Danai Doverholt 🦄

På g till lunch med mamsen nu och åker sen vidare ner till Linköping. Det var välbehövligt med några dagars andrum på landet här uppe men nu är batterierna laddade och jag är redo för stadsliv ett tag igen 🙌🏻 

Aaah, vilken härlig torsdag ändå. En riktig unnardag. Fått naglarna fixade och ÄNTLIGEN varit hos Sarah som i vabnlig ordning skapade ren magi av mitt kråkbo till barr. Hon är HEEEELT suverän verkligen. Denna gång blev det väldigt mycket kallara och med en mörkare botten än vad jag vågat mig på tidigare. SJUUUKT nöjd, som vanligt. Ni får en liten selfie så länge så lovar jag bättre bild imorgon. 

 

 

 

Skippade gymmet idag då det är legday på schemat (har träningsvärk i HELA resterande kroppen basically) och jag har ingwn PWO kvar. Jag VÄGRAR köra ben utan PWO, haha.. Jobbigaste muskelgruppen att köra och när jag väl kör vill jag verkligen kunna krossa varenda muskelfiber jag bara kan komma åt, och då behöver jag lite ("lite") extra boost. Anyway, back at it imorgon igen. Ganska skönt med en ren mysdag och att få bli lite fin. 

 

Nu ska jag slänga på en ansiktsmask och kolla på Peaky Blinders. Har för övrigt börjat spela TV-spel hos Gustaf men har ju inget PS4 här så lite serier får duga. Lättare att äta chips medan man kollar på film dessutom. Ha det fint gullisar!

Goddag!

Återigen hemma i Dalarna och vilken lättnad det är att kliva in i huset och bara ANDAS lite efter att ha vistats i stan mycket den senaste tiden. Älskar Linköping men kombinationen av stad och landet är nog det bästa för en pensionärssjäl som mig ändå. Brukar längta tillbaka till G så fort jag satt mig i bilen men just idag när det är höst i luften och termometern visade 5 plusgrader när jag klev upp imorse är det bara underbart att vara i mitt lilla hus och ta en kopp varm choklad och titta ut över vattnet.  Lugn. 

 

Det finns många människor här i världen som inte fäster sig vid saker. Som köper och säljer efter hur marknaden går. Som lurar vänner för att tjäna en slant eller som säljer allt de äger och har om en köpare med stor plånbok dyker upp. Jag är ingen sådan person. Jag fäster mig vid saker och har separationsångest från allt. Jag köper med hjärtat och hjärnan får bara finna sig i det. Men så blev det ju ganska bra ändå - köpet av mitt lilla hus. Där ingenting är rakt och markiserna gnisslar i vinden och jag måste plocka kottar till förbannelse. 

 

Andas in. Njuter. 

 

Det är höst, kompisar. Snart får jag tända brasan i kaminen igen. Älskar det.