Journey

Nuförtiden vet ni ju att jag öser lovord över Hampus. Om nÄgon missat det sÄ sÀger jag det igen: Han Àr helt magisk att rida och ger en helt sjuk kÀnsla i hoppningen. Jag tror utan tvekan att han Àr den bÀsta hÀst jag nÄgonsin suttit pÄ. 
 
Men det har faktiskt inte alltid varit sÄ. 
 
NÀr Hampus föddes var jag mitt uppe i min mest hetsiga tÀvlingssÀsong i livet. TÀvlade nationellt varannan helg iprincip med omvÀxlande storhÀst och ponny. Det var Globenkval, SM-kval pÄ bÄde hÀst och ponny osv osv. Jag hade inte alls tid för Hampe egentligen. Och sÄ har det egentligen varit under hela hans uppvÀxt. Han har hela tiden varit vÀldigt tydd till mig (efter att jag slet ner honom pÄ marken nÀr han försökte spinga över mig som 3 veckor gammal bebis) och det Àr lltid bara jag som hÄllit pÄ med honom. Men nÀr jag hade skola och 4 hÀstar att hÄlla i tÀvlingskondition, trÀningar, tÀvlingar, prov etc sÄ hanade han i skymundan. I hela sitt liv har han liksom varit i skuggan av mina "förstahÀstar". Finns exempelvis nÀstan inte en enda bild pÄ honom som föl - hur tragiskt?!?!
 
 
NÀr jag sÄlde Flisan hösten 2015 - dÄ Hampus var 3,5 - var han lite insutten. Men nÀr jag inte hade nÄgon annan hÀst sÄ fick ju han Ätminstone en betydligt större portion uppmÀrksamet och dÄ blev han inriden ordentligt. Jag hade aldrig ridit in en hÀst tidigare sÄ jag gick lite pÄ kÀnsla. Med andra ord slÀngde jag pÄ sadeln och longerade utan att hÀsten nÄgonsin var longerad förut. Men inte brydde vÀl hans sig om det. Som med allt hÀr i livet tog han det med en klackspark, haha. Jag hade ju för övrigt sett att han kunde hoppa i löshoppningen, men vi var inte sÀrskilt duktiga pÄ att underhÄlla den om jag ska vara Àrlig sÄ han Àr bara löshoppad nÄgra gÄnger faktiskt. Helt ok sprÄng, men inget "wow wow wow".
 
 
 
Jag tyckte frĂ„n början att han var vĂ€ldigt trĂ„kig. Även nĂ€r han blev mer ridbar under sin 4Ă„rsperiod. Han kĂ€ndes seg, stor och Ă€lgig. Oelastisk och trist. Inga egentligen superbra sprĂ„ng, Ă€ven om hans instĂ€llning till hinder alltid varit bra. Jag har fĂ„tt flera bud pĂ„ honom genom Ă„ren, frĂ„n varierande klientel, men aldrig gĂ„tt hela vĂ€gen till försĂ€ljning Ă€ven om det varit nĂ€ra ett par gĂ„nger. NĂ„gonting sa vĂ€l Ă„t mig att behĂ„lla honom med tanke pĂ„ att han har en sĂ€llan skĂ„dad stamtavla. Men jag gillade honom iallafall inte speciellt mycket. Han har kĂ€nts för stor och trĂ„kig. Jag Ă€r ju mer för mindre, eldigare hĂ€star (/STON) egentligen, och hĂ€r satt jag nu pĂ„ en stor, lĂ„ngsam valack. Jag har alltid Ă€lskat honom frĂ„n botten av mitt hjĂ€rta, men i ridningen sĂ„ kĂ€ndes det bara omöjligt. Jag var för liten och han var för stor och för lĂ„ngsam. Och sĂ„ blev han skadad pĂ„ det. Motivationen fann liksom ingen Ă€nde pĂ„ sitt stĂ€ndiga förfall, haha. 
 
Men sĂ„ hĂ€nde nĂ„gonting i somras nĂ€r han började komma igĂ„ng efter sin skada. Jag fick till ridningen pĂ„ honom. Balansen, den egna styrkan, formen, trycket, regerbarheten och ridbarheten. Mycket tack vare min underbara vĂ€n Ursula i Stockholm som genom otaliga telefonsamtal och diskussioner hjĂ€lpt mig fĂ„ en syn pĂ„ ridningen som hon sjĂ€lv har och som Ă€r delvis inspirerad av Working Equitation. Helt plötsligt bara rasade pusselbitarna pĂ„ plats i en hastighet jag inte trodde var möjlig. Första gĂ„ngen nĂ€r vi hoppade efter skadan tĂ€nkte jag att "Ă„h herregud jag vet inte ens var jag ska börja för att fĂ„ ordning pĂ„ Ă„bĂ€ket". Jag visste att han KAN, men jag visste bara inte hur i hela friden JAG skulle lotsa fram det. Det var ungefĂ€r 1,5 mĂ„nad sedan. EN OCH EN HALV MÅNAD PEOPLE!!!! Kolla pĂ„ honom nu liksom. Blir mamma-stolt rakt in i hjĂ€rtat av bara tanken pĂ„ hans utvecklingskurva. 
 
Det Àr knappt 1,5 Är mellan dessa bilder...
 
Min tilltro till den hÀr hÀstens kapacitet har nog alltid funnits dÀr nÄgonstans mitt i all hopplöshet jag kÀnt med honom, tillsammans med en vÀldigt, vÀldigt stor kÀrlek. Men det Àr inte förrÀn de senaste veckorna som jag faktiskt börjar inse att "helvete, vad bra han Àr". Stundtals blir jag lite förundrad över vilken jÀkla kuse vi fött upp, jag och mamsen. Han har ett fantastiskt psyke och en ridbarhet som Àr to die for. Alla borde fÄ chansen att rida en Hampus nÄgon gÄng i livet. Det Àr en ren njutning varenda gÄng jag sitter pÄ den ryggen. 
Maria:

Kul lÀsning! Hade tÀnkt att han var lite far away frÄn dom andra hÀstarna som varit med pÄ bloggen, sÄ va nyfiken pÄ om du sett den dÀr kapaciteten hela tiden :)

Svar: VÄLDIGT far away snarare, haha!
Danai Doverholt

Anonym:

Vad Àr det för stam? :) vÀldigt fin!

Svar: Baltimore-Everest. Mamma gick intl 1,35-klasser som 6-Äring innan hon skadade sig och halvsyster pÄ mammas sida tÀvlad internationella 1,45-klasser trots att hon bara var dryga 150 hög sjÀlv :)
Danai Doverholt

Lina olina.blogg.se:

Det har verkligen mÀrkts pÄ din skrivning att ni klickar sista tiden. SÄ roligt! Kan du inte berÀtta och förklara mer om det du lÀrt dig och fÄtt Àndrad syn pÄ med hjÀlp av Ursula? Jag har en lite lÄngsam dam sjÀlv och vill gÀrna höra tankar o fÄ tips!

Anonym:

Djupt imponerad av dig, din ridning och ditt tÀnk. Hampus Àr kanonfin och du har gjort ett HELT amazing jobb! Drömmer om att kunna skaffa mig en liknande hÀst som han i framtiden! Skulle varit riktigt roligt att trÀna för dig nÄgon gÄng, Äker du ut och har trÀningar? Befinner mig sjÀlv i Dalarna ocksÄ :)

Svar: Nu fĂ„r du allt passa sĂ„ jag inte börjar grĂ„ta alt. blir kaxig. TACK!!! Jag Ă„ker ut och har trĂ€ningar lite överallt. Hör av dig pĂ„ FB eller 0739399024 sĂ„ fixar vi nĂ„got â˜ș
Danai Doverholt

Kommentera inlÀgget hÀr: