. 
 
Men sĂ„ har jag ju en envis liten grekjĂ€vel i mig Ă€ndĂ„. Som till slut gjorde vad som Ă€n krĂ€vdes för att överleva. Och de sista mĂ„naderna av 2018 blev tack vare det de allra bĂ€sta. Jag har min bĂ€sta vĂ€n Johanna i mitt liv igen, och henne har jag att tacka för MYCKET. Jag unnar alla en vĂ€n som henne, en sĂ„dan som bara finns dĂ€r dygnets alla timmar. En sĂ„dan som stöttar i varje sekund man behöver det. En sĂ„dan som sĂ€ger "om du inte orkar sĂ„ orkar jag för tvĂ„". TACK bae ♄ Och ni andra, ni vet vilka ni Ă€r. Tack, frĂ„n djupet av mitt hjĂ€rta verkligen. Jag hade inte existerat idag utan er.
 
Och sÄ har jag trÀnat. TrÀnat, trÀnat och trÀnat. Och det kommer jag att fortsÀtta med. Och sÄ har jag hittat mig sÀlv, mer Àn nÄgonsin tidigare. Jag har hittat det som Àr jag och det som fÄr mig att mÄ bra. Humlan Àr pÄ g igen och gladare Àn nÄgonsin, jag har mittt lilla paradis-hus.. jaa hörrni.. Det Àr som om jag hittade mig sjÀlv dÀr i spillrorna nÄgonstans och jag kommer aldriog nÄgonsin att svika mig sÀlv sÄ hÄrt igen. Ur askan in i elden, eller hur? Thank u life for being awesome, trots allt. 
 
2019, BRING IT.