25 minuter utanför en comfort zone

Det är någonting speciellt med att klara av någonting man känner sig osäker och otrygg inför. Att som nyexad 23åring kliva in i ett konferensrum med sin chef och hålla en presentation för ett tiotal myndighetspersoner i åtminstone dubbla sin egen ålder och med chefens ögon på en var kanske inte av de utmaningar jag sett mest fram emot att genomlida i mitt liv. I receptionen möts jag av bekanta och icke-bekanta människor som även de är betydligt äldre än mig och som jag vet driver relativt, stora, framgånsrika bolag. Och här står lilla nyexade jag med min Powerpoint och ska övertyga ett antal nyckelpersoner om att just vår idé är den de ska satsa på. 
 
På skakiga ben, med lite darr på rösten, svetten påtaglig under min blazer som jag vet är liiite för tight och med hjärnblockaden runt hörnet började mitt framförande idag. Prick klockan 09.00. Precis enligt plan. Klapprande tangenter och blickar som var fastsugna i skärmar framför dem istället för mig. Lite lätt panik, men annars så! Sakta, nervöst och lite "ööööh-igt" kräääälar sig presentationen fram till höjdpunkten. Samma powerpoint som jag tränat på säkert 75ggr känns plötsligt främmande?? Bytet av bild kommer på lite fel plats?!?! Tar det längre tid än vad som är tillåtet? Vad är klockan? Väldigt märklig känsla med alla dessa tankar farande i huvudet samtidigt som min mun och min kropp pitchar för fulla muggar och faktiskt gör det ganska bra efter en liten uppstartsträcka av dödsångest. 
 
Väl i mål konstaterades att inga frågor kvarstod för publiken efter min ganska så grundliga presentation, och vår kontaktperson på Almi creddade pitchen. Vilken lättnad!!! Jag överlevde! Chefen var nöjd, vår kontaktperson som också hjälpt mig att utforma vår ansökan var mer än nöjd och JAG DOG INTE!!! Kan inte med ord beskriva vilken käftsmäll av lättnad "Det där gick ju skitbra! Vilken presentation!" innebar. Så få ord från rätt person och så stor känsla i yours truly. Peeps! Jag överlevde! Det gick bra! Min pitch som jag stretat med ett bra tag uppfattades som "skitbra"!
 
 
 
Vill avslutningsvis bara säga en kort grej. Det här med komfortzoner hörrni. Vilken grej! Vilken utomordentligt stor känsla av självbestämmande det är att kliva ur den och klara av någonting man inte tror är möjligt. Sakta men säkert stretar man och tänjer undan för undan på gränserna för bubblan av trygghet. Gör den större och större och inser att man kan mer än man tror om man bara vågar ta kliven över gränsen då och då, trots att hela kroppen skriker att man kommer dö. Recommend recommend! 

Kommentarer
Postat av: Cornelia

Wow, grattis! Man borde verkligen inte stoppa ut ur den där zoonen oftare men fyy vad läskigt och jobbigt det är.. förstår att du är mer än nöjd just nu!

2018-04-18 @ 19:46:07
Postat av: mariam

Grattis, men vi som följer dig visste ju att du skulle fixa det med bravur<3:-)

2018-04-18 @ 21:00:14
Postat av: Madde

Heja dig! Fasen vad grym du är!

2018-04-18 @ 21:04:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0