Bumblebee

I helgen fick jag rida Humlan "på riktigt" för första gången. Tänkte skriva några rader om hur det kändes, med tanke på att det var typ 3 månader sedan jag satt på henne, och då bara i skritt ute i skogen ;) 
 
Till att börja med så vill jag säga tat hon verkligen har tagit sig fantastiskt bra i kroppen. Nu har den där runda bollen till mage kombinerat med spinkig kropp blivit mer av en helhet och hon har en betydligt jämnare och finare form att utgå ifrån. Fantastiskt kul att hon tagit sig så fort. Och så har hon blivit så enormt harmonisk. Det var hon även uppe hos mig, men nu när hon verkligen fått landa hos Johanna och blir överöst med kärlek av henne så har hon verkligen hittat hem. Det är helt underbart att se, då hon tidigare slog sönder box efter box och var fruktansvärt stressad och mådde väldigt dåligt. Hon är verkligen till freds på alla sätt och vis nu. 
 
Så var det då äntligen dags att sitta upp på henne och jag kan inte säga någonting annat än att är man en irländare så kommer alltid att vara en irländare, haha! Hon är fortfarande väldigt dragig och lite stum i munnen, men sååååå mycket bättre. Traven är som traven är. Hon har ett riktigt sånt där lite stabbigt och vaggande steg som behöver elasticeras maaaaassor för att bli reglerbart. Men som sagt. Tids nog. Och typiskt irländare ändå. De är ju inte kända för sina flådiga gångarter precis. Det är också lätt att glömma att Humlis bara är 7 år och bara är igångsätt sedan 3 månader tillbaka, och då ytterst långsamt och försiktigt. Så det kommer. Tids nog. 
 
 
Galoppen däremot är en härlig historia. Det är så mycket tryck i den att det är svårt att sitta ner, och då extra svårt i en sadel som är snorhal och lite för stor, haha! Även här behöver hon jobbas för att lyssna mer på säte och mindre på handen då hon blir lite stum och oelastisk. Men hon har en riktigt nice utgångspunkt kan man lugnt säga.
 Tog ju även några små språng och där finns det mycket att ta av vill jag lova. När hon lär sig lyssna på sätet så att man kan lätta av i handen och hon ligger kvar hela vägen fram till hindret - då kommer det bli riktigt bra. Fick några sådana språng mot slutet och då tjongar hon i rejält kan jag lova. Det finns MYCKET kapacitet i den kusen. Visste jag redan innan iof, men det var härligt att få känna på lite också. Kommer bli en grym häst i framtiden. Får se hur länge Johanna får ha kvar henne ;) Hon har gjort ett fantastiskt jobb med henne än så länge iallafall, och jag hyser inga tvivel om att det kommer att fortsätta åt det hållet. 
 
Och så mobbar vi inte Danai som tappat varenda uns av sits/stabilitet på 3 månader utan häst, tack. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Pernilla

Alltså din sits 😍

Svar: Jag vet inte om jag ska ta detta ironiskt eller ej, för jag tror aldrig att den varit så dålig som den är nu, haha! Tack iallafall, blev jätteglad :D
Danai Doverholt

2017-08-01 @ 22:42:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0