25 minuter utanför en comfort zone

Det Àr nÄgonting speciellt med att klara av nÄgonting man kÀnner sig osÀker och otrygg inför. Att som nyexad 23Äring kliva in i ett konferensrum med sin chef och hÄlla en presentation för ett tiotal myndighetspersoner i Ätminstone dubbla sin egen Älder och med chefens ögon pÄ en var kanske inte av de utmaningar jag sett mest fram emot att genomlida i mitt liv. I receptionen möts jag av bekanta och icke-bekanta mÀnniskor som Àven de Àr betydligt Àldre Àn mig och som jag vet driver relativt, stora, framgÄnsrika bolag. Och hÀr stÄr lilla nyexade jag med min Powerpoint och ska övertyga ett antal nyckelpersoner om att just vÄr idé Àr den de ska satsa pÄ. 
 
PÄ skakiga ben, med lite darr pÄ rösten, svetten pÄtaglig under min blazer som jag vet Àr liiite för tight och med hjÀrnblockaden runt hörnet började mitt framförande idag. Prick klockan 09.00. Precis enligt plan. Klapprande tangenter och blickar som var fastsugna i skÀrmar framför dem istÀllet för mig. Lite lÀtt panik, men annars sÄ! Sakta, nervöst och lite "ööööh-igt" krÀÀÀÀlar sig presentationen fram till höjdpunkten. Samma powerpoint som jag trÀnat pÄ sÀkert 75ggr kÀnns plötsligt frÀmmande?? Bytet av bild kommer pÄ lite fel plats?!?! Tar det lÀngre tid Àn vad som Àr tillÄtet? Vad Àr klockan? VÀldigt mÀrklig kÀnsla med alla dessa tankar farande i huvudet samtidigt som min mun och min kropp pitchar för fulla muggar och faktiskt gör det ganska bra efter en liten uppstartstrÀcka av dödsÄngest. 
 
VÀl i mÄl konstaterades att inga frÄgor kvarstod för publiken efter min ganska sÄ grundliga presentation, och vÄr kontaktperson pÄ Almi creddade pitchen. Vilken lÀttnad!!! Jag överlevde! Chefen var nöjd, vÄr kontaktperson som ocksÄ hjÀlpt mig att utforma vÄr ansökan var mer Àn nöjd och JAG DOG INTE!!! Kan inte med ord beskriva vilken kÀftsmÀll av lÀttnad "Det dÀr gick ju skitbra! Vilken presentation!" innebar. SÄ fÄ ord frÄn rÀtt person och sÄ stor kÀnsla i yours truly. Peeps! Jag överlevde! Det gick bra! Min pitch som jag stretat med ett bra tag uppfattades som "skitbra"!
 
 
 
Vill avslutningsvis bara sÀga en kort grej. Det hÀr med komfortzoner hörrni. Vilken grej! Vilken utomordentligt stor kÀnsla av sjÀlvbestÀmmande det Àr att kliva ur den och klara av nÄgonting man inte tror Àr möjligt. Sakta men sÀkert stretar man och tÀnjer undan för undan pÄ grÀnserna för bubblan av trygghet. Gör den större och större och inser att man kan mer Àn man tror om man bara vÄgar ta kliven över grÀnsen dÄ och dÄ, trots att hela kroppen skriker att man kommer dö. Recommend recommend! 
Cornelia:

Wow, grattis! Man borde verkligen inte stoppa ut ur den dÀr zoonen oftare men fyy vad lÀskigt och jobbigt det Àr.. förstÄr att du Àr mer Àn nöjd just nu!

mariam:

Grattis, men vi som följer dig visste ju att du skulle fixa det med bravur<3:-)

Madde:

Heja dig! Fasen vad grym du Àr!

Kommentera inlÀgget hÀr: