Life goal accomplished

PUH. Den dĂ€r tentan var nog den enklaste jag gjort hittills under min universitetstid! Antingen det eller sĂ„ missuppfattade jag allt och har failat totalt. Men det tvivlar jag starkt pĂ„. KĂ€ndes fint iallafall. Begav mig efter tentan och medan Alvedonen fortfarande bedövade mig frĂ„n sjukdom ut i ett underbart soligt och fint samt folktomt Stockholm. SÅ SKÖNT att gĂ„ pĂ„ stan nĂ€r resten av befolkningen Ă€r pĂ„ jobbet, haha. Inhandalde tvĂ„ stycken basic pullovertröjor som passar till allt. En frĂ„n Gant och en frĂ„n Ralph Lauren. Mina tvĂ„ favvismĂ€rken faktiskt. Sen fyndade jag tvĂ„ skjortor pĂ„ rea ocksĂ„, 50 spĂ€nn styck och min plĂ„nbok och jag skrattade hela vĂ€gen hem, haha. 
 
Lyckades Ă€ven med en av mina livs största accomplishments inne pĂ„ NK!!!! Ett butiksbitrĂ€de kom fram och sa att hon "GILLADE MINA KLÄDER och DE FÄRGER JAG HADE PÅ MIG". SAY WHAAAT?!?!?! Diskuterade senast imorse hur dĂ„lig jag Ă€r pĂ„ det hĂ€r med klĂ€der!?! PLÖTSLIGT HÄNDER DET people, till och med mig. Kommer leva pĂ„ den kommentaren tills jag dör, hahaha. Var dessutom WAAAAAY out of my comfort zone idag med BEIGA chinos och ljusblĂ„ skjorta samt marinblĂ„ pullover. Vanligtis bĂ€r jag svart. Endast. Var nĂ€ra att tĂ„rarna kom vill jag lova ;) 
 
 Och ja, jag bad dem slÄ in tröjan. Som Àr till mig sjÀlv. SÄdan Àr jag. Heheheheh
 

SĂ„ var det domedagen igen

Goddagens!

Har nyss petat lite i min Àggrröra till frulle och ska nu mosa i mig Alvedon sÄ att jag kanske eventuellt kan skriva dagens tenta som en hyfsat normal person. Blir ju alltid lite smÄsjuk inför tentor men den hÀr gÄngen Àr det ingen lek kan jag lova! Sitter och huttrar av frossa och hade sÄ mycket slem i halsen att nÀr jag försökte svÀlja mitt p-piller nu pÄ morgonen sÄ det studsade det liksom bara tillbaka. Mys. Jag gör iallafall riktigt, riktigt god Àggröra, för er som Àr nyfikna. Inte för att jag fick i mig den för det, men det kÀnns iallafall bÀttre att ha nekat en riktigt fantastisk Àggröra snarare Àn en riktigt usel. 
 
Utöver tentan dÄ? Jaa, ska ut pÄ lite drinkar med klasskomisarna ikvÀll. Vi lÀr vÀl i vanlig ordning vara törstiga efter avklarad tenta, haha. Ska ge mig ut pÄ stan och inhandla en pullover ocksÄ. TÀnker att det Àr dags att jag börjar klÀ mig som en vuxen. Pullovers ser iaf vuxet ut med en skjorta under. Hm. Diskuterade min obefintliga klÀdstil med en stilnörd utan dess like igÄr. Bara det faktum att jag anvÀnder Converse fick honom att vilja spy, mer eller mindre. I've got som real work to do here peeps! Det Àr bara det att jag Àr sÄ totalt hopplöst ointresserad av klÀder och sÄ fruktansvÀrt dÄlig pÄ att se vad som passar ihop och inte, haha! Satsar pÄ att bli en sÄn hÀr som nedan. Jag mÄste bara fÄ tillgÄg till ett enormt presentkort pÄ NK först. Sen Àr saken biff! SkÀmt Äsido sÄ Àlskar jag sÄdan hÀr klÀdsel. Jag behÀrskar den inte sjÀlv Àn bara. Hehe. 
 
 
 
 
 
 

A walk down memory lane

Kommer jag nĂ„gonsin Ă€lska nĂ„got sĂ„hĂ€r mycket igen? Jag tror inte det. Kommer jag nĂ„gonsin vara sĂ„ lycklig som den hĂ€r dagen igen? Nej, jag tror faktiskt inte det. Älskade Ă€lskade ponny. Du Ă€r sĂ„ jĂ€vla saknad. Om ord Ă€ndĂ„ kunde beskriva hur mycket jag hoppas att vi ses igen. Inte hĂ€r. Och inte förrĂ€n om mĂ„nga Ă„r. Men pĂ„ en plats dĂ€r vi aldrig behöver skiljas Ă„t igen. DĂ€r du slipper ha ont och dĂ€r jag slipper leva utan dig. 
 
 
Fortfarande kan jag vakna pÄ morgonen och det gÄr nÄgra minuter innan jag inser att hon Àr borta. Och det kÀnns sÄ sjukt att hon Àr dÀr hemma pÄ mammas gÄrd. Inte i stallet, och inte i hagen. Ensam och kall dÀr nere i mörkret i sin urna ligger hon. Hon som alltid var min livsglÀdje, som stÀllde upp till 200% oavsett vilken uppgift som lÄg framför henne. Det gör sÄ fysiskt ont i kroppen nÀr jag tÀnker pÄ henne att jag mÄste rulla ihop mig till en boll och vÀnta nÄgra minuter mellan varje mening jag skriver. Jag skulle ha gjort vad som helst för att rÀdda henne. Men jag kunde inte. Jag kunde inte rÀdda livet pÄ min bÀsta, bÀsta vÀn. Och jag kommer aldrig att kÀnna mig sÄ hjÀlplös igen. Jag kommer aldrig att vara sÄ arg och sÄ oÀndligt, oÀndligt ledsen som den dagen. Vila i frid Àlskade, underbara vÀn.
    Jag överdriver inte nÀr jag sÀger att jag kommer att sakna henne varje dag i resten av mitt liv. Inte för alla hennes rosetter. Utan för hennes instÀllning till livet. För hennes omÄttliga glÀdje till tÀvling och stora hinder.  För hennes uppfattning om att inget Àr ett problem sÄ lÀnge man inte gör det till ett problem. SÄdan var hon. Inget var för svÄrt (utom galoppombyten, det lÀrde vi oss aldrig...). Hon Àr one in a million för mig. En sÄdan hÀst fÄr man bara en gÄng, och för det Àr jag tacksam. Om det ÀndÄ hade fÄtt vara sÄ lÀnge som det skulle.