Unreal

Igår hade jag tänkt sätta mig ner på kvällen efter att Gustaf åkt till jobbet för att skriva några rader till er. Men så fick jag reda på att Tim Bergling hittats död. Hela kvällen igår och stundvis under dagen idag har jag drabbats av en orimligt stor känsla av sorg. Jag kände inte honom, men som så himla många andra har jag funnit ro, glädje, tröst och så mycket mer i hans musik. Genom den har han funnits med mig på mina första utekvällar, genom uppbrott med pojkvänner och under kvällar jag av olika anledningar aldrig kommer att glömma. Han gav mig och min bror en theme song, var med mig i mitt headset konstant när jag flyttade hemifrån och kände mig totalt vilsen och ensam, gick på repeat när jag först köpt mitt hus förra sommaren och precis flyttat in. Jag - och alla vi andra - kommer aldrig att kunna tacka honom nog för alla minnen vi skapat till hans musik. För alla gånger han satt toner till saker vi känner. 

Ikväll - liksom igår kväll och många kvällar framöver - kommer hans musik med all säkerhet att eka över hela världen. Jag hoppas att han ser det och ser hur uppskattad han var av så många människor. Jag är verkligen så, så bedrövad över att en så ung människa var en så trasig själ. Ni som har sett hans dokumentär förstår nog. Vila i frid, allas vår Tim Avicii Bergling. Fy fan. 
 
  (null)


WINNING

I DID IT!!!!! Min pitch igår genererade totalt 500 000 SEK i investeringmöjligheter för digitalisering i företaget jag jobbar på! Beröm för presentationen! Beröm för idén! Aldrig varit så stolt över mig själv någonsin! Min första helt egna pitch framför så många hårdhudade personer och det gick så himla bra trots att jag var så fruktansvärt nervös. GAAHASSFHJLLAKJKAHAHH. Idag ska jag sluta lite tidigare än vanligt och köpa gofika. Daaaaaamn!
 
 
 
 

25 minuter utanför en comfort zone

Det är någonting speciellt med att klara av någonting man känner sig osäker och otrygg inför. Att som nyexad 23åring kliva in i ett konferensrum med sin chef och hålla en presentation för ett tiotal myndighetspersoner i åtminstone dubbla sin egen ålder och med chefens ögon på en var kanske inte av de utmaningar jag sett mest fram emot att genomlida i mitt liv. I receptionen möts jag av bekanta och icke-bekanta människor som även de är betydligt äldre än mig och som jag vet driver relativt, stora, framgånsrika bolag. Och här står lilla nyexade jag med min Powerpoint och ska övertyga ett antal nyckelpersoner om att just vår idé är den de ska satsa på. 
 
På skakiga ben, med lite darr på rösten, svetten påtaglig under min blazer som jag vet är liiite för tight och med hjärnblockaden runt hörnet började mitt framförande idag. Prick klockan 09.00. Precis enligt plan. Klapprande tangenter och blickar som var fastsugna i skärmar framför dem istället för mig. Lite lätt panik, men annars så! Sakta, nervöst och lite "ööööh-igt" kräääälar sig presentationen fram till höjdpunkten. Samma powerpoint som jag tränat på säkert 75ggr känns plötsligt främmande?? Bytet av bild kommer på lite fel plats?!?! Tar det längre tid än vad som är tillåtet? Vad är klockan? Väldigt märklig känsla med alla dessa tankar farande i huvudet samtidigt som min mun och min kropp pitchar för fulla muggar och faktiskt gör det ganska bra efter en liten uppstartsträcka av dödsångest. 
 
Väl i mål konstaterades att inga frågor kvarstod för publiken efter min ganska så grundliga presentation, och vår kontaktperson på Almi creddade pitchen. Vilken lättnad!!! Jag överlevde! Chefen var nöjd, vår kontaktperson som också hjälpt mig att utforma vår ansökan var mer än nöjd och JAG DOG INTE!!! Kan inte med ord beskriva vilken käftsmäll av lättnad "Det där gick ju skitbra! Vilken presentation!" innebar. Så få ord från rätt person och så stor känsla i yours truly. Peeps! Jag överlevde! Det gick bra! Min pitch som jag stretat med ett bra tag uppfattades som "skitbra"!
 
 
 
Vill avslutningsvis bara säga en kort grej. Det här med komfortzoner hörrni. Vilken grej! Vilken utomordentligt stor känsla av självbestämmande det är att kliva ur den och klara av någonting man inte tror är möjligt. Sakta men säkert stretar man och tänjer undan för undan på gränserna för bubblan av trygghet. Gör den större och större och inser att man kan mer än man tror om man bara vågar ta kliven över gränsen då och då, trots att hela kroppen skriker att man kommer dö. Recommend recommend! 

Presentation

Godkväller på er! 
Effektiv dag snart till ända och idag tog jag mig faktiskt en vända på löpbandet på gymmet efter jobbet. Det var varken kul eller skönt men nu efteråt är man ju en liten nöjd grek ändå. Har såååå mycket vätska i kroppen så behöver verkligen svettas ut lite känner jag. Min pulserande huvudvärk lättade lite efter lite löpning + magträning vilket var väldigt skönt. Har varit tung i huvudet sedan i söndags.. Inget som inte lite svett, riktigt mycket hård electro och endorfiner kan råda bot på minsann, haha. 
 
Imorgon har jag en sjukt viktig pitch att göra på jobbet så jag har repat hela dagen inför den. Har en killer-powerpoint som jag knåpat ihop att luta mig mot men jag är SÅÅÅÅÅ nervös. Fruktansvärt vidrigt nervös verkligen. Om någon av er sitter inne på några tips för oss som blir så nervösa att man tappar talförmågan och tankeverksamheten så HOLLA' AT ME för jag vet inte vart jag ska ta vägen riktigt. Är väldigt talför som person och har inga problem att stå framför folk egentligen, men just när det är så mycket (typ till exempel en halv miljon pengar) som står på spel blir jag lite smått pirrig kan man väl säga. 
 
Jaja. Lååååång dusch, en liten ansiktsmask och några vändor till med min spök-publik ska väl göra susen innan jag dejtar kudden inför morgondagen. Puh. Wish me luck peeps! 
 
 

Mondayyyy

Godmorgooooooon! 
Eller goddag är väl kanske ett mer lämpligt uttryck. Dagen till ära befinner jag mig på Högskolan Dalarna där jag får spendera lite jobbtid om jag vill. Falun är lite sisådär på många sätt (även om jag trivs väldigt bra här), men biblioteket på högskolan är verkligen en pärla. SJUKT motiverande ställe att dimpa ner i för att ta tag i jobb som annars kan kännas lite tråkigt. Tacksam som attan över att kunna sitta här och få lite jobb undanstökat. 
 
Anyway. Jobbar till i em som vanligt och tänkte ta en liiiten vända förbi gymmet sedan. Lite borde väl inte skada? Lite får väl kroppen tåla ändå? Blir ju helt TOKIG utan någon motion öht och mina ben och min själ SKRIKER efter en rejäl legday och lite endorfinrus. Gah. Kaaanske sen. Eller kanske inte. Den som lever får se. 
 
Har iallafall hittat två hingstar jag gillar riktigt mycket till Humlis! Casanova Hästak och Ike, bägge från årets bruksprov. Jag tror jag kollade in dem bägge förut (kanske var det någon av er som rekommenderade dem). Gillar helt klart Ikes ridbarhet enormt mycket men tycker Casanova är en ball liten gummiboll ändå. Tyvärr ser han lite mer preppad ut i sin teknik medan Ike ser väldigt naturligt "bouncy" ut.. Decisions, decisions!!
 
Ike:
 
 
 
Casanova: Tyvärr är detta enda filmen som finns på honom på YT. Den på FB visar mer naturligt försiktiga språng tycker jag, men nog är det skillnad på ridbarheten allt.... 
 
 
 

Weekends

Goddagens på er! 
En söndagseftermiddag som denna spenderar jag i soffan hos Gustaf medan han är och tränar. Jag är helt ur fas med träningen just nu. Har noll motivation och har dessutom en seg förkylning som ligger och lurar. Väck inte den bjrön som sover heter det ju, och i och med att jag ofta känner av den ganska rejält på morgnar och kvällar så får träningen ligga lite på is. Ugh. Bara känner hur kilona rasar in över mig - utan både häst och träning - gah! Å andra sidan så är det också helt sjukt att tillåta sig att tänka så, så jag försöker fokusera på att jag behöver ta igen mig nu för att orka köra på med bra kvalité senare. Men det tär på en vinnarskalle vill jag lova, fy vad det tär, haha.. Dessutom har jag och G kommit överens om att bara käka godis en dag i veckan (eftersom vi annars smäller i oss ALLT från glass till lösgodis till chips osv från att vi ses på fredagarna tills vi skiljs åt på söndagarna, hehe...). Med andra ord sitter jag nu här lite moloken över att det är söndag och jag strax ska åka hem, med resterna av gårdagens godispåse ropandes på mig från köksbänken. So near, but yet SO far away.. 
 
Har fått lite efterlängtad uppdatering från HampeStamp också och han verkar ha tagit resan med ro. Han har fått lite enklare jobb i form av longering och lite sådant i några dagar nu och snart hoppas jag att de tycker han käkar bra nog och ser tillräckligt tillfreds ut för att de ska få börja jobba honom "på riktigt". Han är ju en liten mammagris ändå. Enda gången han varit hemirfån utan mig var när han var hos Cornelia för 1,5 år sedan och då var han superådlig i magen, åt dåligt och sådär. Men han har väl mognat lite sedan dess hoppas jag. Det ska i vilket fall som helst bli kul att få följa. För er med, hoppas jag! 
 
(null)

 
Håller tummarna för att er helg varit toppen och att ni är laddade till tänderna på ny vecka. Det är inte jag (haha), men efter att ha botat mitt blodsockerfall (med köttfärs och ris FYI - inte godis.....) så ska nog även denna grek ha lite motivation att ta av. Ärt en sucker för blodsockerfall alltså, det påverkar mig något kopiöst. Anyway. Må bäst! Ciao. 


What's happening

Hey gang! 
Ville bara ta tillfället i akt att uppdatera er lite om vad som händer i livet! Jag är vid gott mod trots att jag på flera sätt haft en taskig start på året. Jag har dock bestämt mig för att det inte spelar någon roll hur taskig livet är. Jag har världens finaste familj, mitt lilla hus, världens bästa Gustaf och så himla mycket andra saker att vara så jäkla glad för, ju! Har kommit till insikt med att väldigt mycket handlar om perspektiv. What you think is what you attract, typ. Så himla basal men så himla viktig tanke ändå. Tänk bra tankar så kommer bra saker att hända. As simple and as hard as that!
 
När det kommer till att jag valt att lämna iväg Hampus ett tag så har jag från flera håll blivit rådd att inte göra det. Jag har velat länge över detta beslut. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vad gynnar honom mest? Vad passar i mitt liv just nu? Är My och Zach rätt personer för honom? Vad ska jag göra med all min fritid? Vill inte jag rida honom? Eller rida överhuvudtaget? Är kostnaden rimlig? Och så vidare. Tankar som spinner runt som hamsterhjul på crack i huvudet på mig, hela tiden. Men vet ni? Just nu är jag fullständigt mätt på ridning. Och det är SÅ SVÅRT för mig att erkänna det för att jag har så höga förväntingar på mig själv. Jag fullkomligt totalälskar de här fyrbeningarna. Jag älskar ju att tävla. Gillar ju att jobba hårt för att se små, små resultat. Alla (inklusive mig själv) vet ju att hästar är jag. De är en del av mig. Mitt varumärke. Min personlighet och mina egenskaper. Och just det faktumet - att hästar på alla sätt är en del av mig - gör det så himla svårt att tala om för människor att jag faktiskt inte har någon som helst motivation eller lust att rida för tillfället. Jag tycker om att mysa i stallet och pussa på mina fantastiska djur, men det där målinriktade arbetet som jag så länge haft så himla kärt känns (just nu) övermäktigt och för jobbigt för att ta tag i, snarare än utmanande och roligt. Och det måste få vara okej. Även om vänner, familj, bloggläsare och bekanta inte förväntar sig det av mig. 
 
 
 
Jag har haft hjärnspöken av både det ena och andra slaget under vintern/våren som gjort att jag varit 100% orkeslös på ALLA plan. Shit happens, I feel fine now peeps. Men det är en av anledningarna till att Hampus fått åka ner till Holland och Humlis är hemma hos familjen Lindblom som tar hand om henne som om hon vore deras barn, haha.
 
Den andra anledningen är att jag mer och mer tycker att HampeStamp är alldeles, alldeles för bra för mig och mina ambitioner och i dagsläget alldeles för grön för att jag ska orka ta tag i att utveckla honom. Det ger mig mest ångest att tänka på hur lång väg jag har kvar med honom och hur mycket tid, energi och pengar jag behöver lägga ner, om det ens ska räcka halvvägs. Och det ger mig press att tänka att jag sitter där med en häst som är helt galet bra och jag har ambitioner som täcker 30% av hans kapacitet. Jag klarar mig så himla bra med en kuse som kan speeda runt upp till 1,35 med mig flaxandes där uppe. Mer behöver jag absolut inte, och tro mig när jag säger att Hampe är ämnad för större uppgifter än så ;)
 
Så så är det, helt enkelt! Hampstern är nere i Holland ett tag framöver nu och sen får vi se vad som händer. Humlis ska betäckas som planerat och jag inväntar nu nästa brunst. Tycker april är liiite tidigt att betäcka om hon nu skulle ta sig på första försöket.. Hingstvalet hänger förresten i luften fortfarande... Finns ju SÅ mycket fina... !!

Traveler

Hej på er! 
Det är så mycket som händer att jag knappt vet var jag ska börja just nu, haha. Är så himla dålig på updateringsfronten atm. INTE okej! Hur som helst så fick jag i måndags ett samtal från Zach och My där de undrade om de kunde ta med sig Hampe ner till Holland ett tag. Lastbilen ner gick redan på tisdag fm så det blev minst sagt lite brådis för att få ordning på allt, men det gick! Igår runt 10.30 klev han på lastbilen för att börja ett nytt kapitel i livet. 
 
Jag har inte sålt honom peeps! Chill!! Det ligger en bra bit fram i tiden om det ens någonsin blir aktuellt. Men jag tycker att det är väldigt värdefullt att två så duktiga ryttare ser potential i honom och är villiga att testa honom ett tag för att se hur det ligger till på den fronten. Nere hos dem kommer han att ha alla förutsättningar att verkligen utvecklas och prövas på ett helt annat sätt än vad jag har möjlighet att erbjuda honom. Särskilt nu när min motivation tryter rejält och jag har en hel hög andra bekymmer att ta tag i så känns det fantastiskt bra att han får komma ner till dem och få all uppmärksamhet och träning han behöver och förtjänar. 
 
Kommer att skriva ett mer ingående inlägg om detta nu i dagarna. Men jag ville iallafall tala om för er att han inte är såld utan bara är på bootcamp ett tag. Självklart får ni ta del av allt som jag får ta del av gällande hans kommande träning! 
 
 

Lördagsfundering

Har gått och grubblat halva dagen på vad tusan som hände med Hampe igår när Z red som jag inte riktigt lyckas med. Jag såg liksom ingenting speciellt men ändå så var han en helt annan häst när jag fick sitta upp på slutet. Tycker ofta att det är så när man ser duktiga ryttare få igenom saker man själv inte lyckas med. Man ser liksom inte riktigt vad de gör men plötsligt är hästen bara "där". 
 
Vad tror ni? Vad är hemligheten? Jag tror att det ligger i små, kvicka hjälper som får betydligt högre effekt än mina lite långsamma och större hjälper. Just kvickheten i hjälperna tror jag gör att hästen inte får samma tillfälle att falla ur ramen eller arbetet utan de hålls på plats på ett annat sätt vilket får till följd att arbetet har en jämnare röd tråd samt får en större effekt eftersom det aldrig blir halvdant utan tas igenom helt och hållet. Vad tror ni? Har ni några andra idéer om varför två olika ryttare kan få så olika resultat på en och samma kuse med hyfsat likartat arbete? Blir inte klok på det. 
 
 
 

Struligt

Godafton på er! 
Förmodligen har de flesta av er fullt upp med fredagsmys av alla dess olika slag och kommer inte läsa detta förrän imorgon, men here goes nothing ändå, haha.. 

Jag har inte lyckats ladda upp filmer från när Zach red Hampus men de har iallafall hunnit med två pass tillsammans! I onsdags hoppade de lite och jag tyckte Hampus såg lite stel ut i länden. Massage, BoT och lite lätt jogg för bubbis igår och så fick Zach hoppa upp idag igen och det var SÅDAN skillnad! De hittade varandra riktigt bra idag och Zach fick verkligen igenom honom väldigt fint, utan att jag egentligen kunde se vad tusan han gjorde som jag inte gör, haha. Fick sitta upp efter att han ridit idag och Hampstern var SÅ loss och genomsläpplig i hela kroppen. Sådan otrolig känsla, om än minst lika frustrerande att han var så fin utan att jag egentligen ens fattat vad Zach gjorde med honom trots att jag höll ett vakande öga över hela passet, haha.. 
Också himla roligt och väldigt intressant att se sin häst från marken, itöver att få känna skillnaden. Det finns så mycket svagheter och oliksidigheter som syns så mycket bättre från backen. Har slarvat lite med tömkörningen märker jag när jag får sådana här aha-upplevelser av att se honom ur en annan vinkel, haha... Inte ok. 

Riktigt kul och lillkillen fick fina lovord för sin galopp, scoop och temperament. Det ska nog bli häst av honom också så småningom ❤️ 

(null)

Nu väntar en lugn helg för bubbisen medan jag hälsar på G i Linköping. Han jobbar nätter som ordningsvakt hela helgen så jag sitter hemma i hans soffa och nojjar, haha. Skämt åsido så är det väl för himla underbart att vara lite kär och ha någon att nojja över. Världens bästa person! 

Ha en toppenfredag, vad ni än gör! Pusshaaaj ❤️

Lillördag

Goddagens! 
Lillördag idag och en sovmorgon på det. Fint som snus, som man så vackert uttrycker det här i Dalarna... 
Jag hade planerat att vara otroligt produktiv idag och sticka iväg och träna direkt på morgonen osv, men det sket sig när jag vaknade av gråkallt trist väder och hörde hur vinden ven runt husknutarna. Hua.. Nu ösregnar det och blåser här utanför stugis och min enda tröst är väl att regnet åtminstone får snön att försvinna snabbare. Mina 387 stackars vårlökar som jag omsorgsfullt planterade i höstas kommer väl upp lagom till midsommar annars.... Och så är katterna väldigt nöjda med mitt val att sitta hemma och få lite räkningar och annat tråkigt överstökat. De är ivriga påhejare av allt som innebär att jag sitter stilla nog att de kan sitta i mitt knä hyfsat ostört, haha. 
 
Anyhow. Lite pappersfix idag som sagt och sedan iväg och träna (armar idag, bluäh) och ikväll väntar som sagt ett pass i ridhuset för Hampestamp. Var egentligen min kompis My som skulle få sitta upp på honom men hon fick förhinder, så det blev istället hennes pojkvän Zach som får en åktur på rödingen. Inte mig emot - Zach har ridit god-knows-how-many GP:er i alla möjliga och omöjliga länder och är sjukt duktig, så det blir spännande att se om han kan känna om kusen har någon talang eller vad han tror. Spännande! Jag tror ju som ni vet stenhårt på den här herren så det blir kul att se vad Zach har att säga.
 
Vi hörs sen! Ciao
 
 

Trainride

Good mornin´ fellas! 
Hoppas att ni mår bra såhär första arbetsdagen efter påsk. Själv sitter jag på tåget hem från Linkan och ska till stallet via högskolan och gymmet när jag väl kommer fram i Dalarna runt 13.30... Är helt slut efter en natt med alldeles för lite sömn, haha. Satt uppe och pratade i flera timmar med Gustaf igår innan vi kom i säng och jag är så himla glad över att ha någon som har ett så himla djupt intellekt att dela med sig av. Jag vill helst bara djupdyka ner i alla hans tankar och funderingar för han är så himla klok verkligen. Väldigt fin känsla ändå.
 
Min andra herre (den rödhåriga, stora) får lite lydnad i em, eventuellt med någon bom utlagd som vi kan stampa över några gånger för att stämma av lite gas och broms. Simple stuff. Fun stuff. Imorgon kommer en kompis till mig och ska rida honom och få hoppa honnom lite vilket ska bli kul! Förhoppningsvis kommer jag ihåg att filma.
 
Anyway. Ville bara ge er en liten lägesrapport nu innan jag ska kika på eventuella kurser att plugga i höst. Är liiiite sugen på att läsa en master ändå... Men vi får se. Det är ju en ganska stor investering rent monetärt att läsa två år till på universitet och även om det är en fjäder i hatten och eventuellt ger möjlighet till högre ingångslöner osv så är det ändå långt ifrån säkert att det är lönsamt med studiemedel osv inräknat. Tål att funderas på.
 
Och på tal om lönsamt så börsnoteras Spotify idag kl. 14.30 för er som eventuellt är intresserade ;) 
 
 

Chacha bloggiiissss

Påskdagen är det väl idag om jag förstått det hela rätt? Är lite oklar på det här med påsken. Jag har iallafall fått käka påskluch med världens finaste familj och är mätt så det räcker i en vecka framåt tror jag. Är så glad för dem och får så mycket energi i varenda por i hela kroppen av att vistas i en så rolig, underbart öppen och glad miljö som den de ger mig. 
 
Har kommit igåg med Hampestampe nu igen iallafall och sakta men säkert hittar jag till glädjen i att slipa på detaljer, putsa träns, lasta kusen och trimma i kalla ridhus. Igår var vi och skuttade lite med fokus på bra avstamp eftersom han gärna liksom bara hivar sig över lite midre sockerbitar och speciellt på volt. Red på ett lite skarpare bett med fokus på att aldrig låta honom ramla iväg framåt eller rulla ihop sig och att kunna rida honom fram till bettet ur svängarna, vilket han också har lite svårt för. Han kryper liksom gärna längs med väggarna lite. FRAM FRAM FRAM, typ. Ska testa göra samma sak med ett mildare bett nu i dagarna och se om han rasar iväg i framvikt eller om vi kan hålla någon form av uppförsbacke ändå. Jag tycker att det kan vara bra att byta upp bett ibland för att slipa till lydnaden ett eller några pass, och sedan gå ner till sitt vanliga igen och slita vidare ett tag. 
 
Slowly, but surely peeps. Tänk vad det är viktigt att vara glad hörrni! Glöm inte det! 
 
 

RSS 2.0