What's happening

Hey gang! 
Ville bara ta tillfÀllet i akt att uppdatera er lite om vad som hÀnder i livet! Jag Àr vid gott mod trots att jag pÄ flera sÀtt haft en taskig start pÄ Äret. Jag har dock bestÀmt mig för att det inte spelar nÄgon roll hur taskig livet Àr. Jag har vÀrldens finaste familj, mitt lilla hus, vÀrldens bÀsta Gustaf och sÄ himla mycket andra saker att vara sÄ jÀkla glad för, ju! Har kommit till insikt med att vÀldigt mycket handlar om perspektiv. What you think is what you attract, typ. SÄ himla basal men sÄ himla viktig tanke ÀndÄ. TÀnk bra tankar sÄ kommer bra saker att hÀnda. As simple and as hard as that!
 
NĂ€r det kommer till att jag valt att lĂ€mna ivĂ€g Hampus ett tag sĂ„ har jag frĂ„n flera hĂ„ll blivit rĂ„dd att inte göra det. Jag har velat lĂ€nge över detta beslut. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vad gynnar honom mest? Vad passar i mitt liv just nu? Är My och Zach rĂ€tt personer för honom? Vad ska jag göra med all min fritid? Vill inte jag rida honom? Eller rida överhuvudtaget? Är kostnaden rimlig? Och sĂ„ vidare. Tankar som spinner runt som hamsterhjul pĂ„ crack i huvudet pĂ„ mig, hela tiden. Men vet ni? Just nu Ă€r jag fullstĂ€ndigt mĂ€tt pĂ„ ridning. Och det Ă€r SÅ SVÅRT för mig att erkĂ€nna det för att jag har sĂ„ höga förvĂ€ntingar pĂ„ mig sjĂ€lv. Jag fullkomligt totalĂ€lskar de hĂ€r fyrbeningarna. Jag Ă€lskar ju att tĂ€vla. Gillar ju att jobba hĂ„rt för att se smĂ„, smĂ„ resultat. Alla (inklusive mig sjĂ€lv) vet ju att hĂ€star Ă€r jag. De Ă€r en del av mig. Mitt varumĂ€rke. Min personlighet och mina egenskaper. Och just det faktumet - att hĂ€star pĂ„ alla sĂ€tt Ă€r en del av mig - gör det sĂ„ himla svĂ„rt att tala om för mĂ€nniskor att jag faktiskt inte har nĂ„gon som helst motivation eller lust att rida för tillfĂ€llet. Jag tycker om att mysa i stallet och pussa pĂ„ mina fantastiska djur, men det dĂ€r mĂ„linriktade arbetet som jag sĂ„ lĂ€nge haft sĂ„ himla kĂ€rt kĂ€nns (just nu) övermĂ€ktigt och för jobbigt för att ta tag i, snarare Ă€n utmanande och roligt. Och det mĂ„ste fĂ„ vara okej. Även om vĂ€nner, familj, blogglĂ€sare och bekanta inte förvĂ€ntar sig det av mig. 
 
 
 
Jag har haft hjÀrnspöken av bÄde det ena och andra slaget under vintern/vÄren som gjort att jag varit 100% orkeslös pÄ ALLA plan. Shit happens, I feel fine now peeps. Men det Àr en av anledningarna till att Hampus fÄtt Äka ner till Holland och Humlis Àr hemma hos familjen Lindblom som tar hand om henne som om hon vore deras barn, haha.
 
Den andra anledningen Àr att jag mer och mer tycker att HampeStamp Àr alldeles, alldeles för bra för mig och mina ambitioner och i dagslÀget alldeles för grön för att jag ska orka ta tag i att utveckla honom. Det ger mig mest Ängest att tÀnka pÄ hur lÄng vÀg jag har kvar med honom och hur mycket tid, energi och pengar jag behöver lÀgga ner, om det ens ska rÀcka halvvÀgs. Och det ger mig press att tÀnka att jag sitter dÀr med en hÀst som Àr helt galet bra och jag har ambitioner som tÀcker 30% av hans kapacitet. Jag klarar mig sÄ himla bra med en kuse som kan speeda runt upp till 1,35 med mig flaxandes dÀr uppe. Mer behöver jag absolut inte, och tro mig nÀr jag sÀger att Hampe Àr Àmnad för större uppgifter Àn sÄ ;)
 
SĂ„ sĂ„ Ă€r det, helt enkelt! Hampstern Ă€r nere i Holland ett tag framöver nu och sen fĂ„r vi se vad som hĂ€nder. Humlis ska betĂ€ckas som planerat och jag invĂ€ntar nu nĂ€sta brunst. Tycker april Ă€r liiite tidigt att betĂ€cka om hon nu skulle ta sig pĂ„ första försöket.. Hingstvalet hĂ€nger förresten i luften fortfarande... Finns ju SÅ mycket fina... !!
mariam:

Heja Danai, du Àr sÄ mogen/modig som gör detta för dig/Hampus.
HÀstarna finns ju kvar om Àn pÄ lite avstÄnd.Hampus kan du följa virtuellt, Humlan kan snusas,klappas pÄ och umgÄs med, vid behov:-)
Kram M

Anonym:

Vilket otroligt moget beslut. BÄde intressen och mÀnniskorov en hel massa annat kan ju gÄ i perioder: man kan rida i 20 Är och sen göra nÄt annat 20 Är. Man kan va gift med nÄn i 10 och sen ha ett annat förhÄllande efter det. etc! :D Men lÀskigt Àr det, det kan ju kÀnnas som en identitetsförlust tills man har fÄtt tid att vÀxa in i nÄnting nytt.

Jag har ett liknande beslut att ta med mitt jobb: i 5 Ă„r har jag arbetat stenhĂ„rt med utbildningen (som Ă€r svĂ„r att komma in pĂ„) till mitt drömjobb. Och nog Ă€r det ett drömjobb, men jag Ă€r stresskĂ€nslig och otroligt dĂ„ligt rustad mentalt för att kara av det, Ă€ven om studierna gick bra. Önskar att den dĂ€r insikten om att drömjobbet inte passar mig kan fĂ„ bli handling en dag sĂ„ att vardagen kan bli en vardag att mĂ„ bra i. SvĂ„ra beslut! :D

Therese:

Jag kÀnner exakt likadant, jag och min mamma delar hÀst och just nu tar hon det mesta med ridningen. Jag rider ut och trÀnar nÄgon gÄng ibland men kÀnner precis som du att jag inte orkar med det mÄlinriktade arbetet. Det Àr jobbigt dock, nÀr man kÀnner att hÀstarna Àr ens identitet, jag har liksom aldrig gjort nÄgot annat. Men jag tar hellre lite avstÄnd nu Àn ledsnar helt pÄ det. Tycker du tagit mycket kloka beslut :)

Matilda:

Klart Humlis Ă€r vĂ„rt lilla barn. Gosigaste och snĂ€llaste hĂ€sten i hagen 😍 BĂ€sta Humlis och bĂ€sta Danai, kom och pussa pĂ„ henne och tjöta skit nĂ„ndag❀

Kommentera inlÀgget hÀr: